du är andrahandsvalet
Föreställ dig att du är tillsammans med en person som du älskar fullkomligt. Ni har det bra och allt fungerar relationsmässigt. Hur hade du påverkats om det visade sig att du var din partners b-plan?
I det följande ska det visas hur det kommer sig att du antagligen är just en sådan.
definition av andrahandsval
Innan vi sätter igång med vår exkursion ska det klargöras hur termen andrahandsval används i den här texten.
x är ett andrahandsval i relation till y om z prioriterar x mindre än y, om och endast om x hade prioriterats mer om y inte var en valmöjlighet för z.
Två exempel på vad detta innebär uttryckt på vanligt språk:
- Kim kan inte bli ett andrahandsval för Alex om Alex endast är intresserad av personer med tre ben och Kim har två. Inget val sker, Kim är inte ens med i kalkylen eftersom Alex inte är intresserad av Kim.
- Kim är ett andrahandsval för Alex om Alex träffar Kim enbart när Alex inte kan träffa sin partner. Kim prioriteras lägre av Alex än Alex partner.
Begreppet fångar inte om någon upplever sig själv som ett andrahandsval eller ej. Det är ett uttalande om aktörers val och de prioriteringar som avspeglar sig via dem. Om man är ett andrahandsval eller ej beror, som termen bokstavligt avslöjar, enbart på den som gör valet.
varianter av dig
Om den du älskar bryter upp med dig för att vara med någon annan kan man i de flesta fallen anta att den föredrar att vara med den personen istället för med dig. Påståendet att den andra är ett förstahandsval jämfört med dig väcker ingen kontrovers och är uppenbart nog. [1]
Föreställ dig att du är tillsammans med en person som du älskar fullkomligt. Ni har det bra och allt fungerar relationsmässigt. På vägen hem från en middag hos goda vänner samtalar ni om något. Det framkommer i den diskussionen att din partner anser att:
i. En av dina egenskaper, x, är negativ. Din partner säger också att den hellre hade valt en version av dig där du är precis samma person som idag, men utan egenskapen x. Trots att den älskar dig genuint kan personen inte uppriktigt neka att den hade föredragit att du inte hade egenskap x.[2]
ii. Samma som ovan med följande modifikation: Istället för att du har den negativa egenskapen x anser din partner att du fattas den positiva egenskapen y. Trots att den älskar dig genuint kan personen inte uppriktigt neka att den hade föredragit att du hade egenskap y.
iii. Både i & ii samtidigt.
iv. Varianter av i – iii med flera olika egenskaper samtidigt.
hypotetiska implikationer
Är det långsökt att tänka sig något av ovanstående fall? Förmodligen inte. Det verkar snarare vara som om de fångar verkligheten väl.
Om Kim väljer bort Alex (1) till förmån för en annan version av Alex (2) i en hypotetisk situation följer det att Alex (1) redan nu inte är tillräcklig för Kim eftersom Kim i detta nu hade valt Alex (2) om Kim erbjöds göra valet. Kims hypotetiska val görs i en faktisk situation. Det som gör Kims svar om hur Kim hade agerat i den hypotetiska situationen intressanta är att Kim svarar utifrån sig själv och den som Kim de facto är. Det är därför inte en “lek med tankar som inte spelar roll”. Det är snarare en undersökning av vad Kim föredrar och i vilken ordning det föredras.[3]
Att det inte är en lek med tankar som fattas betydelse framgår om man tar en mer vardaglig situation som de flesta befunnit sig i. Ponera att du skickar någon till affären för att handla glass eller något annat som du vill ha. Du har chokladglass i frysen men ber personen handla mango eller vanilj. Du är mer sugen på mango och vanilj, i den ordningen, än chokladglas, men kan nöja dig med endast chokladglass om det visar sig att glassen i affären är slut. Säkerligen är detta och liknande scenarion välbekanta. De uppstår dagligen eftersom vi har preferenser och kan rangordna dem hypotetiskt, även när vi inte är sugna på glass eller känner till om den finns där eller ej.
Alex (1) framstår med andra ord som ett potentiellt andrahandsval för att en person som är likvärdig Alex (2) mycket väl kan uppdaga sig i framtiden.[4] Om en person likvärdig Alex (2) dyker upp blir Alex (1) ett andrahandsval enligt vår ursprungliga definition.[5]
Det som är påfallande för de flesta är att det som sägs här inte är något nytt. Dyker det upp någon som anses vara bättre än en själv så blir man dumpad, so what? Vad är det filosofiska med det, och var är det nya?
