“Jag arbetar för att stötta ungdomar så de ska få större makt i sina liv genom att lära dem att tjäna pengar på sin idé. “

Jag delar din uppfattning att man genom pengar kan skaffa sig mer makt/inflytande i den kapitalistiska struktur vi lever i.

Samtidigt som jag är helt med på den linjen och förstår att man måste ha pengar för att klara sig i dagens samhälle (för värme, bostad och mat t.ex) vill jag problematisera

a) att man accepterar den ordningen över huvud taget. Den går att kritisera bl.a. på miljögrunder, eller etiska skäl som berör just rättvisa som du själv tar upp.

b) att pengar skulle vara eftersträvansvärt alls om man väl kan tillgodose ens grundläggande behov (som man nu måste ta itu med genom att skaffa just pengar för att överleva på det rådande samhällets villkor). Egentligen är pengarna i sig meningslösa – de är bara papper med figurer på. Så fort man inser det och inte säljer sig själv för dem och ser dem som värdelösa har i princip den kapitalistiska ordningens makt över en fallit. (Eller inte, för då kommer juridken och polisen iń i bilden och tvingar en via våld acceptera värdet på dem, vilket också är etiskt klandervärt och något som du kan läsa mer om här)

Trots att jag är benägen att hålla med dig om att ungdomarna kommer få mer makt i sina liv genom att skaffa sig pengar tror jag att de, kanske helst av allt samtidigt som de skaffar sig pengar och överlever vardagen, bör ifrågasätta pengarnas mening, vilken funktion och betydelse de får för dem och framförallt hur och till vad de använder pengarna. Du ger t.ex. själv exempel på, från mitt eget perspektiv, beundransvärda saker i din kommentar.

Kan sammanfatta det jag vill ha sagt med en passage ur en låt som nyss spelades:

“kedjor av guld är fortfarande kedjor
människor är fortfarande fängslade
statusjakt, girighet, illusionen av frihet
som kräver levande lik”

Frågan är väl kanske när vi har makten över våra liv: Är det genom att dras in i samhällsspiralen och finnas på systemets villkor, eller att försöka förändra dem och skaffa sina egna?

Vem har mest makt? Den med 5-miljoners villan och kostymen eller den som knappt har något förutom det den kräver för att överleva och må bra? Har man t.ex. verkligen makt om man jobbar övertid ofta, vilket innebär att man byter in liv mot extrapengar? Tror inte svaren är helt givna, och att de beror på sammanhanget som personerna verkar i.

Det största problemet i den här diskussionen är kanske frågan vad vi/du menar med just begreppet “makt”. Makt att göra vad…? Jag tror att vi kanske missar varandra där någonstans, och att det kan förklara våra eventuella olika utgångspunkter & slutsatser som följer så småningom utifrån just det.

“Jag är för ett rättvisare samhälle och för mig betyder det att sprida makten och självklart önskar jag se mer makt och resurser (tex pengar och krativitet) hos de som har kärlek och ett gott hjärta till sina medmänniskor.”

Det är just det här som jag finner intressant och komplicerat i din tankegång:

Du vill se ett rättvisare samhälle genom att bemedla folk, för att de i sin tur ska kunna sprida med sig av sin egen makt de får via sina medel, om jag förstått dig rätt.

Det jag vill problematisera är kärnan i kapitalismen: Det faktum att vi aldrig får betalt för vad vårt arbete (tjänts/produkt) egentligen är värt och att mervärdet går till kapitalisten i form av vinst. Det, i sin mest grundläggande form, innebär egentligen bara att vi hela tiden antingen utnyttjar eller utnyttjas inom systemet.

Det finns en inneboende konflikt mellan folk i systemet såtillvida att konsumeneten och säljaren vill olika saker, samitidigt som arbetsgivaren och arbetstagaren vill olika.

Vem kommer ha lättast för att tjäna mest pengar (få mest makt) tror du? Den som är medmänsklig och full av kärlek eller den som exploaterar allt och alla på så många sätt det bara går?

Ser man till hur företag generellt beter sig och hur de tvingas agera så länge etiken kvittar på marknaden lutar det åt att det är väldigt svårt att vara kärleksfulla inom det kapitalistiska systemet.

