vit överdos
strålande stjärna
Det är jul och allt sånt skit, så jag besöker mina föräldrar. Inte så mycket för att det är på kommando av samhället, utan mer för att det dels betyder något för morsan, men också för att det är praktiskt möjligt med helgdagarna. På sätt och vis innefattas det väl egentligen av kommandot. Det är en tillåtelse, en signal från kapitalet som säger “Nu är det okej att gå hem och bli feta och bara koppla av utan att ni ska få samvetskval, men glöm för guds skull inte shoppa tills ni stupar, för hur ska ni annars visa att ni älskar varandra?” Jag är här trots allt för att världen ger mina föräldrar tillåtelse att träffa mig utan att för den delen behöva ge dem sparken för att de tar sig tiden. De slipper sälja sina liv de här timmarna vi kallar helg, och får en chans att träffa sina barn. Signalen gavs, och jag är här. Hooray för mitt motstånd.
Detta är väl ännu ett tecken på att det är svårt att slåss när andra bredvid en inte gör detsamma. Hade mina föräldrar varit tillräckligt nöjda med sin välfärd och tillräckligt belästa hade de räckt sina arbetsgivare fingret i någon dag, sjukanmält sig eller sagt upp sig, och gjort som det behagar dem. Klart det inte är hållbart i längden, systemet kommer knulla en rätt våldsamt om man slutar sälja sitt liv till det, men hey – visst hade det blivit en annorlunda jul? Att bara komma hem och säga “Älskling, jag bad chefen köra upp en häftapparat i röven. Nu skapar vi nya liv.”
Mina föräldrar är dessvärre inte så inne på frihetlig socialism. De, som de flesta andra, vet nog inte ens vad begreppet står för. Jag tror dock att de gör sitt bästa. Kanske inte min farsa direkt, han är ju trots allt en konservativ sosse och en sexistisk rasist (läs: som alla andra medelsvenssonmän). Morsan däremot är rätt kool. Hon har slitit som underbetald undersköterska hela sitt liv och fick förslitningsskador rätt tidigt i den underbara karriären. Trots det tog hon ensam hand om tre efterblivna män före, under och efter jobbet, och skötte också hela hushållet med alla dess patriarkala plikter. För ett tag sedan felopererades hon och hon är i princip förlamad i ena armen nu, men ingen bryr sig. Hon gör sitt bästa, och har gjort det, så jag är väl “nöjd” och kräver knappast mer än så. Trots allt var hon tvungen att skita i sina drömmar för att hon blev gravid och senare födde den som blev jag.
Julen för övrigt är ett av de större hycklerierna som västvärlden uppfunnit, om man lyckas bortse från vår version av demokrati. En tjock vit man, designad av multiföretaget Coca Cola som mördar folk kommer med materiella gåvor till alla snorungar som faller in i leden och låter sig hjärntvättas till goda medborgare.
Vi vältrar oss i mat och prylar medan det under julafton kommer svälta 30 000 barn runt om i världen för att de råkade födas på en plats som väst skiter rätt kraftigt i. Medan medelsvensson hoppar runt och sjunger små grodorna kommer liv att släckas för att vi väljer att inte rädda dem. Istället så frossar vi och ger varandra komplimanger kring hur bra julklappar vi köpt. och kommersen rullar på, och vår självupptagenhet likaså, och sedan är allt som vanligt igen. Lika apatiskt. Inte för att det under julen blir bättre på den fronten, det verkar snarare vara tvärtom – under julen ökar fokusen på det materiella för merparten av svenska folket.
Frossa er as, frossa. Jag kommer dansa på er grav om jag får tillfälle till det, kanske pissa på den också. Inte för att det kommer rädda liv, utan mer för att visa att ni inte gör er förtjänta av era: Riktiga människor gör inte så här. Riktiga människor, som tänker och känner, de reagerar på annat än den egna välfärden och på att magen behöver Samarin för att det simmar för mycket torterat djurkadaver i den.
broder daniel
Igår pratade jag med Dani. Det var längesedan, om någonsin, som det kändes som om vi pratade på riktigt. Det var som om vi nästan hade ett uppriktigt samtal där han vågade visa lite av sig själv. Våga säga att han är kär i sin flickvän, prata om framtiden, och om insikten som jag trodde att han aldrig skulle få, att Trelleborg är en stad som måste lämnas för att man ska finna sitt liv och sig själv.