Vi är nu vid ett kritiskt skede i tänkandet som vi i själva verket redan passerat som hastigast i förbifarten och som den uppmärksamma läsaren redan varseblivit.
Det nya är att personen som väljs före dig inte behöver dyka upp eller ens finnas alls för att du ska kunna vara ett andrahandsval.
Vi tittar närmare på det påståendet. Alla är t.ex. med på att:
Alex (1) är ett potentiellt andrahandsval för att en person som är likvärdig Alex (2) kan uppdaga sig i framtiden.
Folk tenderar att ha lätt för att acceptera den satsen för att den uttalar sig om verkligheten. Det steg som de flesta däremot inte tar är att koppla ihop det hypotetiska valet med verkligheten, trots att det hypotetiska valet görs just i den faktiska verkligheten. Skillnaden är hur valen manifesterar sig. Det är det som vilseleder människor till att tro att de inte är andrahandsval och som framgår om man beaktar vad skillnaderna mellan aktuella andrahandsval och hypotetiska andrahandsval innebär.
Om du är ett andrahandsval i den praktiska aktuella verkligheten kommer du kanske få träffa personen mindre eller inte alls. Du kommer kanske få kramas mindre, älska mindre, umgås mindre, o.s.v.[6] Om du är ett andrahandsval i det hypotetiska men inte det praktiska kommer du erfara att du kommer få kramas, älska och umgås lika mycket som du är van vid.
Denna sista uppfattning missar ett avgörande faktum om verkligheten: I den påverkas man även av sådant som inte får ett konkret uttryck i form av handling och även av handlingar som man inte ser som problematiska. Det säger oss redan här att vi kan vara andrahandsval trots att vi inte uppfattar oss själva som sådana. Om man är ett andrahandsval eller ej beror som vi slog fast i början inte på den egna tolkningen om hur den andra valt utan på den personens prioriteringar.
Om Kim älskar Alex (1) men föredrar en Alex (2) är det mycket rimligt att anta att Kim i någon bemärkelse hade känt annorlunda för Alex (2) jämfört med det Kim känner för Alex (1). Om Kims känslor inte är samma inför Alex (1) och Alex (2), och Kim föredrar Alex (2), vilka av Kims känslor önskar man bli föremål för? Om man älskar Kim, hur vill man bli älskad eller behandlad tillbaka, så som Kim behandlar (1) eller (2)? I de flestas fall är svaret (2). Var noga med att inte tillägna inte detta stycke någon vikt. Det visar ett exempel på resonemang som bygger på den som är föremål för valet, och inte på den som gör valet som vi är inriktade på. För vissa är intuitionerna som den typen av argument tar fram hos dem ett gott bevis och en mer analytisk förklaring överflödig. Vi fortsätter därför med att vända oss till den som fortfarande inte är övertygad.
Låt oss gå tillbaka till definitionen:
x är ett andrahandsval i relation till y om z prioriterar x mindre än y, om och endast om x hade prioriterats mer om y inte var en valmöjlighet för z.
Om man accepterar den eller näraliggande formuleringar inser man snart att prioritet inte nödvändigtvis har med synliga handlingar att göra. Prioritet är i sig självt en emotion, en relation mellan två eller flera mål och en preferens. Vad som sker i den praktiska verkligheten och det konkreta visar oss därför ingalunda fullt ut hur någon faktiskt prioriterar. Diskussionen vi haft har därför visat sig vara om förståelsen av andrahandsval och ett ifrågasättande om varför fysiska handlingar skulle räknas medan de mentala tillstånden inte ges signifikans. Det blir än mer besynnerligt då prioritet primärt måste förstås som ett mentalt tillstånd, och att handlingar och andra akter som sker runt omkring oss i bästa fall enbart uttrycker den mentala prioriteten.
Detta framgår av exemplet där din partner hellre väljer att vara med en annan version av dig (eller någon annan person). Din partners önskan är reell. Den äger rum inom partnern. Du är, oavsett hur det ser ut omsatt i handling, inte ett förstahandsval i den kontexten. Vore du ett sådant hade din partner per definition prioriterat dig.
det bättre har alltid prioritet
I den slutliga fasen måste det visas att det påstådda glappet mellan hur en person prioriterar i sitt inre och hur den agerar omsatt i handlingar utåt kan vara så pass stort att man med rätta kan säga att personens handlingar inte måste visa personens prioritet. Här kan man än en gång ta exemplet med dig och din partner.
