systerskap
Många verkar i all sin välvilja ha lätt för att blanda ihop idioti med systerskap och feminism. Saker som inte har något med systerskap att göra och som jag sett många nyfrälsta systrar befatta sig med är t.ex. att:
- alltid hålla med tjejen i diskussionen oavsett vad hon säger enbart för att den hon driver polemik med har en penis.
- låtsas vara bi- eller homosexuell och låta alla vart man än går veta det enbart för att sex mellan kuk & fitta alltid skulle vara fel.
- färga sin ljusa fjunmustasch svart för att se mer hardcore ut.
- ha vänstertrendiga kläder.
- förutsätta att ingen kille kan vara minst lika angelägen feminist.
Ordet används flitigt i feministiska kretsar, men vilken är innebörden? Om du är feminist är du välkommen att kommentar och dela med dig av hur du tror att ordet systerskap används i allmänhet, samt hur du vill förändra den bilden.
ajroshs…
Systerskap är förståelse, empati & intresse för andra personers situation till följd av patriarkatet. Det är ett sätt att fånga alla de många sociala band och öden som knyter samman t.ex. olika kvinnor tvärs över tid och rum och som alla finns för att de föddes som just människor utan snopp. Det är ett aktivt medvetande och en vilja att förändra.
Det är ett ord på en röd pin med vit text som är detsamma som broderskap eller kamrat men ändå inte. Det är den förvirrade tonåringen som blev feminist för att den var arg, genusakademikern, och tanternas omsorg för varandra i syjuntan. Det är också alla med penis som vill ha en genusfri värld.
Systerskapen finns, för åtminstone jag är syster till alla er som slåss för att få vara personer istället för kön, och jag håller er vid min barm.
Systerskap är otroligt intressant, jag har själv funderat på det en hel del på sistonde. Jag har gjort två fältstudier (till c- och d-uppsatser) bland fattiga prostituerade kvinnor i Argentina. Där blir systerskapet otroligt problematiskt för mig.
Vilken rätt har jag att komma där, liksom, och tycka att hej och hå, vi är alla systrar och utsatta i patriarkatet, när jag i jämförelse med dem har fått och kommer att få allt serverat på silverfat i hela mitt liv? Det finns så många andra förtrycksvariabler som spelar in, kan jag överhuvudtaget förvänta mig att de ska känna någon slags systerskaplig solidaritet med mig? Jag kommer från västeuropa, är vit, medelklass, akademiker, osv, osv
Kan ett globalt systerskap existera och är det alltid det mest eftersträvansvärda? Är inte klass- eller etnicitetssolidaritet ibland viktigare?
Shit, jag vet verkligen inte själv.
Vida:
Tror att begreppet används på både en praktisk nivå i vardagen och som ett samlingsnamn för upplevelsen vi får av att vara den sits som patriarkatet försätter oss i, och för medvetenheten om den.
Brukar man det första synsättet har du en klar poäng i att det kan verka glättigt och vitslöst att tala om systerskap mellan dig och den fattiga prostituerade argentinska kvinnan. Din kritik som går in på bl.a. klasskillnaderna är redan hörd inom feminismen (iaf inom den socialistiska). Problemet med den, så som jag ser det, är inte att den ökar medvetenheten om hur pass olika förutsättningar man har, utan att det skvallrar om att systerskap skulle vara något mellan identiska individer. Enligt det förhållningssättet blir man mer systrar ju mer lika man har det i livet.
På frågan varför det skulle vara så och hur man motiverar det kommer svaret antingen vara lustigt eller helt lysa med sin frånvaro. När man väl tillämpat exempelvis ett etno- eller klassperspektiv finns det få skäl till varför man inte skulle kunna leva sig in i den prostituerades situation, och hon i din.
Att glappet skulle vara så stort mellan dig & henne beror enbart på det intryck de praktiska omständigheterna (som t.ex. hennes levnadsstandard, sociala status o.s.v.) ger när man jämför med dina. Om man ser bortom ytan kommer dock strukturerna till era resp. öden att sammanfalla.
Klart en syster i argentina knappast kommer spilla tårar när hon ser dig, lika lite som svältande kvinnor i andra delen av världen hade gjort det – de är bevisligen fullt sysselsatta med att pyssla om primära funktioner – överlevnad. Men när de är mätta, och kan slå sig till ro och lyssna på din berättelse? Se hur kvinnor i din värld har det, tror du då inte att de kommer anse att det finns en strukturell gemenskap? Kommer man inte som kvinna, trots att man är från rikare delen av Europa, kunna känna igen sig i väldigt mycket i t.ex. en afrikansk kvinnas vardag i byn? Om patriarkatet fungerar på likartet sätt runt om i världen torde svaret vara jakande.
Frågan är inte riktigt ställd och saknar någon reell mening eftersom man inte behöver välja: Man kan vara medveten om både systerskap och kolonialism och en massa andra saker och agera för att minimera det dåliga i sin vardag genom just allt från alldagliga handlingar till djupare engagemang.
Enda gången man måste välja bort systerskapet är om det på något sätt skulle vara oförenligt med ens övriga kamper. (Även om den klassiska vänstern många gånger hävdade att så var fallet följer inte deras slutsats från någonting annat än att man ville ha kvar en konservativ agenda och patriarkatet eftersom även röda män gynnas av det.) När skulle systerskapen inte gå att förena med något?
Vad bra skrivet, det rätade ut några kringelkrokar i mitt huvud!
Jo, alltså jag menar ju egentligen inte att systerskapet blir starkare ju mer lika man är, eller borde inte bli det i alla fall. Och egentligen tycker jag inte heller att det går att sätta klassolidaritet mot systerskap och välja, eftersom klasskampen och den feministiska kampen är som jag ser det omöjliga att skilja åt, det går inte att ha den ena utan den andra.
Det jag tror att jag eventuellt menade var att jag ser (också) systerskapet som någon slags kvinnosolidaritet och i det perspektivet känns det ibland problematiskt att vissa skulle vara solidariska med mig istället för (om det nu kommer till antingen eller, vilket det kanske inte alltid behöver göra) med vissa män.
ajroshs?
undrar:
Jag förstår tyvärr inte riktigt din fråga… = P