Ett tag var jag djupt oroad. Han arbetade på ett lager med sina retarded kompisar, tjänade pengar, och festade upp dem till helgen. Vecka in, och vecka ut. Klart man undrade om han någonsin skulle få lite mer ambitiösa visioner, eller om han skulle börja mögla bort sitt liv i den här hålan till stad och bli som alla andra som stagnerat här och aldrig satt sin fot utanför den artificiella tryggheten som fislukten från tången medför.
Igår sa han det själv. Orden som gladde mig så oerhört. Att han hade insett det, att framtiden inte skulle finnas här, inte nu, eller i denna formen. Han vill härifrån, vill komma bort. Man kan se det som dels ett avståndstagande från allt vad den här platsen innebär, till ett sökande efter något mer. Därför vill han nog inte bara komma bort från något, utan också genom det komma till. Jag är glad för att min brorsa inte blivit en zombie än. Att han har planer på att plugga till filmkritiker eller något annat mediarelaterat, att han ser sina möjligheter och vågar ta stegen bort från staden som fattas både själslig & intellektuell potential.
Är däremot mindre glad över hans val av partner. Han har träffat en bimbo i Halmstad. Det är min fördom, eller snarare min fruktan, att hon ska vara ungefär så ytlig som hon ser ut till att vara. Hon verkar vara väldigt självupptagen med sitt utseende och ser ut att vara saxad från MTV.
Brukar vara skeptisk till människor som vet att de har utseendet med sig enligt konventionen. De brukar bli äckel eftersom de inte behöver satsa på sin personlighet. Därav följer det att de flesta feta och på annat sätt, enligt samhället, “fula människor” sannolikare är långt trevligare än merparten av alla som nu råkar vara “snygga”. Undantagen finns, har själv haft en flickvän som modellat och en annan som kom hur långt som helst enbart p.g.a. sitt utseende, men min egen erfaranhet bekräftar att detta verkar vara en rätt bra tumregel. Det är heller inte så fantasifullt att föreställa sig att människor blir bemötta olika beroende på hur de ser ut, och att de bl.a. därför även utvecklas till olika sociala arketyper.
Hoppas att jag har fel och att hon är en schysst typ, som både älskar sig själv för den hon är, men även honom för vad han är, och inte hur han råkar se ut. I annat fall lär det inte bli långvarigare än hans fantastiska sexmånadersrelationer. Men.. vem försöker jag lura? Hon pluggar liksom marknadsföring. Hon är en av dem som kommer hjälpa de rika att bli rikare, och få oss att begripa hur mycket vi behöver den senaste telefonen med en inbyggd bajstorkare. Eller ämnar hon kanske marknadsföra biståndsprojekt?
Jag debatterar sällan på nätet, men idag har jag svårt att låta dina ord gå oemotsagda.
En maktdiskurs är en svår och förrädisk sak att försöka förändra. Det händer att man vaknar upp mitt i kampen och inser att ens motstånd endast spär på och gynnar än värre maktdiskurser än den man försöker förändra.
- S, du borde ha vaknat upp minst två gånger under tiden du författade din text.
1. Att leva hela sitt liv i en medelstor svensk arbetarstad är ett minst lika värdigt sätt att leva sitt liv som att vara en multikulturell globetrotter. Folk som påstår annat är oftast styrda av borgerliga semikolonialistiska idéer om bildningen och upptäcktsresandets upplysande effekt.
2. Det finns inget som stödjer dina antaganden om att kvinnor som anses vackra skulle bär på en mindre utvecklad personlighet än andra. Dina fördomar går hand i hand med alla andra former av objektifiering av kvinnan. Dessutom hänger du ut henne med bild.
Skäms på dig S.
Gå nu och be din bror, hans flickvän samt hela svenska folket om ursäkt.
Vänliga hälsningar
M
Makkan, min vän…
0. Även om man i vaknar upp mitt i kampen och inser att ens motstånd förvärrar mer än vad det förbättrar kan man alltid reformera motståndet. Det är alltså ingen ursäkt till att inte utöva det. Inte för jag tror att du skulle påstå det, men är man inte uppmärksam kanske man får en känsla av att du på något sätt försöker förmedla en attityd som säger något som lutar ditåt.
1. Tror jag uttryckte mig aningen diffust eftersom det var ett dagboksinlägg: Livet må vara lika “värdigt” att leva oavsett hur berest man är o.s.v, men det finns en hel del som tyder på att de som upplevt mer även kan välja mellan mer, för att inte tala om olika erfarenheter m.m.