Vad innebär det för din partners handlingar att den föredrar en annan version av dig mer än den du är? Det behöver inte innebära något alls om din partner inte har reella alternativ till att byta ut handlingarna mot andra som är helt rationella för den personen. Om din partner föredrar en annan version av dig men likväl fortsätter leva med dig så som du är idag helt frivilligt måste det, om man förutsätter att din partner är rationell, innebära att den föredrar det jämfört med vad alternativen är. Din partners handlingar måste därför förstås i det samband de finns – en begränsad värld som inte är perfekt. Världen är en ram och de praktiska handlingarna sker inom den, och du återfinns där. Man kan uttrycka det som att världen med sina begränsningar åtminstone för nuvarande på sin höjd erbjuder dig till din partner, och att den är medveten om det och därför hellre är med dig än med något lägre prioriterat alternativ inom den ramen. Bättre med någon som är bättre än dig än med dig, och bättre med dig än ett alternativ som är sämre.
Detta visar också något om prioriteringars natur satt i relation till densamma för handling. Man kan prioritera sina ideal och ha önskemål, preferenser om tillstånd o.s.v. som inte nödvändigtvis har sin motsvarighet i verkligheten. Att prioritera ett ideal är en fullt möjligt, på samma sätt som man kan låta bli att göra det. Definitionen är därför fortfarande hållbar, och sprickan mellan prioritet och handling är förklarad – den beror på att man inte alltid kan agera som idealet föreskriver eftersom idealpersonen inte finns framför en.
Här blir det till gagn att tala om primära och sekundära prioriteringar: En primär prioritering är den hos din partner som säger att den hellre vill ha dig i en annan version. En sekundär prioritering är en som förstår att det inte kommer ske, och att du trots det ändå är att föredra framför alternativen. Den primära prioriteringen går alltid före om den kan förverkligas. Det är detta som gör att man blir till ett andrahandsval trots att man lever lyckligt med sin partner om det nu är så att den föredrog dig i en annan version än den du är nu. Så länge man inte är idealet eller en mer idealiserad version av sig själv, som med nödvändighet alltid är en primär prioritet och därför alltid prioriterad före den du är, är man ett andrahandsval.
Spelar allt detta roll? Ja, begreppsligt spelar det en avgörande roll om du ska kunna påstå att du inte är ett andrahandsval. På ett personligt emotionellt plan behöver det inte spela roll, det är upp till dig om du trivs med att vara ett, men den du är med vill förmodligen i själva verket ha något annat. Om prioritering är ett mentalt tillstånd är det dessutom ovidkommande vad som sker rent fysiskt – du är likväl ett andrahandsval.
Vore folk ärligare hade de sagt det rakt ut. “Älskling, generellt sett är du min första prioritet tills något bättre dyker upp.”
- I själva verket är det faktum att den är ett förstahandsval för den som väljer inte nog för att göra dig till ett andrahandsval. Den som väljer måste anse dig vara en kandidat och att den kan tänkas välja dig ö.h.t. Först när den gör det kommer du, för den som väljer, att bli ett andrahandsval när den väljer bort dig. ↩
- En egenskap kan vara vad som. Om det handlar om utrikespolitiska åsikter eller hur krokig näsa man har gör detsamma. ↩
- Det finns filosofer som föreslår att man inte kan brygga reella och hypotetiska val och att det finns en skillnad mellan dem. Undertecknad tillhör inte den den skolan och menar att det snarare är termen hypotetisk som bör omvärderas och att det inte finns någon intressant skillnad mellan beslut fattade i sk. hypotetiska situationer jämfört med beslut fattade i reella. Vi kommer förhoppningsvis återkomma till ämnet den här sommaren. ↩
- Här spelar sannolikheter också en roll. Frågan är dock om den verkligen är relevant eftersom mycket av det som kommer sägas om vad Kim föredrar likväl kommer kvarstå i relationen och Alex [1] fortfarande inte kommer uppfylla det. Kims preferenser är redan ett faktum. Det är också därför hela denna texten kunde ha skrivits i preferensialistiska termer istället. ↩
- Menar Kim det den säger om att den föredrar Alex [2] framför Alex [1] kommer den att välja därefter, i annat fall misstog Kim sig på vad den ville eller är irrationell av andra skäl. ↩
- Dessa är exempel, fäst ingen vikt vid dem och ersätt med dina egna om de inte passar. Effekterna av att vara ett andrahandsval behöver inte vara negativa för den som är andrahandsvalet även om de tenderar vara det. Det som påstås i texten är inte något om det positiva eller negativa värdet i att vara ett andrahandsval. Det som påstås är att vi oftast verkar vara ett. ↩
Insåg idag att jag i det ovanstående uttryckt mig otydligt om vikten av relationen mellan vad som verkar vara ett hypotetiskt konstaterande om en framtida situation och det aktuella nuet som faktiskt äger rum.