Att tala om solidaritet, rättvisa, medkännande, kärlek osv är något som snarare kommer försätta ett företag i konkurs än få det att blomstra. Åtminstone om man ska omsätta snacket till praktik.

Man kan ta förtagsflyttandet från Sverige som exempel: Vilken VD är “solidarisk” mot svenska folket när jättemånga av jobben som kunde göras av dem på hemmaplan har flyttats ner till bl.a. Indien? Hur ska t.ex Sony-Ericsson råd att inte använda barnarbetare i just Indien när konkurrenterna gör samma sak och de samtidigt vill öka vinsterna och aktieutdelningarna?

Eftersom markanderna fortfarande inte beaktar eller ser just de etiska faktorerna som särskilt relevanta i det stora hela är det fortfarande så att den som är värst även är den som kommer bli mest framgångsrik. Man vill ha en företagsledning som går över lik. Det enda som räknas i det nuvarande samhället är pengar. Inte känslor. Eller, för att uttrycka det som hobbykapitalisterna gör när de ska skoja till det: Kärlek betalar inte hyran.

Detta, just att vi hela tiden har ett visst utgångsläge där pengar finns och används på ett visst sätt, skapar ett hårt klimat där det mesta i ens liv associeras till just införskaffandet av dem. Har man inga riskerar man dö. Och har man tillräckligt köper man sig samhällets respekt och beundran – trots att det sannolikt innebär att man inte varit särskilt kärleksfull eller omtänksam gentemot sin omvärld.

“självklart önskar jag se mer makt och resurser (tex pengar och krativitet) hos de som har kärlek och ett gott hjärta till sina medmänniskor.”

Jag kan tänka mig att någon har väldigt mycket pengar och är en väldigt god/snäll/kärleksfull person som visar solidaritet och försöker förändra världen till det bättre. Samtidigt som jag kan tänka mig en sådan person i teorin är det svårt att finna riktiga exempel på sådana. Det verkar nästan snarare tvärtom: Alla historiska kultfigurer verkar snarare ha varit utblottade eller åtminstone inte levt i lyx och flärd eller med ett stort kapital.

Varför finns det så få sådana exempel som du vill se fler av? Kan det vara för att systemet ser ut som det gör, att det är svårare att bli rik om man är human än om man inte är det? Eller är det kanske det och en kombination av att makt och pengar snarare verkar korrumpera och förblinda folk? (Sist men inte minst, och för att återkoppla till de första som berördes i svaret: Är det inte så att man blir ägd av det man äger, och tanken på att äga?)

Ser fram emot exempel på folk som du menar lever upp till det du skrev, hade mer än gärna lånat dem av dig och använt dem. Tror säkerligen de finns som sagt, men det intressantaste är kanske inte undantagen som de utgör utan regeln som de inte är del av.

“jag kan inte se någon mekanism som förklarar hur open-source deltagaren ska kunna få mat på bordet och tak över huvudet.”

Tror att jag ger exempel på hur open source kan användas för att tjäna pengar i stycket som heter “Marknadens Svar”. I korthet handlar det om

1) att man genom att ge bort sin produkt (eller sälja den till självkostnadspris eller liknande om nu inte det går att göra) och att kommer få en konkurrensfördel gentemot andra företag på så sätt att du får in din produkt och ditt företag hos konsumenten till att börja med. De kommer alltid välja det som är gratis och lika bra eller bättre än det som kostar och är lika bra eller sämre. (Detta förutsätter förstås att man har en produkt som är det också) Detta trots att man har minimal eller ingen marknadsföring då konsumenteran kommer marknadsföra den åt dig om produkten håller måttet.

2) att man genom att open-sourca produkten oftast får gratisarbetare. I och med att alla kan ta del av källan, oavsett om det är programkod eller om det är ritningar för en bil, kan alla som är intresserade bidra till att skapa nya bättre och/eller sämre versioner av den. Informatinsdelandet gör att utvecklingen kan gå snabbare, och att den kan vara “självdrivande” jämfört med motsvarande hos ett företag som hela tiden måste avlöna folk. (Är den inte det i tillräcklig mån kan man t.ex. stimulera den finansiellt för att skapa en snöbollseffekt. Lyckas inte det heller har man kanske en ointressant produkt och bör omvärdera sitt koncept..)