Upptäcksresandet i den mening du tar upp spelar ingen större roll mer än just folk som inbillar sig att en jorden-runt-resa och se-afrikaner-äta-på-lera kommer göra dem till vuxna. Det jag syftade på i posten är stimulansen, eller kalla det vad du vill. Det verkar väl inte vara långt draget när man påstår att människor som knappt lämnat sina hemtrakter förmodligen saknar perspektiv på en tillvaro som man enbart kan få genom att skaffa sig på plats. Eller, för att göra den här diskussen kortare: Om du var tvungen att välja – hade du uppmanat dina barn att stanna i samma by hela livet, eller att resa runt? Och kom heller inte och säg att dina egna resor till t.ex. frankrike inte utvecklade dig som människa. Hade du möglat kvar i Sm. resten av livet hade du fått en annan uteveckling. Jag menar inte att den med nödvändighet skulle vara av sämre kvalité än den du fick genom att t.ex. resa, men människor som har rest o.s.v. tenderar att kunna välja och uttala sig om båda, och när de gör det är de i regel tacksamma att de har fått valmöjligheterna och perspektiv.
Platon tog upp det här i någon av sina skrifter. Exemplet var med en bonde som pratade med en filosof, Platon själv eller Sokrates. Det var något i stil med att bonden frågade honom varför man skulle vara fiolosof, om det inte bara var enklare att vara bonde och sköta sin åker o.s.v, varpå Platon svarade att man som filosof hade valet att dels fortsätta vara filosof, eller återgå till bondelivet om det inte passade, eller, varför inte lite av båda om det behagar?
Helt klart är att Platon säger något trivialt om valmöjligheterna. För att dissa min åsikt kring brorsans möglande i Trelleborg måste man på något vis förklara hur Platon misstar sig.
2. Min empirisk erfarenhet stödjer det fullt ut. Sociologin kommer antagligen också stödja det om man gör en efterforsknign. Det är högst plausibelt att:
a) Vårt samhälle bemöter folk olika beroende på deras utseende.
b) Samhället har olika normer gällande utseendet och att termer som ful & snygg kan tillämpas inom de ramar som det satt upp.
c) Hur personer utvecklas beror bl.a. på hur de blir bemötta i samhället.
Det som talar för a – c är att det bl.a. finns modeller, anorektiker, feta människor som vill ta livet av sig, mobboffer som ser ‘lustiga’ ut, etc etc. Du är dessutom själv ett exempel: Hur många personer som du tycker har varit råfula har du frivilligt blivit bästis med? Nej, just precis – inte en enda.
Hävdar inte att utseendet per automatik gör dig till bimbo, men har du utseendet med dig är, så vitt jag ser, chanserna större för att du ska vara antingen en bimbo eller ett social as som vida överträffar även mig. Det värsta är att inget av detta är kontroversiellt, och att du bara retar dig på att jag retar mig på att det finns människor som p.g.a sitt utseende och de sociala institutioner som finns kring det blivit eftersatta mentalt.
Är dock extremt intresserad av studier som tar upp det här, du får gärna tipsa mig om snubblar över något.
1. Ignorance is bliss
The New Dictionary of Cultural Literacy, Third Edition. 2002.
Not knowing something is often more comfortable than knowing it.
‡ This proverb resembles “What you don’t know cannot hurt you.” It figures in a passage from “On a Distant Prospect of Eton College,” by the eighteenth-century English poet Thomas Gray: “Where ignorance is bliss, / ‘Tis folly to be wise.’”
Upplevelser kan lika väl korrumpera dig som att utveckla dig. Platon kunde förmodligen inte gå tillbaks till att leva som en bonde pga sin upplevelser. Även om han hade velat.
2. Följanda påstående instämmer jag med.
a) Vårt samhälle bemöter folk olika beroende på deras utseende.
b) Samhället har olika normer gällande utseendet och att termer som ful & snygg kan tillämpas inom de ramar som det satt upp.
c) Hur personer utvecklas beror bl.a. på hur de blir bemötta i samhället.
Men utfallet av dessa villkor varierar i det oändliga. De är inte tillräckligt starka variabler för att stödja ditt påstående.
Glöm nu inte att be om ursäkt.
Hälsningar
M
1. Ignorance is bliss må stämma för alla som inte har som ambition att leva ett realistiskt liv. Jag är inte en av dem. Tror inte min lillebror heller är en.