Jag gjorde gällande att:
En filosof vid namn Richard Hare uttryckte sambandet mellan vad som äger rum nu och det hypotetiska fallet på ett mycket mer insiktsfullt sätt.
Han ställer upp två satser som visar detta och som lyder:
2:an är inte möjlig om inte 1:an blir aktuell för att man inte kan göra det andra uttalandet utan att uppleva det första. Det innebär att om man yttrar den andra satsen, så har man dessförinnan, för att kunna yttra den ö.h.t, upplevt den första.
Detta visar att det du säger att du vill hypotetiskt även måste viljas i praktiken. Om man i det hypotetiska hellre hade valt en partner med en egenskap mindre/mer så gör man också det valet i det verkliga livet.
“att Kim svarar utifrån sig själv och den som Kim de facto är” var mitt sätt att uttrycka just den relationen: Kim är det hypotetiska eftersom Kim inte kan tänka sig eller förstå det hypotetiska om Kim inte redan gör samma prioritering som i det hypotetiska.
en annan tanke som säkert känns obekväm för många, men som förmodligen följer av det du skriver, är att ju längre man man känt varandra desto större är chansen att man är ett andrahandsval. eftersom ju längre man känt någon, desto mer korrekt är ens vetskap om den personens egenskaper. när man inte känner någon så väl är det svårt att önska att den ‘vore någon annan’ eller hade en annan uppsättning egenskaper. den möjligheten blir större ju mer man vet om vilka egenskaper personen har respektive inte har.
(därmed inte sagt; att hur väl människor känner varandra alltid kan sättas i direkt relation till hur länge de kännt varandra. eller att kunskap om den andra personen som skulle kunna göra den till ens förstahandsval inte också ökar ju bättre man känner den)
Chansen att man ska vara ett andrahandsval är nog lika stor hela tiden om man förutsätter att man inte antas vara idealet. Att man inte är idealet räcker om kopplingen mellan det hypotetiska valet och verkligheten finns (och det gör den).
Delar din tanke för övrigt kring att människor oftast har illusioner av varandra, antagligen brukar de även vara till det positiva om de nu inledde en relation o.s.v. Chansen för att den andra ska upptäcka att man inte är idealet ökar i takt med umgänget.
Däremot hade jag nog formulerat det som att en person som inte känner den andra ändå önskar sig att den nya bekanten är idealet eller så nära det så möjligt. [På så sätt är folk också ibland fullt medvetna om att dem de väljer inte är vad de hade valt om de fick andra, mer ideala, erbjudanden.. men detta är off-topic för din kommentar.] Idealet kan man alltså önska oavsett om man känner till den nyas egenskaper eller inte. Om den nya ej antas vara idealet, och man önskar att den hade en identitet som vore som idealet, så tror jag man också kan hävda att man önskar att den nya vore en annan.
två förta och sista meningen i ditt svar….
…är poängen att ens ideal finns, men inte kan personifieras av någon, och därför är alla personer andrahandsval. eller att det finns någon/några som personifierar ens ideal men chansen att ens partner ska vara den personen är minimal, och därför kan den “ej antas vara idealet” ?
Du skrev
Jag menar att chansen att man ska vara ett andrahandsval är lika stor hela tiden om den som väljer en inte utgår från att man är idealet.
Textens syfte är enbart att visa att de flesta av oss med all säkerhet är andrahandsval, och att vi är det även om personen som är med oss väljer oss före alla andra faktiska personer.
Min poäng är inte att ingen kan fånga dina ideal. Har du lågt ställda sådana eller inga krav på dem du träffar lär kanske de flesta personifiera dem.
