” Ignorance is bliss må stämma för alla som inte har som ambition att leva ett realistiskt liv. Jag är inte en av dem.”
Jag har ansträngt mig att leva ett realistiskt liv och i synnerhet ett medvetet liv. Att leva i ett samhälle och i en kultur som i möjligaste mån censurerar de negativa konsekvenserna av densamma är inte särskilt kompatibelt med en medveten livsstil såvida man inte är en extrem egoist eller psyko-/sociopat. Denna inkompatibilitet frestar på. I mitt fall så till den grad att jag blev utbränd och med det i ryggan så hävdar jag: “Ignorance is bliss for a few and curse for many.”

Jag vet inte hur det är var du bor, (du bor trotts allt vägg i vägg med St Lars) men jag har aldrig träffat en person som lever ett ”realistiskt liv” eller som är en ”rationell individ”.

Man skulle kunna hålla isär diskussionerna och tala om vad teorin tillåter oss att göra med hjälp av den, och hur människorna som är föremål för analysen av den inte lever upp till vissa saker.

Med rationell individ menar jag inte en som lever enbart så som logiken dikterar. Helt uppenbart är att det finns mer som är relevant för människan, som t.ex. känlsor. De i sig verkar dessuto vara en drivkraft och ett mål (det enda med egenvärde är lycka t.e.x), och logiken blir då snarare en metod än ett mål i sig.

Den helt realistiska individen finns, likt den totalt rationella, enbart som en tankekonstruktion. I praktiken är måhända de flesta “rationella konformister” som är verksamma på ett högst okritiskt plan. Lyckligtvis förklarar inte folks ointresse av att vara rationella varför man inte skulle kunna vara det i en högre grad. Det spelar därför ingen roll att människor inte är fullt realistiska/rationella – de kan vara det mer eller mindre. Vi lever inte i svartvita världen.

Håller också fast vid att fullt irrationella människor sällan är intressanta i en diskussion där man talar om tänkande individer.

Jag fruktar att vi börjar närma oss slutet på vår diskussion då du verkar vara fast i en förlegad, positivistisk, 1900-tals syn på världen. Intrycket verkar bekräftas i ditt andra svar när du påstår dig kunna räkna ut samtliga utfall av hur en kvinna kan utvecklas givet de tre kriterierna.

Min vän, det är tråkigt att du kategoriserar mina tankar och klämmer in dem i skolor de är helt oberoende av. Än tristare är att din kategorisering av dem inte bemöter dem ö.h.t .

Ingen har hävdat att man kan räkna ut samtliga utfall. Det har talats om utfall rent generellt, och de flesta utfallen menar jag kan förutses om man gör tillräcklig och korrekt efterforskning.

Jag skrev “Hur personer utvecklas beror bl.a. på hur de blir bemötta i samhället” och ‘bl.a.’ har nu kursiverats för att förtydliga att det vi dryftar inte är tillräckligt för att man ska kunna uttala sig om någons uteckling. Dessutom kan ställa frågan om vilken speciifk typ av utvecklign det rör sig om.

I samhället bemöts personer olika beroende på hur de ser ut. Det instämmer du i. Det sätt de bemöts på påverkar dem, vilket i sin tur påverkar deras utveckling. Det måste du säkerligen också instämma i. Om allt detta är fallet kommer det gå att dra generella slutsatser om mönster m.m. Det finns inga skäl till varför det inte skulle gå att göra. Dina miljontals utfall är ren och skär fiktion á la Asimov: Folk som är fula enligt samhällsnomen blir i regel bemötta färre gånger och “mindre entusiastiskt” (eller kalla det vad du vill) än sådana som enligt nomerna är vackra. Säkerligen köper du det.

Jag kan inte räkna ut hur någon utvecklas beroende på enbart bemötande. Det kan säkerligen inte ens forskarna eftersom de i så fall lär fattas datan. I de fall där de däremot har den kommer de med stor sannolikhet kunna göra ett intressant uttalande som i de flesta fallen kommer stämma in på personens situation.

”Ignorance is bliss må stämma för alla som inte har som ambition att leva ett realistiskt liv.”

”Frågan blir då varför det skulle vara så? Vilka skäl finns det för att inte kunna det? Jag är benägen att svara “inga mer än psykiska”. En rationell individ kan alltid omvärdera.”

Din argumentation är klockren men det finns ett problem med den:
Jag vet inte hur det är var du bor, (du bor trotts allt vägg i vägg med St Lars) men jag har aldrig träffat en person som lever ett ”realistiskt liv” eller som är en ”rationell individ”.

Jag fruktar att vi börjar närma oss slutet på vår diskussion då du verkar vara fast i en förlegad, positivistisk, 1900-tals syn på världen. Intrycket verkar bekräftas i ditt andra svar när du påstår dig kunna räkna ut samtliga utfall av hur en kvinna kan utvecklas givet de tre kriterierna.