Att upplevelserna (hädanefter infon) kommer bidra till ett nytt perspektiv är givet. Platon, innan han blev filosofiskt skolad, hade ett synsätt, Platon efter Sokrates samtal, ett annat. Måhända hade han inget val – kanske var det omöjligt att med all den nya infon återgå till bondelivet även om han nu hade velat.
Ditt sätt att resonera med just valsituationen är lyckligtvis ett tankefel: Det är inget argument eftersom det till lika stor del talar för/emot ditt eget synsätt som mitt. Om bonden t.ex. aldrig pluggat filosofi hade han inte kunnat leva så som en filosof hade valt. Det du säger om att Platon kanske inte hade kunnat återgå trots att han velat gäller således även bonden, för de flesta bönders perspektiv är väl ett som gör dem till bönder och inte filosofer.
Det enda man kan säga här som kanske är av intresse är att en person kan vara så pass präglad av ett tänkande att den inte kan återgå till det som föregått det aktuella.
Frågan blir då varför det skulle vara så? Vilka skäl finns det för att inte kunna det? Jag är benägen att svara “inga mer än psykiska”. En rationell individ kan alltid omvärdera. Att det sedan finns människor som i praktiken av gud vet vilka andra skäl underlåter att följa sitt intellekt kvittar mig – de är irrationella och därför inte intressanta för diskussionen (de är sällan intressanta i någon diskussion alls där man talar om tänkande människor).
Det finns också ett annat bemötande, om man nu skulle acceptera din kritik av Platons oförmåga till att gå tillbaka:
Vad visar det mer än att den nya informationen av ett eller annat skäl gör att han inte blir bonde igen? Att kalla det för korrumption är att göra det lite väl enkelt: Jag rangordnar inte typerna av information normativt. Menar enbart att man borde sträva efter att ha flera upplevelser framför färre. Mer info är att föredra framför mindre, åtminstone omman gör anspråk på att vilja vara en realist. Ju fler perspektiv, teorier, upplevelser, tankar, känslor o.s.v. man kommer i kontakt med, desto bättre för individens utveckling (även i de fall där den skulle bli oycklig, fortsätter perspektiven att komma lär den fasen gå över).
Man måste i princip vara antingen naiv eller inskränkt för att motsätta sig det som föreslås.
Beside, du svarade inte på vad du hade valt åt dina barn
2. Ja, utfallen varierar, men knappast in i det oändliga. Människan är inte så pass komplex, åtminstone inte om man tror att psykologin & soiciologin kan finnas som vetenskaper, trots att de nu inte är kompletta eller definitiva.
Visa mig en enda person som inte skulle vara en social produkt, och visa även hur det kommer sig att den inte är det, vad och hur banden till den sociala inskolningen i diverse avseenden klipptes av.
Du, jag, din flickvän och whoever är väl inte så fruktansvärt mycket mer än så, även om det är trist att behöva inse att myten om ens unika individualitet som bl.a. kapitalismen försökt tuta i oss inte är mer än just en chimär.
Det finns flertalet skolor som gör det jag skriver troligt. Du instämmer dessutom i påståendena (a-c), och det enda vi inte är överens om är om antalet utfall är tillräckligt få för att man ska kunna dra mina slutsatser.
Antalet utfall är inte få. De är heller inte miljontals eller ens tusentals i det här fallet. Faktum är att det finns ett rätt begränsat antal utfall för hur en person kan tänkas agera och utvecklas p.g.a. hur den bemötts p.g.a. sitt utseende. Skulle kunna skriva upp några schematiskt men är övertygad om att det är överflödigt – att en enligt samhället vacker/ful person kan utvecklas olika är vi överens om.
Det jag är nyfiken på är varför det skulle vara långsökt att anta att det i ett samhälle där utseendet är av extrem betydelse skulle vara så att en vacker person kommer kunna klara sig väldigt bra i livet utan att utveckla vare sig intellekt eller någon form av ‘trevlig socuial karaktär’?
Jag instämmer med dig när du skriver:
”Ignorance is bliss må stämma för alla som inte har som ambition att leva ett realistiskt liv.”
”Frågan blir då varför det skulle vara så? Vilka skäl finns det för att inte kunna det? Jag är benägen att svara “inga mer än psykiska”. En rationell individ kan alltid omvärdera.”