Man kan teoretiskt sett träffa en person som stämmer in på ens ideal och som man inte vill ha i någon annan version än den den är. Att det ska inträffa är däremot högst osannolikt för de flesta – människor tenderar dessutom att skaffa nya ideal eller utveckla de gamla när de väl träffar någon som verkar mätta dem de ursprungligen hade. Skulle man träffa sitt ideal är den personen inte ett andrahandsval. I alla andra fall där personen inte är ens ideal är man andrahandsvalet. Det följer från att man inte kan föredra att Kim hellre är si och så rent hypotetiskt utan att man också i praktiken föredrar det redan nu när man tänker på det. Så länge man kan tänka sig den man är med i en annan version och föredrar den versionen framför den som den är idag, är den man är med ett andrahandsval.
Hoppas det blev klarare.
japp. det var precis den förtydlingen jag var ute efter.
ett tag var helhetsintrycket jag fick att teorin byggde på att man har Ett Statiskt Ideal. (vilket leder till två möjliga tolkningar;
1: det finns En människa som är ideal för dig och tills du hittar Den kommer alla vara andrahandsval; väldigt ‘romantiskt’ och harlequin-novell-igt. det här låter nästan kristet; Adam&Eva osv…
2: det finns ingen människa som motsvarar ditt ideal och därför är Alla personer andrahandsval. om alla skulle vara andrahandsval, skulle det inte vara värt att poängtera det… så det lät också konstigt)
men precis som du nu skriver; så är inte fallet; ens ideal utvecklas hela tiden.
och rent tekniskt är vi oftast andrahandsval oavsett hur medveten vår parter är om detta eller under vilken period i förhållandet man befinner sig.
Kanske värt, det säger något om ens relation och hur man värderar personen man är med. T.ex. slipper man ha illusionen av att man är den som personen vill vara med mest
Poängen hade funnits om folk inte visste om att de var det.
Är ordmassan om andrahandsval på riktigt? Eller en slags filosofi-parodi? =) Jag tyckte den var kul i alla fall… Möjligen skulle man haft med “allt annat lika”, ett uttryck som filosofer brukar använda.
Kul grepp att låta “x” beteckna nåt verkligt och “y” något tänkbart, och definitionen är lagom krångligt låtsaslogisk =).
Jakob:
Parodier och ironi ligger under kategorin MVG.
Det som framgår i texten borde ge personer en bättre förståelse av att de sällan är primärvalet. Sättet det görs på finns det redan gott om litteratur om. Jag har inte kommit på sambandet mellan hypotetiska och faktiska situationer själv. Visar enbart ett sätt man kan använda den på när det kommer till att avgöra om man är ett förstahandsval hos t.ex. sin partner.
Ceteris paribus används oftare av ekonomer
Tror nästan aldrig att jag hört det på institutionen. Det är likväl ett bra begrepp eftersom man oftast förutsätter just det.
Poängen med texten är att visa att de flesta av oss antagligen inte är primärval. För att kunna göra det måste jag nyttja tanken om du inte kan ha en preferens om en hypotetisk situation utan att ha den i den faktiska situationen.
Exempel: Du ser en person brinna. Du kan då yttra orden om jag vore i den situationen så skulle jag vilja slippa. Om du yttrar dem, och är ärlig, måste du redan vilja slippa ett sådant tillstånd. Du har, i och med att du tvingas tänka om det hypotetiska fallet där du är i den personens sits, skaffat dig en preferens i den riktiga världen. I annat fall hade du omöjligen kunnat yttra dig om vad du skulle ha gjort om något hände.
Ett kanske tydligare exempel, som jag i och för sig inte ägnat mycket tanke åt: Du och din partner är inlåsta i ett rum som ingen av er kan komma ut ut och båda vet om det. Ni pratar om något och hamnar i en vild diskussion. Efter att ni bråkat ett tag säger den “Jag önskar du inte var här.”
Din partners önskan om var den vill att du skulle ha befunnit dig är uttryck för något som den vet inte kommer hända (åtminstone inte förrän ni kommer ut ur rummet). Min fråga till dig är om det gör din partners önskan/preferens mindre verklig? Du kommer förmodligen svara “nej”, för du begriper givetvis att realisationen av en preferens inte måste bli av för att man ska kunna ha preferensen.