Har du läst isaac Asimov’s Stiftelsetrilogi en gång för mycket eller skojar du bara med mig?

Att upplevelserna (hädanefter infon) kommer bidra till ett nytt perspektiv är givet. Platon, innan han blev filosofiskt skolad, hade ett synsätt, Platon efter Sokrates samtal, ett annat. Måhända hade han inget val – kanske var det omöjligt att med all den nya infon återgå till bondelivet även om han nu hade velat.

Ditt sätt att resonera med just valsituationen är lyckligtvis ett tankefel: Det är inget argument eftersom det till lika stor del talar för/emot ditt eget synsätt som mitt. Om bonden t.ex. aldrig pluggat filosofi hade han inte kunnat leva så som en filosof hade valt. Det du säger om att Platon kanske inte hade kunnat återgå trots att han velat gäller således även bonden, för de flesta bönders perspektiv är väl ett som gör dem till bönder och inte filosofer.

Det enda man kan säga här som kanske är av intresse är att en person kan vara så pass präglad av ett tänkande att den inte kan återgå till det som föregått det aktuella.

Frågan blir då varför det skulle vara så? Vilka skäl finns det för att inte kunna det? Jag är benägen att svara “inga mer än psykiska”. En rationell individ kan alltid omvärdera. Att det sedan finns människor som i praktiken av gud vet vilka andra skäl underlåter att följa sitt intellekt kvittar mig – de är irrationella och därför inte intressanta för diskussionen (de är sällan intressanta i någon diskussion alls där man talar om tänkande människor).

Det finns också ett annat bemötande, om man nu skulle acceptera din kritik av Platons oförmåga till att gå tillbaka:

Vad visar det mer än att den nya informationen av ett eller annat skäl gör att han inte blir bonde igen? Att kalla det för korrumption är att göra det lite väl enkelt: Jag rangordnar inte typerna av information normativt. Menar enbart att man borde sträva efter att ha flera upplevelser framför färre. Mer info är att föredra framför mindre, åtminstone omman gör anspråk på att vilja vara en realist. Ju fler perspektiv, teorier, upplevelser, tankar, känslor o.s.v. man kommer i kontakt med, desto bättre för individens utveckling (även i de fall där den skulle bli oycklig, fortsätter perspektiven att komma lär den fasen gå över).

Man måste i princip vara antingen naiv eller inskränkt för att motsätta sig det som föreslås.

Beside, du svarade inte på vad du hade valt åt dina barn

2. Ja, utfallen varierar, men knappast in i det oändliga. Människan är inte så pass komplex, åtminstone inte om man tror att psykologin & soiciologin kan finnas som vetenskaper, trots att de nu inte är kompletta eller definitiva.

Visa mig en enda person som inte skulle vara en social produkt, och visa även hur det kommer sig att den inte är det, vad och hur banden till den sociala inskolningen i diverse avseenden klipptes av.

Du, jag, din flickvän och whoever är väl inte så fruktansvärt mycket mer än så, även om det är trist att behöva inse att myten om ens unika individualitet som bl.a. kapitalismen försökt tuta i oss inte är mer än just en chimär.

Det finns flertalet skolor som gör det jag skriver troligt. Du instämmer dessutom i påståendena (a-c), och det enda vi inte är överens om är om antalet utfall är tillräckligt få för att man ska kunna dra mina slutsatser.

Antalet utfall är inte få. De är heller inte miljontals eller ens tusentals i det här fallet. Faktum är att det finns ett rätt begränsat antal utfall för hur en person kan tänkas agera och utvecklas p.g.a. hur den bemötts p.g.a. sitt utseende. Skulle kunna skriva upp några schematiskt men är övertygad om att det är överflödigt – att en enligt samhället vacker/ful person kan utvecklas olika är vi överens om.

Det jag är nyfiken på är varför det skulle vara långsökt att anta att det i ett samhälle där utseendet är av extrem betydelse skulle vara så att en vacker person kommer kunna klara sig väldigt bra i livet utan att utveckla vare sig intellekt eller någon form av ‘trevlig socuial karaktär’?

The New Dictionary of Cultural Literacy, Third Edition. 2002.
Not knowing something is often more comfortable than knowing it.
‡ This proverb resembles “What you don’t know cannot hurt you.” It figures in a passage from “On a Distant Prospect of Eton College,” by the eighteenth-century English poet Thomas Gray: “Where ignorance is bliss, / ‘Tis folly to be wise.’”

Upplevelser kan lika väl korrumpera dig som att utveckla dig. Platon kunde förmodligen inte gå tillbaks till att leva som en bonde pga sin upplevelser. Även om han hade velat.