Din argumentation är klockren men det finns ett problem med den:
Jag vet inte hur det är var du bor, (du bor trotts allt vägg i vägg med St Lars) men jag har aldrig träffat en person som lever ett ”realistiskt liv” eller som är en ”rationell individ”.
Jag fruktar att vi börjar närma oss slutet på vår diskussion då du verkar vara fast i en förlegad, positivistisk, 1900-tals syn på världen. Intrycket verkar bekräftas i ditt andra svar när du påstår dig kunna räkna ut samtliga utfall av hur en kvinna kan utvecklas givet de tre kriterierna.
Har du läst isaac Asimov’s Stiftelsetrilogi en gång för mycket eller skojar du bara med mig?
M, erkänn att du bortsåg från att den enda oenigheten vi verkar ha är den om hur många utfallen är. Du köper allt annat. Om det är fallet att det är det enda vi inte är överens om är t.ex. nedanstående inte så intressant.
Man skulle kunna hålla isär diskussionerna och tala om vad teorin tillåter oss att göra med hjälp av den, och hur människorna som är föremål för analysen av den inte lever upp till vissa saker.
Med rationell individ menar jag inte en som lever enbart så som logiken dikterar. Helt uppenbart är att det finns mer som är relevant för människan, som t.ex. känlsor. De i sig verkar dessuto vara en drivkraft och ett mål (det enda med egenvärde är lycka t.e.x), och logiken blir då snarare en metod än ett mål i sig.
Den helt realistiska individen finns, likt den totalt rationella, enbart som en tankekonstruktion. I praktiken är måhända de flesta “rationella konformister” som är verksamma på ett högst okritiskt plan. Lyckligtvis förklarar inte folks ointresse av att vara rationella varför man inte skulle kunna vara det i en högre grad. Det spelar därför ingen roll att människor inte är fullt realistiska/rationella – de kan vara det mer eller mindre. Vi lever inte i svartvita världen.
Håller också fast vid att fullt irrationella människor sällan är intressanta i en diskussion där man talar om tänkande individer.
Min vän, det är tråkigt att du kategoriserar mina tankar och klämmer in dem i skolor de är helt oberoende av. Än tristare är att din kategorisering av dem inte bemöter dem ö.h.t .
Ingen har hävdat att man kan räkna ut samtliga utfall. Det har talats om utfall rent generellt, och de flesta utfallen menar jag kan förutses om man gör tillräcklig och korrekt efterforskning.
Jag skrev “Hur personer utvecklas beror bl.a. på hur de blir bemötta i samhället” och ‘bl.a.’ har nu kursiverats för att förtydliga att det vi dryftar inte är tillräckligt för att man ska kunna uttala sig om någons uteckling. Dessutom kan ställa frågan om vilken speciifk typ av utvecklign det rör sig om.
I samhället bemöts personer olika beroende på hur de ser ut. Det instämmer du i. Det sätt de bemöts på påverkar dem, vilket i sin tur påverkar deras utveckling. Det måste du säkerligen också instämma i. Om allt detta är fallet kommer det gå att dra generella slutsatser om mönster m.m. Det finns inga skäl till varför det inte skulle gå att göra. Dina miljontals utfall är ren och skär fiktion á la Asimov: Folk som är fula enligt samhällsnomen blir i regel bemötta färre gånger och “mindre entusiastiskt” (eller kalla det vad du vill) än sådana som enligt nomerna är vackra. Säkerligen köper du det.
Jag kan inte räkna ut hur någon utvecklas beroende på enbart bemötande. Det kan säkerligen inte ens forskarna eftersom de i så fall lär fattas datan. I de fall där de däremot har den kommer de med stor sannolikhet kunna göra ett intressant uttalande som i de flesta fallen kommer stämma in på personens situation.
Jag skulle kunna skriva en del om kaosteori och social/kulturell profilering men avstår.
” Ignorance is bliss må stämma för alla som inte har som ambition att leva ett realistiskt liv. Jag är inte en av dem.”
Jag har ansträngt mig att leva ett realistiskt liv och i synnerhet ett medvetet liv. Att leva i ett samhälle och i en kultur som i möjligaste mån censurerar de negativa konsekvenserna av densamma är inte särskilt kompatibelt med en medveten livsstil såvida man inte är en extrem egoist eller psyko-/sociopat. Denna inkompatibilitet frestar på. I mitt fall så till den grad att jag blev utbränd och med det i ryggan så hävdar jag: “Ignorance is bliss for a few and curse for many.”