att bli man

Handboken En utrotningshotad art: En riktig man lär ut manlighet. På baksidan står det bl.a:
Nu får du äntligen chansen att återövra den alltför länge bortglömda konsten att vara en man. En riktig man. Denna oumbärliga handbok ger dig handfasta råd om hur du blir expert på allt som en riktig man bör (och förväntas) kunna.
Boken är skriven av Sam Martin, föga överraskande en texasbo. I förordet problematiserar han manlighetens bortfall genom att peka på försäljingen av antal hammare och slår fast att det män sysslar med numera inte är manligt om man jämför med Richard Burton eller Bogart. De klarade ‘leva i tält flera år, få spjut i ansiktet och däcka andra män samtidigt som de kunde charma en kobra’. Martin skriver att återerövrandet av manligheten främst kräver att man gillar hårt arbete och smuts, samt att man är modig. Och det blir faktiskt ännu roligare…
några urval på vad som gör män till män:
- Klippa gräset, gärna med bar överkropp för att imponera på grannfrun.
- Grilla bredbent med en öl i handen, och inte låta någon annan komma nära grillen.
- Inte fråga när man kört vilse.
- Köra MC och klara byta däck på den.
- Hålla upp dörrar förkvinnor.
- Ta av sig jackan och täcka över kvinnan om det regnar.
- Få ett ligg genom att först se kvinna djupt i ögonen och en “diskret sidlutning”.
Boken är skriven med en humoristisk underton och tar också upp vettigare saker som t.ex. hur man räddar någon och att man bör städa efter sig. Det, och sättet vissa aktivteter presenteras på, föreslår därför att boken inte enbart tar upp sådant som anknyts till skapandet av manligheten – den verkar även vara en handbok för idioter.
konservativ maskulinitet
Trots att en hel del av texten är skämtsam finns det ett allvar i den: De saker författaren tar upp som relevanta för skapandet av maskuliniteten är som tagna från tiden då man såg mannen som kärnfamiljens överhuvud. En blanding mellan mannen som vilden, jägaren, sexdjuret och den artiga karlakarlen som fanns på det pryda 50-talet då kvinnan fortfarande sågs som en lobotomerad undulat.[1] Författaren ger intryck av att vara bekymrad över att snittmannen ska bli en Fab 5-entusiast, en vekling som glömt vad uttryck som “karl för sin hatt” betyder. En man utan verktyg, utan hammare, är en man som blivit genuskastrerad och försvunnit in i en gråzon där distansen till kvinnan, t.ex. genom att “baka blåbärsmuffins”, minskar för att så småningom suddas ut.
Verktygens betydelse förklaras också av att Martin sätter fokus på en kategori av aktiviteter som p.g.a. postindustrialiseringen inte längre är nödvändiga att behärska. I en värld med 3d i mobiltelefonen är det inte så farligt att inte kunna byta däck på sitt fordon – man köper sin hjälp.[2] Detsamma gäller mycket annat som tas upp i boken. Medan ekonomin inte tillät inköpen av tjänster var det främst mannen som tillhandahöll dem, ibland av logiska skäl, men oftast av helt befängda som gjorde att de bara råkade klassificeras som mansgöra.