Detsamma gäller när man tänker på idealpersonen. Om in partner har dig framför sig och säger “Jag önskar du slutade röka” innebär det att den föredrog dig i en annan version – en där du inte rökte. I och med att din partner yttrade orden och är uppriktig måste man anta att det är partnerns preferens. Den tycker och vill det nu, i verkligheten. Man behöver därför inte ens utgå från hypotetiska situationer – det räcker med att fråga om personen har ett ideal. Har den det är det inte hypotetiska situationer vi talar om. Har den inte det kan man, med hjälp av hypotetiska situationer, visa att den kanske likväl inte hade valt en primärt.
Den är stipulativ och kommer inte från logiken. Enda anledningen till att jag har med den är för att folk ska kunna förstå vad som ses som ett andrahandsval i den här texten. Vill visa hur jag använder ordet. Ett enklare sätt att uttrycka ungefär samma sak på är:
Du är ett andrahandsval i relation till någon annan om din partner prioriterar den personen före dig (så länge du hade prioriterats mer om den andra inte fanns med i bilden).
Definitionen är inte intressant på annat sätt än det som nämns ovan. Ska någon läsa en hel text där någon yrar om andrahandsval kan det vara bra att ha en koll på hur den personen använder termen i runda drag. Jag kan med lätthet gå med på många andra definitioner och visa på samma sak eller helt skippa bruket av ordet “andrahandsval”.
Sist men inte minst vill jag poängtera att det borde vara lätt för dig att visa var och hur jag misstar mig om du menar att hela texten är en parodi. Det “enda” du behöver bevisa är i princip att du kan föredra en sak framför en annan utan att föredra den. För det är ungefär vad allt detta handlar om: Att partnern föredrar någon annan än den man är. Om det är så borde det vara uppenbart att man är vad jag kallar ett andrahandsval.
Låt mig börja med att be om ursäkt! Jag la in en liten fånig spydighet på småtimmarna och får ett långt seriöst svar… (Jag som lovat mig själv att aldrig kommentera bloggar, att inte läsa bloggar på småtimmarna och att sova bättre på nätterna, så jag får skylla mig själv =).) Jag kanske trodde att om jag läste den seriöst så skulle jag verka dum för att den var skriven på skoj. Fel blev det i alla fall, mea culpa!
Definitionen är väl ok, även jag inte inser att “om och endast om”-biten tillför något (samma sak med “så länge som” i svaret). Däremot så är det frågan om resonemanget efter funkar. Åtminstone, så ger det en helt annan definition av ordet “andrahandsval” än vad jag (och många med mig?) skulle gå med på.
Exempel:
Jag är rökare och går in i tobaksaffären och vill ha en Marlboro Silver, de är dock slut, och röksugen som jag är så köper jag Marlboro Guld istället, och tänker “nåja, det är mitt andrahandsval”. Två dagar senare (jag är rökare, inte storrökare) så går jag in och, minsann, de har fått in Marlboro Silver. Jag köper glatt ett paket och sätter igång att sabba min hälsa så fort jag kommer utanför dörren. Där står en filosof, hon ber om en cigg och säger: “Marlboro Silver, det är ditt andrahandsval, eftersom du hellre skulle röka något som smakar lika gott men är billigare”. Jag håller inte med, men bjuder på en cigg ändå…
Byter man ut ordet andrahandsval mot nåt påhittat begrepp så blir det inte lika kul, och att förutsätta att primärvalet existerar, raserar ju hela resonemanget…
Tack för ett bra svar i vilket fall som helst!
Mitt syfte med texten är i huvudsak inte att visa hur man bör definiera ordet andrahandsval.
Indirekt tvingas jag göra det i arbetet för att jag tvunget skulle ta en term som de flesta av oss är bekanta med från vårt vardagsspråk. Som du själv skriver så blir det inte lika kul för läsaren om man ersätter det med ett påhittat begrepp
Det enda jag egentligen behöver vidhålla är att vilket begrepp vi använder är irrelevant så länge jag förklarar vad som avses. Jag valde andrahandsval, och jag förklarar också vad som avses med det. Valde ordet av skälen ovan, och förklaringen till hur det används är en, i min mening, som ligger väldigt nära den allmänna förståelsen av ordet.
Eftersom mitt syfte är att visa att folk oftast inte är primärval (såvida de inte är väljarens ideal) spelar det ingen större roll vad jag kollar den som inte är primärvalet: Icke-primär, sekundär, andrahandsval, b-plan – begreppen kvittar för den banala logiken som finns i texten vars enda syfte är (upprepande här) är att visa att man inte är den som föredras.