3) Företaget som lagt ner en del möda och pengar i något som man open sourcat borde på sikt få tillbaka investeringarna p.g.a. ovanstående. Det få de genom att att antingen sälja kringprodukter/tjänser som relaterar till det som är open sourcat. De har redan konkurrensfördelen att det är just deras produkt som finns där ute och att man sitter inne på alla detaljer och en kompetens i och med att man utformat den till att börja med. Vidare kommer företaget antagligen även ha communityt som uppstår kring produkten under sin “kontroll”.

För den enskilda individen som inte tillhör företaget finns fortfarande vinsten att

a) få produkten gratis. Det kan t.ex. frigöra resurser du hade lagt ner på att köpa en annan kommersiell produkt, och de resurserna du använda för att få mat på bordet.

b) kunna modifiera och förbättra den produkt du använder/gillar eller be någon annan göra det. Det kan också bespara dig resurser, beroende på vad det är för produkt.

c) kunna sälja vidare produkten och/eller börja konkurrera med kringtjänster.

Med detta sagt vill jag också lägga in en brasklapp: Även om open source kan ses som en affärsmodell och i många fall kan vara en fungerande sådan om man har ett vinnande koncept till att börja med, så tror jag dock att det är en fara att beskriva open source som just affärs- eller distributionsmodell kontra en social och etisk rörelse. De flesta som sysslar med open source gör det för att de tycker det är kul, rättvist och utvecklande. De gör det inte i första hand för att tjäna pengar.

Vill man säkerställa att man tjänar pengar är det nog fortfarande lättare att uppfinna något och ta patent på det än att open sourca det, i synnerhet om det är något som har en potentiellt stor marknad.

Det som jag vill peka på är att man någonstans måste ifrågasätta vart logiken i det egentligen finns om man föreställer sig att delad kunskap föder mer kunskap än kunskap som hålls hemlig och företagslabb som uppfinner hjulet på nytt på vars ett håll i världen. Någonstans måste man göra avvägningen mellan allmänhetens bästa, världens bästa, och företagets och den enskilda invidens begär att ha så stor hög med pengar som möjligt.

Rättvisa och kärlek. Vad rimmar det bäst med – tanken om open source eller patent och hemlighetsmakeri? Och hur går makt och kärlek ihop? Makt till vad, över vem, och hur… och vilket pris? Eller ska vi kanske se “makt” som en frihet över våra liv, men utan att den kommer till bekostnad av andras? Och en frihet att få veta, att ha kunskapen, och kunna utvecklas, istället för att lagen förbjuder dig att göra det via patenten?

Intressanta funderingar du/ni har kring open source.

Jag arbetar för att stötta ungdomar så de ska få större makt i sina liv genom att lära dem att tjäna pengar på sin idé. Jag är för ett rättvisare samhälle och för mig betyder det att sprida makten och självklart önskar jag se mer makt och resurser (tex pengar och krativitet) hos de som har kärlek och ett gott hjärta till sina medmänniskor.

Du har många goda tankar i det du skriver men jag kan inte se någon mekanism som förklarar hur open-source deltagaren ska kunna få mat på bordet och tak över huvudet.

Färklara gärna det

Kram
Magnus

Om inte kvinnor får vara med så kommer Ubuntu att helt vara optimerat för män.

Sant.

När jag läser trådar på de engelska forumen om Ubuntu-Woman så nämns applikationer som är mer inriktade på kvinnor. T.ex. Bloggverktyg som gör det lätt att posta inlägg i sin blogg.

Precis, det var bl.a. vad jag var inne på i det föregående – det finns en mängd saker att förändra, men att ha de rätta verktygen i systemet tillgängliga redan från starten är väl kanske det mest uppenbara. Det kan också utvecklas än mer – i många fall räcker det kanske inte bara att ha programmen där. Ta t.ex. hur man ställer in utseendet i Ubuntu (Gnome, har inte sett ett behov av KDE än..): De flesta som inte är datorinsatta kommer inte uppskatta att man måste fiffla med tre eller flera olika element för sig – att t.ex. byta ut ikoner, muspekare, fönsterstil, färger o.s.v. separat var för sig är guld värt för alla som gillar pill (som du själv skriver, för män som oftast har datorvanan redan) men omständligt och rätt onödigt för alla som bara vill välja ett tema och sedan få allting rätt/passande inställt.

