rekrytera som proffsen

En vän har arbetat för en relativt stor organisation. Exakt vilken, när och var kvittar. Personens uppgift bestod endast av att rekrytera medlemmar genom face-to-face, d.v.s. knalla omkring och fråga folk om de vill gå med. För den som inte lämnat sitt boende under hela våren och sommaren så bör det berättas att t.ex. Malmö är totalinfekterat av denna typen säljare. Skälet är att det fungerar.

Vi ska kika närmare på vad personen har berättat om det hela. Det är av nytta för den som vill bedriva liknande verksamhet för att gynna sin aktivistgrupp.

Kvoter
T.ex. amnestys personal arbetar 5 timmar om dagen och har som riktlinjer att i snitt få in 5 st nyvärvade medlemmar. Greenpeace däremot arbetar 6 timmar och har som mål att få in endast 4 st. Skillnaderna beror på bl.a. hur välkänd en organisation är och vad den sysslar med. Att engagera sig för miljön är för de flesta som inte tänkt tillräckligt långt inte alls lika lockande som exempelvis människorätt, och Greenpeace har också en helt annan image utåt jämfört med just Amnesty.

Vill man rekrytera 50 personer på en dag kommer det krävas lika många timmars arbetsinsats om man är Amnesty och det kommer behövas ett gäng på 10 personer. På en dag räknar man alltså inte med att en person drar in så värst många medlemmar. Kontaktar man en förbipasserande vart 90:e sekund kommer man hinna med 200 personer på 5 timmar, och värvar man 5 stycken innebär det att 2,5% av de tillfrågade går med.

I praktiken kommer man inte hinna med en person vart 90:e sekund. Människor stannar upp och pratar med en ibland, det tar tid att skriva upp dem som nu verkligen vill gå med, och strömmen av folk är inte jämnt fördelad vilket leder till att de ibland kommer i grupper där man endast hinner med ett fåtal medan resten passerar.

Arbetskraften
Rekryterarna som arbetar för både Amnesty & Greenpace är avlönade och vet ingalunda alltid vad de representerar. De är m.a.o. inga aktivister utan köps in. Som engagerad rebell lär man reagera på det, fast det hela är inte märkligare än att organisationerna tydligen inte kan engagera sin aktivistgrupper i den omfattning som rekryterandet kräver om man ska nå vissa mål.

En gräsrotsgrupp kommer slippa detta p.g.a. ekonomiska begränsningar men också för att man är engagerade på ett helt annat sätt och därför kan förvänta sig att de som bryr sig ställer upp ideellt i den omfattning det går.

Genomförande

• Huvuduppgiften är att rekrytera så många som möjligt, inte att informera och debattera mer än nödvändigt för att uppnå det målet.
• Ha någon slags enhetlig och prydlig utstyrsel så att det framgår att man kommer från en seriös organisation.
• Stå där det rör sig mycket människor, som t.ex: Stationer, torg, gågator, utanför stora gallerior, marknader.
• Folk kommer gå omvägar om de har yta till det. Man ska därför placera sig strategiskt eller vara 3 personer – en på varje sida och en i mitten av gatan.
• Det är viktigt att vara i rörelse och inte stå still avsides vid vägen. Man måste förstå att ingen vill veta av en och att inget kommer bli gjort om man själv inte skuttar fram till dem genom att halvt om halvt ställa sig i vägen för dem.
• Ha ett öppet och piggt kroppsspråk. Gå nära folk men bli inte intim med dem, finn balansen.
• Respektera ett tydligt “nej” men fortsätt försök på dem som velar eller drar ut ett försiktigt osäkert “nej”. Spring aldrig efter folk, stör ej heller dem som pratar i mobil eller cyklar. Säg “ursäkta” till grupper som går förbi och konverserar.
• Det enda man egentligen måste lyckas med för att håva in medlemmar, underskrifter, pengar eller vad man nu eftersträvar är att få folk att stanna till i två sekunder. Så fort en person stannat lyckas man i minst 50% av fallen få dem att stödja en om man är rapp i munnen och kvicktänkt. Övning är därför viktigt och det är i princip enbart de momenten som skiljer olika säljare åt och avgör hur duktig man blir.
• Bär inga solglasögon, politiska symboler, bajsfläckar eller annat uppenbart. Lukta inte heller dåligt i munnen.
• Le. Var alltid glad och trevlig, men översträng det inte så plasten skiner igenom.
• Vill man få pengar från folk är det bra om man har flera olika stora belopp och/eller ett valfritt. Börja högt, Amnesty utgår från 200:-/månaden och får då lättare att landa relativt högt även om man går ner till 100:- eller 80:-.
• Tjabba aldrig med personen om själva beloppet och ge inte olika bud såvida det inte krävs. Tycker den att det är för mycket pengar så påpeka snabbt vad de kommer användas till, varför de behövs, hur mycket den personen hjälper, och, viktigast av allt – att den lilla summan inte kan köpa en något vettigt i Sverige men kan rädda liv/hjälp enormt mycket annanstans. “För mig är 100 kr vad en fika kostar, så då får jag själv välja om jag vill hjälpa någon eller ta den där fikan eller bjuda min partner på en drink på klubben. Nu ska du givetvis inte sitta och lyssna på mig, folk får göra vad de vill för sina egna pengar, men visst är det rätt lite som behövs om man tänker efter? Och vad hade man egentligen gjort om man haft den där hundringen?”
• Är de tveksamma till beloppet så kan man fråga dem “om det är en ekonomisk fråga”. Svarar de “ja” sänker man det, säger de “nej” kan de avstå från pengarna.
• Provocera inte genom att utmana folk för mycket á la “Gillar du tortyr? Inte? Stöd oss”. Det fungerar i regel inte och de slår dövörat till eftersom de inte tar en på allvar och samtidigt ger det ens grupp ett ofördelaktigt rykte. Man får alltid in mer om man är folks kompis.
• Försök få ögonkontakt redan på långt avstånd. Gå emot dem redan tidigt.
• Man ska fråga precis alla. Prioritera bara om det kommer folk i klyngor.
• Behöver man folks uppgifter ska man aldrig gå med på att de ges en chans att “återkomma/maila/höra av sig igen/gå in på hemsidan”. Det kommer de aldrig göra. Istället måste man ta deras nummer och bestäm tid och datum så man kan ringa dem.
• Efter dagens slut ska samtliga skriva upp alla frågor som ni fått och även ta reda på svaren.
• Alla som arbetar med att sälja måste ständigt bli peppade för att inte förlora arbetsviljan och gå omkring och sunka istället för att rekrytera. Arbeta en del, och hitta på något kul tillsammans – det är kapitalismens “senaste” trick som fungerar förvånansvärt bra eftersom korkade arbetstagare går på det.
• Det finns inget facit för öppningsrepliker och hur man får kontakten med människor. Regeln är att det inlednade ska vara väldigt kort och kärnfullt i och med att folk är i rörelse och man försöker få deras uppmärksamhet. Är man välkänd kan man oftast gå direkt på sak, i annat fall får man ha en försiktigare metod. Sker första kontakten i form av en fråga så ska den vara utformad på ett sådant sätt att man kan spinna vidare på den oavsett vad svaret blir. Företaget God El och många med det använder en lite halvlömsk teknik: De sträcker fram en gratis godispåse till förbipasserande, och när folk ska ta den stannar de till och den svåraste uppgiften är då redan löst.
• För gedigen statistik: Vem säljer hur mycket, var, när, o.s.v. Utvärdera med jämna mellanrum och revidera metoderna.