why we fight

Eugene Jarecki, som gav oss den märkligt icke-omtalade The Trials of Henry Kissinger, visar på ett för den bredare publiken mer tilltalande sätt än i den föregående filmen varför världen största demokratur för krig i alla världens hörn. Orsakerna framgår om man ser på hur SVT fångat dokumentären genom att beskriva den som “en film om den amerikanska krigsmaskinen och dess anatomi”.

Teorierna som framförs är enkla att förstå och det behövs inga bevis eftersom allt sker i det öppna, är dokumenterat och mer eller mindre skett fullt i enighet med de demokratiska principerna man anammat i land of the free.

Till skillnad från vad neoblåa eller trendigt pk-röda gärna tror har tankarna i Why we fight inget med vänsterns evigt klingande kritik mot USA-imperialismen att göra. Det finns inget utrymme för tolkning. Ett konkret exempel på något som inte behöver “tolkas” om man är vid sina sinnes fulla bruk är att inte en enda av USA:s inledande 50 flygräder träffade sitt mål i Irak trots alla precisionsvapen. Ett annat exempel, som är av större intresse för dokumentärens egentliga tema, är att banden mellan vapenindustrin och politikerna inte finns. Ni läste helt rätt: Banden finns inte, för politikerna och de styrande inom vapenindustrin är ett och samma folk.

Vapenindustrin och politiken i USA är mer än en ohelig symbios. Krigen när vapenindustrin. Industrin när politikerna i form av arbetstillfällen, ungefär som i Hitlertyskland när den älskade führern löste arbetslösheten, och den när förmodligen politikerna även inkomstmässigt under bordet och i samband med valkampanjerna.

Varje från ett amerikanskt perspektiv lycka krig genererar strategiska fördelar på världskartan som i sin tur gynnar resten av kapitalismen som får förmånliga och säkrade positioner, nya slavar och en ny avsättning. Krig är a & o för USA som sedan världskriget haft en ekonomi som är omställd till att skapa en militär dominans i världen, och därigenom undanröja alla hinder som inte låter sig styras med hjälp av blott hot och ekonomiska repressalier.

USA-imperialismen är inte en ideologi mer än Saddams lust att styra Irak var. Imperialismen är blott ekonomisk och numera helt synonym med globaliseringen av kapitalet. För att få med folket måste man dock ha ett skynke som får dem att tro på paketet under det tjocka blåa plyschtyget: Tron på tanken om frihet, och den amerikanska statens gudagivna uppdrag att konvertera alla världens folk till den västerländska modellen. Att den inte innebär något mer än en demokratur som likt värsta diktaturerna styrs av ett litet fåtal är det inte många som tar notis om. Sådant går inte att förstå om man andas propaganda. Självmordsbombarna får ett löfte om framtiden: 40 oskulder och att familjen ska tas hand om. En amerikansk dito får en utbildning och pension. I båda fallen är det lågutbildade kroppar som mals ner som ett resultat av hegemoniska allusioner och kåthet på kapital.

Eisenhower, som var president i USA under en intressant period, tog med avsmak upp problemet i sitt avskedstal till folket och är den som första som talar högt om ett oroväckande “military-industrial complex”:

Throughout America’s adventure in free government, our basic purposes have been to keep the peace; to foster progress in human achievement, and to enhance liberty, dignity and integrity among people and among nations.
 
/../ we have been compelled to create a permanent armaments industry of vast proportions. Added to this, three and a half million men and women are directly engaged in the defense establishment. We annually spend on military security more than the net income of all United States corporations.
 
This conjunction of an immense military establishment and a large arms industry is new in the American experience. The total influence — economic, political, even spiritual — is felt in every city, every State house, every office of the Federal government. We recognize the imperative need for this development. Yet we must not fail to comprehend its grave implications. Our toil, resources and livelihood are all involved; so is the very structure of our society.
 
In the councils of government, we must guard against the acquisition of unwarranted influence, whether sought or unsought, by the militaryindustrial complex. The potential for the disastrous rise of misplaced power exists and will persist.
 
We must never let the weight of this combination endanger our liberties or democratic processes. We should take nothing for granted. Only an alert and knowledgeable citizenry can compel the proper meshing of the huge industrial and military machinery of defense with our peaceful methods and goals, so that security and liberty may prosper together.

Frågan “why we fight” får två svar:

1. Frihets- och demokratiaspekten, som är den version makthavarna och bolagen ger.
2. Kapitalismen vill det, något som av förklarliga skäl även utropas av de flesta som inte har blått blod.

I sann filosofisk anda ska undertecknad förkasta det andra svaret och med hjälp av det första komma fram till detsamma: Vem har frihet, vilka styr och hur ser demokratin ut i en värld med ett kapitalistiskt system?