Jag tror att wobuntu ska ha ett motto till på listan: Åstadkom så mycket som möjligt med så lite GUI-interaktion som möjligt. “Onödiga” steg i inställningarna, steg och alternativ som x ändå aldrig kommer ha någon glädje av förrän den verkligen 1) bryr sig om dem och 2) förstår systemet till att börja med. M.a.o. ska man stryka eller åtminstone inaktivera precis allt som x inte kan tänkas använda. Det som blir kvar ska vara enkelt. Många wizards och tutors inbyggda om det nu inte är så enkelt som det borde. Ahead, med Nero är ett program som t.ex. lärt sig detta med åren (inte det bästa exemplet men det är ett bra på utvecklingen av mjukvaran när det kommer till att förenkla den).

Detta för att det inte finns något tryck från användarna gentemot utvecklarna. Så jag vill se redan nu mer engagerade kvinnor som kan bidra med önskemål och pressa på utvecklarna så att Ubuntu blir könsneutralt, för det är det inte idag.

Klart man kan bygga in det i programmen från första början, men om vi bara håller oss till wobuntu som en distro där “normala program” ingår kan väl i pricnp vem som helst som orkar och har lite koll på gnu/linux/ubuntu sätta ihop ett utkast. Jag har inte satt mig in i det, men att göra en live/install-cd som lägger in en lista av program varav en del är förinställda av systemet/oss borde inte vara så svårt att åstadkomma.

För ett förstasteg åt ett wobuntu behövs väl därför inte någon riktig utvecklare? Det är knappat någon ny kod som ska skrivas. Live/installationsskivan är väl scriptad.. det där tar en helg att lära sig: Det enda man ska ändra på (så att projektet kommer igång) är vilka program som medföljer samt eventuellt även lägga in dem pre-konfigurerade i de fall det är smart att göra.

Skriva ihop en artikel som vi skickar till Amelia och andra tidningar med inriktning mot kvinnor.

Så som Ubuntu ser ut nu tror jag inte att det där kommer bära frukt. Man måste först ha wobuntun, ha det man menar att man kommer upplysa om, innan man kör igång och gör reklam för det. I nuläget är oddsen att ungefär hälften av alla kommer fastna i installationen eller utföra den felaktigt… Jag menar att ord som “partition” osv inte hör hemma i en wobuntu. Det var dessutom knappt så att jag klarade av det utan att tänka till trots att jag har datorvana: Swapfilen förklarades aldrig, ej heller syntaxerna för vad man skulel skriva in i rutorna (/home osv). Har x även ett system de vill behålla är det nästan 50-50 att den råkar radera det i installationsprocessen. (Det verkar inte finnas ett uppenbart sätt att se vilken partition ens föregående system ligger på i installationsprogrammet såvida man inte vet vad FAT osv är för något… och t.o.m. då är det knepigt om du har flera hårddiskar av likartad storlek)

Istället för att försöka påverka utvecklingen av grund-distron av Ubuntu måste ett altrantivt skapande av wobuntu vare en enklare satsning som går att realisera relativt enkelt. Återigen: Det finns Kristen och Islam-ubuntu. Kan de kan vi.

Efter att vi har det vi talar om lanserar man det. Vad skulle vitsen annars vara?

Utifrån dessa påståenden, vad står jag rent politiskt och filosofiskt? Utan inbördes rankning.

[Ska bara förtydliga att det inte finns någon skillnad på politik och filosofi - politiken är en icke-teoretisk praktisk tillämpning av vad som i bästa fall är något som är korrekt inom filosofin, i huvudsak den politiska, men i grund och botten endbart den etiska. Politiken kommer i drömsamhället från den politiska filosofins slutsatser. Den politiska filosofins slutsatser kommer ifrån etiken, eftersom etiken är de teorier som sysslar med värderingar och frågor av slaget "vad är bra, dåligt, gott, ont" o.s.v. ]

Ska gå igenom din lista som hastigast. Streck skriver jag när jag inte ser det som en klassisk blockfråga, den kan i så fall oftast drivas av vem som helst mer eller mindre.

