demokratin i tv-rutan

Med tanke på att tv:n fortfarande är det mest inflytelserika mediet kan det tyckas vara av intresse att ha koll på hur mycket demokratin tar sig grundläggande uttryck i form av debatter, nyheter, dokumentärer och andra samhällsrelaterade program.

Detta framkommer delvis om man synar t.ex. gårdagens sändningar på SVT1, SVT2, TV3, TV4 och Kanal 5:

diagram
Staplarna visar minuter den 15:e november 2006 i % av respektive kanals totala sändningstid, inordnade efter programkategori och kanal. Värdena grundar sig på den dagens tider i tv-tablån.

Kategorin direkt syftar på “direkt politiska” och har i åtanke program där politik förs på tal explicit, så som nyheter, debatter, undersökande samhällsjournalistik o.s.v. Programexempel: Rapport, Riksdagdebatt, Rosenberg.

Under indirekt hamnar alla program som inom en inte allt för bred ram är indirekt politiska och som inte är nöjesprogram. Exempel: UR, Vetenskapsmagasinet, Enter.

Nöjeskategorin står för allt övrigt som inte räknats in i ovanstående två kategorier. Exempel: Sporten, Gunnels Gröna, Prison Break, Bonde söker fru, Vänner.^[1]

klarspråk
TV 3 & Kanal 5 ägnade minst antal minuter åt samhällsfrågor. Kanal 5 lever upp till sin slogan “roligare tv” och har hela noll minuter, medan TV3:s totala 4% kommer från två stycken program med Oprah.^[2]

De kanaler som i tur och ordning visade mest direktpolitiska program var SVT2, SVT1 och TV4.

Det som bör beaktas är:

• När sändes programmen? Vore public service och demokrati i åtanke hade det rimligaste varit att sända när flest personer är hemma, d.v.s. efter arbete och skola. Mycket från SVT2 sändes tvärtom tidigt på dagen.
• Tiderna visar inte faktiska minuter som det har talats politik. De är snarare en indikation på potentiella minuter. Skillnaden blir tydlig om man jämför vissa program med varandra – vilka ämnen som tas upp i dem och hur mycket tid som läggs ner på respektive varierar kraftigt och går ej att urskilja i vårt sätt att mäta.
• Reklamtiden är inte inräknad i de kommersiella kanalernas sändningstid.
• Är det objektivt, eller propaganda? De flesta stationerna ägs av höginkomsttagare som röstar blått. TV4 är t.ex. under fanmiljen Bonniers kontroll. På samma sätt kan man även undra vilket inflytande olika regeringar haft på SVT.

Diagrammet kan ej ses som definitivt. Det är t.ex. inte sannolikt att utfallet för SVT2 är representativt trots att det av annan erfarenhet verkar vara mitt i prick för TV3 och Kanal 5:s reguljära sändningar och fullt förenligt med deras profiler.

Denna onsdagen ägde rum och ungefär så såg det ut en slumpmässigt vald dag i vanlig svensk tv på den demokratiska fronten. Syftet var att ta ett stickprov och visa på resultatet. P.g.a. den klena omfattningen kan ingen mer utvecklad analys göras, och därför ska vi istället titta på mer säkerställda siffror om folkets tv-vanor.

I oktober hade kanalerna har ungefär lika många kvinnliga som manliga tittare och kvinnorna såg på lite mer tv än männen med sina 2 timmar och 46 minuters tittande i snitt per dag. Snittiden per dag är benägen att stiga med personers ålder, och den ökar även runt veckoslutet.

Snittid/dag för de tre kanalerna som har högst värden är: TV4 40 min snitt/dag, SVT1 30 min, SVT2 20 min. För att sätta detta i ett sammanhang kan det också nämnas att TV3 låg på 15 min, medan Kanal 5 låg på 14 min, jämfört med t.ex. MTV som endast fick 1 min.

Bland de mest sedda programmen, exklusive nyheterna, återfinns inte ett enda direktpolitiskt program i top-tio-listorna för varje kanals största tittarsuccéer.

De sex populäraste programmen under oktober var:^[3]

De kanaler som är direktpolitiskt utformade, som t.ex. CNN, BBC, SVT24 och Sky News, får sammanlagt en snittid per dag på ca 3 min.^[4]

eh… på låtsas eller på riktigt?
Baserat på oktober månad kan man konstatera att Bonde söker fru verkar vara mer intressant än t.ex. Dokument Inifrån, världssvälten eller andra globala och inrikespolitiska frågor. Detsamma kan sägas om sport och andra typer av nöjesprogram jämfört med de direktpolitiska såväl som indirektpolitisk programmen.

Närvaron av politiskt präglade kanaler verkar heller inte ge ett märkbart skifte över från vad man nu kan anta är “vanligt tv-tittande” á la hjärndödhet i soffan.^[5] Folk kan ironiskt nog också antas se långt flera minuter reklamfilm än utbudet på de direktpolitiskt inriktade kanalerna.

Resultatet är oroväckande för att vara i en västerländsk representativ demokrati. Man kan inte låta bli att undra hur medelsvensson tar sitt demokratiska ansvar och hänger med samt ser till att bli rättrepresenterad av politikerna om ett av de mest centrala och lättillgängliga medierna har så dålig täckning av demokratifrågorna.

Demokrati söker tänkande individ, men politiken favoriseras varken av tittare eller kanaler. Den dagliga tv-dosen strålar i huvudsak in något annat än ett politiskt medvetande hos tittarna. Vilka effekterna av en sådan tv-kultur kan tänkas vara, oavsett om de är intellektuellt stimulerande eller råkar vara maktelitens våta dröm, låter vi vara osagt tills vidare.