arbetets status & värdesättning

värdering
Hur mycket kostar en timme av någons liv? ^[1]

Hur avgörs en yrkesklass medellön i den moderna demokraturen? Hur bestäms det hur mycket en arbetsinsats är värd i dagens Sverige?

Om allas liv är lika mycket värt torde en timme liv kosta detsamma. Verkligheten ser givetvis inte ut så, för inom kapitalet värderas man blott utifrån marknadens behov. Det marknaden behöver är i sin tur endast de funktioner som gör kapitalisten rikare – aktörerna på den är enbart intresserade av vinsten.^[2] Allas liv har därför inte samma, om något värde alls, för marknaden.

Ett exempel på en person som ej bör få en lön enligt marknaden är vårt favoirtexempel moder Teresa eller en fiktiv motsvarighet till henne. Hennes liv per timme är värdelöst, ty hon gör inte en kapitalist rikare och är därför dömd att leva i fattigdom i den marknadsdrivna värld som bl.a. Moderaterna förespråkar.

En person som istället t.ex. skapar vapen eller sitter som VD för ett sådant företag tjänar däremot gott om pengar, för vi anser uppenbarligen att det arbetet är mer värdefullt.

Man kan nu komma med invändningen att man bör skilja på olika värdesättningar som samhället gör och att det ekonomiska värdet genom lönesättningen inte skildrar hur värdefullt vi anser någons arbete vara. Trots att detta påstående kan vara helt riktigt i vissa fall saknar det relevans:

Världen omhuldar ett kapitalistisk system där varje individs existentiella förutsättningar, inklusive både liv och död, är i direkt beroende av vad kapitalet anser att det har för gagn av en. Även om man skulle tycka att någon som marknaden inte värderar i pengar är värdefull på annat sätt är denna någon likväl ej existensberättigad i en värld där kapitalismen råder. Teresornas hyror, mat, kläder och avkoppling kan inte betalas till kapitalisterna med snällhetspoäng eller något annat vi anser att de gjort sig förtjänta av. I den grymma verkligheten har kapitalismen gjort anspråk på vår planet. Det finns då enbart en enda måttstock som har både staten och lagen på sin sida – den är gjord av plastkort med magnetremsor och papper med furstar på. Allt prat om andra typer av värdesättningar är därför i sammanhanget rent trams om man vill överleva här och nu och inte befinner sig i en utopi där man slipper förhålla sig till de faktiska omständigheterna.

I ett system där man värderas efter hur stor vinst man kan skapa åt dem som står över en i hierarkin finns det inget reellt utrymme för dem som inte vill eller kan bidra till att göra den rika än rikare. Vill man inte det är man, som det togs upp i föregående text, ett avskum och kommer bestraffas på alla möjliga sätt av dem som villigt springer i ekorrehjulet vi med förskönande ord kallar den fria marknaden som om den vore fri för någon annan än översittarna inom den.

I ett sådant system finns det också ett naturligt utrymme för klassklyftor, miljöproblem, fattigdom, svält, krig och misär av alla dess proportioner. Det finns också ett intresse av allehanda obskyra fenomen som aldrig skulle kunna försvaras från ett intellektuellt perspektiv. Som luffare som får betalt för att göra varandra illa i ett tv-program, nyhetsmedier som t.ex. Dagens Nyheter som helt lagligt får ljuga hur mycket som helst, fördummande skvallertidingar, en modeindustri som lär en nonsens, vicedirektörer med fallskärmsavtal som förflyttar produktionen till länder där de kan exploatera än mer för att tjäna ännu fler miljarder och i stort sett allt man kan tänka sig som gynnar systemets strukturer och exploatörerna. Allt är helt i sin ordning så länge status quo bibehålles och kapitalet rullar på.^[3]

status
En del yrken är förknippade med hög social status. Om man ifrågasätter på vilken grund det är så att det t.ex. anses vara mycket finare att vara en advokat än en kassörska kommer man utan större svårigheter fram till en insikt att yrkenas sociala status i huvudsak är i direkt proportion till deras lönekuvert.

Tanken om att yrkena i praktiken skulle värderas annorlunda av andra skäl än det kapital de inbringar har vi redan avfärdat ovan i samband med konstaterandet att summan kapital är det enda som spelar roll inom kapitalismen. Man skulle trots det för underhållningens skull kunna påtala att det “krävs mer” för att bli en advokat och att belöningen för arbetet därför måste stå i proportion till mödan. Problemet är att belöningen, i form av lön, ej står i proportion till vad en advokat gör – talar, bläddrar, och skriver. Hur arbetsamt det än kan ha varit att slutföra en juristutbildning jämfört med en sophämtardito kommer det tas igen oerhört snabbt mätt i pengar. Att en sådan mätning kan göras kan vi här ta för givet, ty det är redan en praktik och precis vad som sker när man lönesätts.