1. Svampplock: Vänster
2. Barnansvar: Vänster
3. Inskränkta rättigheter för fången: -
4. Faderskapstest: -
5. Register: Vänster
6. Könsfördelning: Feminismen drivs i huvudsak av den icke-parlamentariska vänstern, följt av den parlamentariska vänstern.
7. Värnplikten: Se ovan
8. Positiva skyldigheter: Vänster
9. Kurser: – …men historiskt har vänstern bildat folket. Cuba är ett spännande exempel.
10. Avvgift: – …lutar åt höger kanske, beror på motivering

Vill tillägga att min diagnos tål att diskuteras, mycket beror på ens förklaringar till hur man kom fram till det man nu tycker. De är nästan av större vikt för var du står politiskt än vad du nu tycker. Ett exempel är att höger och vänster-folk tycker precis likadant men har helt olika skäl till det och kommer fram till det på olika sätt. T.ex. kanske en nynazist tycker att kapitalismen är skit. Tycker jag med, men nog finns det något som skiljer oss… ..både i fråga om varför och hur det bör vara istället, men också för övrigt.

Viktigast här är att du struntar i allt jag skrev. Glöm allt vad diagnoser heter. Det är inte människan som ska passa in på ett system och sedan tycka som teorierna säger – människan ska välja det system som den redan köper merparten hos. I en demokratur resulterar det oundvikligen i att man har ett begränsat antal system att välja mellan. De förespråkas i olika mån och i olika varianter av partier. Partiet kommer representera dig, rent teoretiskt i alla fall, i en utopisk version av den liberala demokratin. I verkligheten låter sig inte detta göras för att även om du röstar på ett parti som har exakt samma uppfattning som dig så kommer partiet att behöva köpslå och kompromissa med de övriga partierna. Om du är en triangel, och det andra partiet är en kvardat, kommer den faktiska politiken som driver landet att vara varken eller, så även om ett system fungerar, får man aldrig reda på det p.g.a. övriga aktörer ; )

Uppenbarligen tar jag själv avstånd från partipolitiken. Det är min uppfattning att det som sker där nte är viktigare än vad som sker hemma i köket hos medelmedborgaren. Det är där, i hemmen hos folk, som den viktigaste politiken kan bedrivas om folk är medvetna om den reella makten de har. Varje gång du har en värdering eller försöker omsätta den i praktik är du långt mer politisk än t.ex. Reinfeldt.

Som anarkist råder jag dig att alltid representera dig själv i den mån du har intresse av det. Du behöver inga politiker då du är en politisk varelse. Politikerna har ingen som helst utbildning eller kompetens utan blir inröstade beroende på hur många röster de kan lura till sig genom kampanjer, lögner, skådespel och utsprl i media. Det är en popularitetstävling, i en där man ska visa sin kompetens som tänkare. De har har inga som helst skäl eller något sätt att motivera sin existens på om man inte förutsätter att folket är hjärndött och behöver förmyndare som skor sig själva. De är en rest från ett klassystem där de kommer på andraplats i den liberala demokraturen, direkt efter kapitalisterna. De lever från skattebetalarnas pengar och 9/10 handlar ytterst efter egna intressen och karriärer. Ingen av dem har någonsin gett ett direkt svar på någon fråga som spelat roll, och samtliga vet att om folk börjar ifrågasätta dem och det rådande systemet så kommer korthuset falla och deras makt försvinna… så det gäller att alltid utmåla alla andra system som direkt samhällsfarliga, att få anarkisten som talar om direktdemokrati att bli “terrorist” o.s.v. Det hela är egentligen långt förbi absurt: Hur kan en grupp människor som vill ha direkdemokrati, som är den enda och yttersta formen av demokratin, vara samhällsfarlig? Ju mer man tänker på det desto märkligare blir det. Finns en halvaktuell film som torrent ute, “Goodbye Bafana” av Billie August(?) tror jag. Den handlar om Mandelas fångvakt och hur staten hela tiden tvingas legitimera apartheiden och utmåla de svarta som ett hot. Det intressanta är hur de vita köper det och själva blir delaktiga i det förtryckande systemet. En aktuell parallell är Patriot Act i USA, eller alla hundratals förslag som fascisterna i riksdagen kommer med varje månad om att det ska snurra kameror överallt på gator och torg (nu senast skulle hela centrum i Malmö kameraövervakas) och att all kommunikation ska lagras (detta har iofs redan gått igernom).