I boken omnämns inte kvinnan eller feminitet mer än som betygsättare på mannen och föremål för hans bravader. Den maskulinitet som presenteras säger emellertid något om vad det innebär att vara en kvinna då våra genus, även så som Martin uppfattar dem, bygger på dikotomier. Boken är av det skälet ett ytterst beklagligt inslag för vår befrielse från stereotypa mallar. Den är också ett nödrop i stil med dem som Kristdemokraterna kommer med inför varje val. Lika lite som Affe kunde förmå svenska folket att bli mormoner kan Sam Martin hindra genusens konvergens.[3]
- 50-talets roll för den version av manlighet som författaren förmodligen vill få fler att anamma framgår inte minst av bokens omslag med färgläggningen av den svartvita bilden. ↩
- Den som funderar på om jag menar 3G istället för 3d slipper tänka mer: Termen ersattes med flit som ett adbustingled. Genom att förlöjliga telefonernas funktion och vägra anamma både produkt och terminologi i vardagen kan man, om det sker i tillräckligt stor omfattning, visa industrin att man inte accepterar vilket strunt som helst. 3G-telefonin är inte enkom överflödig, den är också en teknisk nödlösning, ett tekniskt misslyckande som är ett mellanspel. ↩
- Undertecknad ser inte konvergensen som målet. Upplösningen av alla genus, eller den sk. queerfeminismen om man ska använda en kanske missvisande term, borde vara på fler feministers agenda istället för det nonsens som behåller genusens praktik i jämställda former. Feministiskt initiativ vill t.ex. ‘..montera ner den maktordning som utgår från föreställningen om att män ska ha mer makt och inflytande än kvinnor.’ De skriver också att de formulerar en politik som på alla livets områden utmanar patriarkatet, men en sådan politik utmanar dessvärre inte genusen som koncept. Den reformerar dem bara. Problemen som eventuella refomationer löser försvinner också om genusen blir ett minne blott. Det behövs således ingen förändring av något som ändå bör demonteras. ↩
Hur vill du upplösa könsrollerna? Med våld?
Karln skulle bara försöka ta från mig min hammare!
Allt är ju föränderligt! även mannen, Författaren försöker bara motverka det nödvändiga, att “mannen” ska kunna överleva. Delar av den platonska läran påpekar detta ganska fint. Platon beundrade himmlakropparna på himmlen och såg hur de förändrades, vilket därefter han drog slutsatsen att allt förändras. Även Herrakletios ansågs ha mummlat något om att världen kommer gå under om inte förändring uppstår.
Man ska inte motverka det nödvändiga, mannen förändras eftersom han måste, precis som allt annat.
Det är förundrandsvärt hur tramsig litteratur kan göra intåg på marknaden. Fast iof så är marknaden mansdominerad!
Lundensis:
Tror det är svårt att upplösa idéer och sociala institutioner med våld, åtminstone om det ska vara en hållbar förändring. Sådana lösningar har historiskt sett en väldigt tillfällig karaktär.
Det som krävs är en intellektuell revolution. Ur den mynnar resten. Mer utbildning, mer kritiskt tänkande krings könsfrågorna. Större individuell frihet beträffande genusen och ett samhälle som inte sanktionerar folk för deras avvikelser från mallarna. I förlängningen bör det leda till att man inser hur betydelselösa genusen är och att det inte finns skäl att inordna människor i dem. De är, likt alla andra roller, alltid förknippade med fler restriktioner och inskränkningar än friheter. Avskaffandet är därför ett måste om man eftersträvar en större frihet för individen. Det rimmar kanske också väl med din Randism
Nu låter du som en liberal, lilla söta vän… Inte för att det är något ont i det.
Så fortsätt du med ditt feministande så fortsätter jag med min burdusa redneck-stil
Och nej, jag är inte randian… Tro mig, det finns en viss skillnad mellan en sådan som jag och exempelvis Carl Svanberg
Hehe, nu ska jag ta en drink och sätta igång tankandet av morgondagens ranson bonkfilm… Slå en pling om du vill ta en (manlig) kopp kaffe nån dag (se, där kom raggningsrepliken).
Wtf är “ranson bonkfilm”?
Bonka = sätta på
och idag skall en riktig man vara på ett lite annat sätt, ja, och vi har alla en mainstream-uppfattning om hur en riktig modern man skall vara, inget har förändrats…
stark, inte klaga, ta ansvar, tjäna pengar, cool, smart
men inte: passiv, utseendefixerad, klängig, osmart, gilla att bli dominerad
Nej, sådant sysslar inte en riktig man med. Om du vill vara sån är det inte mitt problem dock. Lite hälsosam utseendefixering är dock OK.