2. Följanda påstående instämmer jag med.

a) Vårt samhälle bemöter folk olika beroende på deras utseende.
b) Samhället har olika normer gällande utseendet och att termer som ful & snygg kan tillämpas inom de ramar som det satt upp.
c) Hur personer utvecklas beror bl.a. på hur de blir bemötta i samhället.

Men utfallet av dessa villkor varierar i det oändliga. De är inte tillräckligt starka variabler för att stödja ditt påstående.

Glöm nu inte att be om ursäkt.

Hälsningar
M

1. Tror jag uttryckte mig aningen diffust eftersom det var ett dagboksinlägg: Livet må vara lika “värdigt” att leva oavsett hur berest man är o.s.v, men det finns en hel del som tyder på att de som upplevt mer även kan välja mellan mer, för att inte tala om olika erfarenheter m.m.

Upptäcksresandet i den mening du tar upp spelar ingen större roll mer än just folk som inbillar sig att en jorden-runt-resa och se-afrikaner-äta-på-lera kommer göra dem till vuxna. Det jag syftade på i posten är stimulansen, eller kalla det vad du vill. Det verkar väl inte vara långt draget när man påstår att människor som knappt lämnat sina hemtrakter förmodligen saknar perspektiv på en tillvaro som man enbart kan få genom att skaffa sig på plats. Eller, för att göra den här diskussen kortare: Om du var tvungen att välja – hade du uppmanat dina barn att stanna i samma by hela livet, eller att resa runt? Och kom heller inte och säg att dina egna resor till t.ex. frankrike inte utvecklade dig som människa. Hade du möglat kvar i Sm. resten av livet hade du fått en annan uteveckling. Jag menar inte att den med nödvändighet skulle vara av sämre kvalité än den du fick genom att t.ex. resa, men människor som har rest o.s.v. tenderar att kunna välja och uttala sig om båda, och när de gör det är de i regel tacksamma att de har fått valmöjligheterna och perspektiv.

Platon tog upp det här i någon av sina skrifter. Exemplet var med en bonde som pratade med en filosof, Platon själv eller Sokrates. Det var något i stil med att bonden frågade honom varför man skulle vara fiolosof, om det inte bara var enklare att vara bonde och sköta sin åker o.s.v, varpå Platon svarade att man som filosof hade valet att dels fortsätta vara filosof, eller återgå till bondelivet om det inte passade, eller, varför inte lite av båda om det behagar?

Helt klart är att Platon säger något trivialt om valmöjligheterna. För att dissa min åsikt kring brorsans möglande i Trelleborg måste man på något vis förklara hur Platon misstar sig.

2. Min empirisk erfarenhet stödjer det fullt ut. Sociologin kommer antagligen också stödja det om man gör en efterforsknign. Det är högst plausibelt att:

a) Vårt samhälle bemöter folk olika beroende på deras utseende.
b) Samhället har olika normer gällande utseendet och att termer som ful & snygg kan tillämpas inom de ramar som det satt upp.
c) Hur personer utvecklas beror bl.a. på hur de blir bemötta i samhället.

Det som talar för a – c är att det bl.a. finns modeller, anorektiker, feta människor som vill ta livet av sig, mobboffer som ser ‘lustiga’ ut, etc etc. Du är dessutom själv ett exempel: Hur många personer som du tycker har varit råfula har du frivilligt blivit bästis med? Nej, just precis – inte en enda.

Hävdar inte att utseendet per automatik gör dig till bimbo, men har du utseendet med dig är, så vitt jag ser, chanserna större för att du ska vara antingen en bimbo eller ett social as som vida överträffar även mig. Det värsta är att inget av detta är kontroversiellt, och att du bara retar dig på att jag retar mig på att det finns människor som p.g.a sitt utseende och de sociala institutioner som finns kring det blivit eftersatta mentalt.

Är dock extremt intresserad av studier som tar upp det här, du får gärna tipsa mig om snubblar över något.

- S, du borde ha vaknat upp minst två gånger under tiden du författade din text.

1. Att leva hela sitt liv i en medelstor svensk arbetarstad är ett minst lika värdigt sätt att leva sitt liv som att vara en multikulturell globetrotter. Folk som påstår annat är oftast styrda av borgerliga semikolonialistiska idéer om bildningen och upptäcktsresandets upplysande effekt.

2. Det finns inget som stödjer dina antaganden om att kvinnor som anses vackra skulle bär på en mindre utvecklad personlighet än andra. Dina fördomar går hand i hand med alla andra former av objektifiering av kvinnan. Dessutom hänger du ut henne med bild.

Skäms på dig S.
Gå nu och be din bror, hans flickvän samt hela svenska folket om ursäkt.

Vänliga hälsningar
M