Vidare kan man fråga sig vad som är så speciellt, utmanande och krävande med att vara jurist med tanke på att man som sådan varken bedriver fysiskt eller intellektuellt arbete. En jurist skapar inga teorier. Jurister är i själva verket enkom sk. högutbildade sekreterare som refererar inbördes och tolkar böcker, likt exempelvis imamer eller präster.^[4] Samhällsnyttan juristerna gör kan också ifrågasättas å det starkaste eftersom folkets rättssäkerhet i regel kommer i andra hand jämfört med kapitalets, de tjänar också mycket hellre kapitalet än folket. När allt kommer omkring måste det vara en omöjlighet att rationalisera fram sin lön som jurist. Samtidigt finns det undersköterskor som sliter sönder sina kroppar men som likväl har en lägre lön, men detta kan som bekant förklaras av sambandet mellan utbud och efterfråga – drönare finns det gott om. Den sociala statusen man får åtnjuta som undersköterska eller sopgubbe är emellertid inte riktigt densamma som juristernas.

Det finns också logiska motsägelsefullheter inom en del yrkeskategorier: Om t.ex. läkare nu är så ädla och verkligen vill arbeta med att rädda människoliv, om jurister i sanning älskar sitt yrke, och inte pengarna, skulle flera av dem arbeta för lägre löner eller skänka bort en stor del av dem. En läkare som arbetar för lägre lön kan rädda fler liv eftersom de pengarna kan spenderas på bistånd och självhjälpsprogram i u-länder, där de gör större nytta från läkarens eget perspektiv än om läkaren köper en villa vid stranden eller dricker fint vin. Ett annat alternativ skulle också kunna vara att sjukvården inrikes får mer pengar över och kan satsa än mer på sina medborgare. I båda fallen bör man göra de läkarna som utger sig för att vara föremål för en orättvis kritik i denna text den stora tjänsten att hjälpa dem leva som de lär genom att sänka lönerna. Om dessa förslag och resonemang ter sig absurda för dig är det dessvärre så för att du prioriterar läkarens överflöd framför människornas behov och läkarens ed. Då är du precis vad systemet behöver: En accepterande och förstående medborgare. Du accepterar kapitalets ordning, och förstår läkarens girighet. Du accepterar däremot inte att människor i nöd går före läkarens lyxbehov, och ej heller förstår du deras nöd.

Ett samhälle som ger social status åt vissa yrkesklasser i huvudsak p.g.a. deras löner är ett samhälle som genomsyrats av kapitalismens värderingar där det ständiga förvärvandet av pengar och allt som är ett tecken på dem är det yttersta målet i livet. När vi kommer på oss själva med att anse ett yrke som “finare” än ett annat och inte kan förklara det rationella i vår värdering, varför det är finare att vara en jurist istället för att arbeta i en kiosk, föreligger en fara att vi själva reproducerar kapitalismen. Den föds genom våra värderingar som säger oss att det kan vara befogat att ge en människa minst dubbelt så mycket i lön som en annan.

Liberalismen talar om allas lika värde och för en “fri” värld, men i praktiken omfamnar den kapitalismen som bygger på att människor konkurrerar om sina värden och därför är en liberal värld detsamma som en där man inte är lika mycket värda, varken mätt i timmar av liv, i konkret arbetsinsats under dem eller i det man får i gengäld för sin arbetsinsats.

Summan av mumman:

• Det finns inga större intellektuella resonemang bakom lönesättningen av arbete.
• Man lönesätts dels efter hur mycket man tjänar åt dem som är ovanför, samt efter utbud och efterfråga, vilket delvis är samma sak.
• Ovanstående faktorer är de enda relevanta. Vad du gör eller t.ex. vilken allmännytta det gör kvittar helt. Se t.ex. på den älskade kungen.
• Socialt blir du någon när du är rik. Ju rikare, desto mer är du.
• Ditt liv och person står därför i direkt relation till ditt värde för kapitalet. Detta bekräftar föregående ansats som ville visa att vi är slavar.

Någon hade rätt. Arbeit macht verkligen frei. Speciellt in en värld där du tvingas ge upp din frihet för att efter lönen kunna köpa tillbaka en illusion av den.