Om du tror att du vet vad du vill, om du har värderingar, om du gör val i din vardag och tror att du kan föra din egen talan behöver du inte en representativ “demokrati”. I den kommer du i vilket fall som aldrig bli representerad. Har du tur kommer ett fragment av dig att bli det, men du som person kommer aldrig och kan aldrig bli representerad i ett partipolitiskt system. Systemets natur omöjliggör det. Du är bara en väljare bland många. Politiken utformas inte för att vara så korrekt som möjligt, utan för att bli så populär som möjligt hos den tilltänkta målgruppen.

Sök inte ett praktiskt system som befinner sig på den låga nivån. Det sänds regelbundet från riksdagen. Om du följer debatterna där i en månads tid kommer du inse att människorna som sitter där är ett skämt. Ett stort skämt. Hälften har ingen utbildning. De som har en har ingen relevant för sin post. Argumenten är på dagisnivå. Personangrepp är vanliga, och tyckerier är helt accepterat. Inget bygger på teori eller vetenskap. Inget bygger på ett rationellt förfarande. Det är en sandlåda för vuxna människor som antingen bedrar eller på allvar tror att de uträttar något gott för folket genom att sitta där och tycka till om allt möjligt och som fått sina mandat från andra som tyckt till när de röstar vart fjärde år.

Att vara politisk är att tänka. Att värdera, och sedan att agera. Då är du en politiker. Och enligt det synsättet diskvalificeras samtliga eller näst intill samtliga i dagens system. Låt inte dem förklara för dig, folket, vad politik är och inte är. Låt inte dem inta en roll de dels inte kan axla, men som mest av allt det inte finns någon motivering för.

Låt oss avslutningsvis också påpeka att man skulle kunna implementera en mer direktdemokratisk representativ politik i Sverige inom loppet av ca 1 vecka, till en kostnad av nästan ingenting:

Låt folk identifiera sig över nätet, som de t.ex. gör med bankerna. Låt dem sedan rösta i varje enskild fråga som ska komma upp i riksdagen. Alla vänsterpartister kommer då få rösta på hur vänsterns folk i riksdagen ska rösta när dey nu är omröstning i riksdagen, osv osv. Då har folket makten. Men, oj. Om det blir verklighet så inser man plötsligt en sak: I riksdagen behövs bara nätverkstekniker, säkerhetsansvariga och sekreterare. För politikerna är folket.. och dagens politiker, tja, de är uppenbarligen helt överflödiga.

Det privata är politiskt. Det vi kallar politik idag är därför en lögn.

Precis, de erfarenheter och den kunskap vi besitter är det vi har och det är mycket värd. Vi är båda feminister och klarar av att se saker ur ett större perspektiv. Vi gillar att analysera och försöka förstå oss på olika företeelser.
Detta gör oss till resurser för att försöka utveckla och förändra Ubuntu. Jag säger Ubuntu framöver istället för GNU/Linux då det skiljer en del filosofiskt mellan de olika distrona.

Jag har inget problem att föra en dialog så som vi gör nu för att resonera och filosofera kring frågeställningarna angående kvinnor och Ubuntu. Kanske det inte kommer att bli något storartat av det men jag kommer ändå att se det som en utveckling för mig själv som jag kommer att ha nytta av framöver.

“Om det är så att det stämmer måste man fråga sig om arbetet ska riktas in på att få in så många gnu/linux-användare som möjligt, oavsett kön, eller om man ska satsa på t.ex. kvinnor.”

Jag tycker att det ska satsas på kvinnor separat. Detta för att utvecklingen kring de totala användandet av Ubuntu ser mycket bra ut. Det behövs inte satsas lika mycket på att rekrytera användare (=män) då det idag görs redan via så många forum.
Det är alla de av honkön som hänger runt på nätet som vi behöver nå till. Vi kan se det så här.
Ubuntu finns och diskuteras på X antal webbplatser. Av dessa X antal så är användarfördelningen kanske 95% män och 5% kvinnor.
Dessa siffror måste gå att förändra.

