från kläng till knuff
Mått fruktansvärt de senaste dagarna p.g.a. vad som håller på att hända, eller, kanske har hänt. Den 25:e fick jag ett sms som antagligen har förändrat mitt liv. Åt vilken riktning vet jag inte än, men ingenting känns bra eller rätt. Allt gör så fruktansvärt ont.
Försökte skriva kring alla de saker som spelade roll. Skrivit dag och natt sen jag kommit hem till Lund igen, är uppe i åtta sidor men är inte klar än, fast för någon timme sedan fick jag höra att allt var förgäves. Mina ord kvittade.
Det var mia som sa så, att jag aldrig skulle få reda på de svar som jag eftersökte. Att det var slut på det mesta. På oss. Jag begrep ingenting. Jag har inte begript något än för jag har varit så stressad, och under press. Det allt handlar om är mig och mia.
Om jag vill slå mig ner med henne, på riktigt. Det är stort. Mina känslor är det inga tvivel kring. Det rör sig om något helt annat.
Exakt vad håller jag på att formulera så jag själv också ska begripa det, men i grund och botten är det väl rädslan för att vi ska missta oss. Det har vi inte råd med fler gånger. Jag har den rädslan, just för att det är ett så stort beslut. Så allvarligt. Och för att det är så underbart, egentligen, om man tänker efter. Jag velar, eller, det är så det ser ut. Måste se tveksam ut när jag inte säger “ja” direkt och ber om mer tid för att få reda ut några sista saker om mig själv.
Idag fick jag ett sms där hon berättade att hon var rädd för att jag inte skulle vilja. Så hon klängde sig fast. Jag blev ledsen för att jag inte kunde ge henne svaret redan då. Men glad över att hon älskar mig så jävla mycket.
Vi kan inte prata, hon är i Afrika. Svarade henne via sms, berättade om några av mina funderingar, hur jag mådde, kände. Jag var i behov av att få prata med henne, trodde det skulle hjälpa mig. Sa egentligen inget nytt eller konstigt. Allt blev i alla fall förmodligen vantolkat. Brukar det bli mellan oss när vi inte står framför varandra och det handlar om starka känslor.
Det som gick från kärleksmess slutade med ett slut och en uppmaning om att jag aldrig skulle höra av mig igen. Hon var skitledsen. Hon slutar lyssna då. Men vem gör inte det? Luften har gått ur mig igen. Stirrar in i en skärm. Förstår inte hur ett ett sandkorn kan bli till slipat glas. Eller granit från en vulkan. Önskar bort mig nu. Förstår inte att sådant här kan hända på riktigt. Att vi tillåter det.
Vilka är vi, som gör så här?
hej!
kul att du läste mitt smått ironiska inlägg om möss. vad har du för konkreta förslag för att ta itu med problemen med skadedjur i bostadsområden?
i grunden kanske det handlar om någon slags moral och hur mycket man tycker att ett musliv är värt. jag känner igen resonemanget med utomjordingarna. jag minns från dagis när någon överaktiv och nyfiken pojke ägnade sig åt att plåga myror och hans jämnåriga kamrater frågade “vad skulle du säga om en jätte gjorde sådär på dig?”. jag minns inte hur jag såg på argumentet då men helt ärligt kan jag säga att jag nu för tiden, kalla det gärna krasst, tycker att varken möss eller myror inte kan jämföras med människor (det är däremot kanske inget argument för att plåga någon). huvudsakligen av den anledningen att de faktiskt inte besitter någon direkt vilja att leva, som du påstår.
jag håller med om att det är dumt att orsaka onödigt lidande men om musen dör en smärtfri död har jag inga problem med det.
och jag ser det som att om jag skulle fånga musen och släppa ut den en kilometer bort, skulle den förmodligen bara flytta in hos någon annan.
fångstfällan du hänvisade till verkade heller inte speciellt human. risken för lidande är förmodligen större om man ska försöka fånga djuret levande.
jag tror inte att möss är onda och att det är deras mål att pestsmitta vår mat och kortsluta elledningar för att bränna våra hus. hur fel det än kan verka för dig att kalla möss för problem och skadedjur är det precis det de är för de som har djuren hemma hos sig. jag erkänner att det i viss mån handlar om lathet men det mest rationella måste ändå vara att döda skadedjur som orsakar problem. jag är ingen biolog men jag kan tänka mig att problemet i grunden till viss del handlar om att det helt enkelt finns för många möss.