Av detta skäl tror jag att en diskussion om just det valda begreppet andrahandsval är överflödig, för vad som följer av teserna utmanas inte av ifrågasättandet av termen. Den som väljer oss kommer m.a.o. fortsätta att hellre vilja välja något annat oavsett vad vi kallas.
Vill man visa att jag misstar mig i själva resonemanget måste man därför visa att det ur beaktanden om det hypotetiska inte följer något i det faktiska, och lyckas du med det har du förmodligen en given professur inom räckhåll.
mindre viktigt
Kommer, mest för diskussionens skull och glädjen över feedbacken, ändå att gå med på din utmaning och ta mig an ditt exempel och diskutera just hur begreppet andrahandsval kan förstås utifrån min definition.
Ska se om jag förstått det korrekt:
Dag 1. Du köper B men vill egentligen ha A. Du köper det enbart för att A är slut.
Dag 2. Både A & B finns, och du köper A. Utanför säger en dryg filosof och säger “Marlboro Silver, det är ditt andrahandsval, eftersom du hellre skulle röka något som smakar lika gott men är billigare”
Dag 1
Du köpte paket B för att A är slut. B är ett andrahandsval i relation till A för att du prioriterar A före. A är idealet, men är inget alterantiv eftersom A är slut. Du kan då välja mellan inget eller B. Uppenbarligen anser du att B är bättre än inget. Ordningen förblird dock:
1) A
2) B
3) Inget
Om något i listan har en numerering som är lägre än det det jämförs med, är det som det jämförs med vad jag kallar ett andrahansval, eller annorlunda uttryckt: Det med lägre siffra är ett primärval.
Om du t.ex. har ett ideal som är att cigg ska smaka öl & jordgubb, så kan det illustreras med 0) Öl/Jordgubb. Det finns inte i affären, kommer förmodligen aldrig finnas, men är likväl det du (av någogot skäl, vilket kvittar) rankar högst. Om det är så är det även det du föredrar framför både A, B och Inget. (Och föredrar du något som du rankar lägre så använder vi bara språket olika. Vi kan i så fall hitta ett gemensamt.)
Dag 2
Du köper A före B, precis som du avsåg/ville göra Dag 1 men inte kunde. Du föredrar A före B, och handlar därefter.
Problemet är filosofens kommentar. Jag vill påstå att hon inte förstått en sak: Vad du gjorde under dag 1 påverkar inte vilket ideal du hade under den dagen. Hon kan inte ha känt till din lista, för om hon hade vetat hur den såg ut hade hon förstått att du gjorde ett andrahandsval dag 1. Att du valde B före Inget är också helt förenligt med det jag menar, för om du valt inget före B så hade du valt ett tredjehandsval före ett andrahands, och det hade väl gått emot din vilja än mer.
Om filosofen kände till din lista under dag 1 hade hon inte kunnat göra sitt yttrande dag 2. M.a.o. misstar hon bara sig i hur du faktiskt prioriterar, och misstaget gör hon för att hon, istället för att fråga dig om din lista, ser till vad du gjorde. Det enda hon på sin höjd hade kunnat säga är att du föredrar B före Inget, men knappast något om hur du värderar mellan A & B, för det skvallrar ditt inköp dag 1 inget om.
Detsamma gäller i relationer: Att vi umgås/är med någon, som inte är våra ideal, gör dem inte till förstahandsval. Det vi alltid hade valt i första hand är fortfarande idealet. De personerna är som ditt B-paket, eller som jag uttrycker det – andrahandsval.
Det där hänger jag inte med på. Primärvalet = Idealet. Uttrycker det så inte för att man alltid kan välja det i praktiken utan för att man hade valt det om man hade kunnat. I och med det så innebär det att man redan nu föredrar primärvalet före alla andra val.
Det var en lång inledare för ett så enkelt budskap. Faktiskt så lång att jag först tolkade det som att vara ett resultat av navelskådande efter att ha blivit dumpad och utbytt. Själv med den erfarenheten så väntade jag mig att konsekvenserna av partnerrangordningen skulle belysas, vilket inte skedde. Om konsekvenserna kan jag därför tillägga följande:
De utan ett ego och självförtroende på >200 % och/eller som inte vill förlita sig på eller bruka sin manipulationsförmåga har någon gång reflekterat över sin egen attraktionskraft. Det är en naturlig reaktion på den företeelse som vi här diskuterar. Reservpartnern/andrahandsvalet har (såvida inte självdestruktiv på något sätt), oavsett ifall kännedom finns (en sund misstanke eller antagande därom är tillräckligt) om den väljande (och den inte fullt så förälskade?) partnerns rangordning, som strategi att öka sitt värde medelst investeringar och/eller renoveringar i förhållandet och sig själv. Den största investeringen är att skaffa gemensamma barn och det är ju något som vi får vetskap om nästan dagligen när det gäller par som gör ett sista själviskt försök att hålla samman förhållandet.
Ev kan det diskuterat ifall en relation med en utopisk idealpartner kräver några som helst investeringar då en sådan partner rimligen är perfekt passande för en relation med berörd person? Jag vill nog hävda att investeringar är en förutsättning för relationer av det romantiska slaget. Eller med andra ord, romantisk kärlek förutsätter defekta personligheter. Den som är romantiskt lagd kan säker minnas filmer och annat med avsnitt där någon säger sig älska sin partners alla egenheter inklusive dem som övrigt folk skulle uppfatta som negativa.
Den kanske mest vardagliga konsekvensen av idealpartnertanken är nog hur pass avslappnade vi är i relationer eller hur vi värderar en relations framtidsutsikter. Att hela tiden försöka leva upp till vad vi tror är vår partners ideal eller att inte göra det är två olika sätt att leva, det ena förmodligen lyckligare än det andra. Att bli tagen för given av sin partner är en liknande situation där den ena partnern inte bryr sig eller antar att den försummade partnerns ideal är ett icke realiserbart fantasifoster och därmed inget hot mot försummaren.
För övrigt kan jag komplettera diskussionsinledningen med följande:
Att kontinuerligt söka (mer eller mindre medvetet) så bra förutsättningar (identifierat utifrån mer eller mindre rationella antaganden och spekulationer) som möjligt för sin avkomma (vilket ibland sammanfaller med ett själviskt intresse) är en evolutionär strategi (bland flera) som avvägs mot kostnaderna av redan gjorda investeringar till förmån för avkomman om gjorda investeringar helt eller delvis förloras vid partnerbyte.
När ett rationellt partnerval har aktualiserats (d v s när ”tycke har uppstått” och reflektion övervinner förälskelse) mellan en ny bekantskap och ens mer eller mindre imaginära idealpartner (seriefigur, Hollywoodskådis o s v) så sker det i sin enklaste form baserat på resp kandidats framtida potential och sannolikheten för att potentialen ska komma att uttryckas inom relevant tidsrymd. Observera att ju mer reell idealpartnern är (den för stunden ”ouppnåliga” idealpartnern kan ju faktiskt vara så reell som ens bästis käresta) ju mer komplicerad bli modellen.
Ang nuit’s inlägg 11/2: Jag hävdar motsatsen (till att ökande grad av andrahandsstatus följer av ökad relationslängd/personkännedom) med viss modifikation. Efter en tid, specifik för varje relation om den har överlevt så långt, passeras en brytpunkt då partnern blir alltmer ett förstahandsval beroende på att parterna i relationen har investerat så pass mkt att priset för partnerbyte blir alltför högt samtidigt som det sker en växande insikt om att en framtid med den okända ”idealpartnern” är alltmer orealistisk. En relation kan trots det haverera ifall istället intresset för singelliv blir tillräckligt starkt hos någondera partnern. Åter som singel kan givetvis en ny partnerrelation påbörjas ifall ett sådant intresse återuppväcks.
IL:
Min enda intention var att visa att man förmodligen inte är rangordnad först i sin relation, och att det är så även om det inte finns några reella konkurrenter. Det konstaterandet är var för mig i sig självt tillräckligt kraftfullt om man förstår hur man kommer fram till det och vad det innebär, inte minst då det gör de flesta till lögnare. Av det skälet, och p.g.a. frånvaron av kompetens, har jag inte belyst tematiskt (men ej ämnes) besläktade områden som du efterfrågar.
Helt riktigt och intressant. Instämmer i att man genom olika investeringar kan gå från x-val till y-val.
Det “roliga” är emellertid att det inte spelar roll: Man lär vara ett andrahandsval även om man är den enda personen kvar på planeten förutom ens partner(s) eftersom man blir det om ens partner hellre föredrar en “förbättrad” version av en än den man är.
En schysst kommentar för övrigt, fint med en kompletterande sociopsykologisk dimension av något som jag harvade igenom enbart från ett filosofiskt perspektiv.