“I bästa fall kan man göra båda, om resurserna finns. Nu finns de som sagt inte, antar jag. Så, vilket ger störst utdelning, med samma summa arbete? Vad är det optimala? Hur motiverar man att man ska få fler kvinnor att använda det, när man vet att samma arbete förmodligen hade fått över fler män, vilket i slutändan är fler användare?”

Det är dessa frågor som vi behöver hitta svar på. Hur når vi ut till fler kvinnor utan att behöva lägga ner ofantlig tid i det hela?
Det tål att tänkas på.

“Som feminist får man också större utdelning för sin möda på andra fronter, och att lägga ner allt för mycket arbete på spridandet av gnu/linux är svårt att försvara från ett renodlat feministitskt perspektiv. Inte för att det inte har med feminism att göra, utan för att det inte ger tillräckligt tillbaka jmf. med marginalförlusten, vad du hade fått av att göra annat istället.”

Verkligen! Men nånstans så måste jag göra ett val. Så vitt jag vet finns det inga svenska feminister som är engagerade i Ubuntu som arbetar för att rekrytera kvinnor till Ubuntu.
Jag kan lätt omfördela mitt feministiska engagemang så att Ubuntu tar mer tid än noll.

“Jag tror, utan att ha tänkt igenom det här mer än nu medan jag skriver, att ett system som används av väldigt många kommer leda till att kvinnor senare halkar in på det systemet, precis som nästan alla halkar in på Windows eller OS X idag.”

Det tror jag med men jag ser hellre att arbetet sker gemensamt. Om inte kvinnor får vara med så kommer Ubuntu att helt vara optimerat för män. När jag läser trådar på de engelska forumen om Ubuntu-Woman så nämns applikationer som är mer inriktade på kvinnor. T.ex. Bloggverktyg som gör det lätt att posta inlägg i sin blogg. Filter för Internetsurfning för barn, pedagogiska spel för barn m.m.
Men inga av dessa applikationer är ens i närheten av att implementeras i standardutgåvan.
Detta för att det inte finns något tryck från användarna gentemot utvecklarna.
Så jag vill se redan nu mer engagerade kvinnor som kan bidra med önskemål och pressa på utvecklarna så att Ubuntu blir könsneutralt, för det är det inte idag.

“Vad har du tänkt dig, rent konkret?”

Skriva ihop en artikel som vi skickar till Amelia och andra tidningar med inriktning mot kvinnor.

Posta en informationspost på kvinnodominerade forum om Ubuntu.

Kan säkerligen komma på fler om jag tar mig mer tid till att verkligen försöka.

“Det, plus att de tycker att en Macintosh ser mer tilltalande ut, hur löjligt och sorgligt det än verkar, är det ett faktum att de delvis väljer estetiskt (inte märkligt om man inte kan något om datorer iofs).”

Detta behov försvinner helt i de mansdominerade användarnas behov. Männen ser enkelheten i utseendet som en fördel då de själva kan modifiera och få systemet att se ut som de själva vill. Det är sorgligt men sant.
Jag bryr mig som man väldigt lite om standardutseendet i Ubuntu. Detta för att jag gillar (och många män) att själva konfigurera utseendet.

“Då jag själv är nykomling kan inte jag göra mer än att vara med och komma med förslag och synpunkter på en sådan, om den någonsin skulle börja skapas alls d.v.s. Hade gärna utgjort ett “feministiskt filter” så att det, som jag sagt tidigare, inte blir ett Barbie OS Risken föreligger nämligen om folk ska börja tänka i termer av “kvinnligt och manligt”.”

Men det räcker gott och väl att du kommer med förslag här. Jag vill inte folk ska börja tänka i termer kvinnligt/manligt och jag tror att det går att undvika ganska lätt. Även om OS-X har ett långt mer kvinnligt grundutseende än Ubuntu så är det ingen som associerar OS-X utseendet som kvinnligt. Ubuntus grundutseende och grundapplikationer stinker man lång väg däremot imo.

“En idé som också är värd att utforska för samtliga versioner av U är att visa upp en informationsvideo eller någon slags guidad tur medan man installerar. Istället för att sitta och glo på en mätare som inte är så spännande kan man göra de där 20 min till en snygg presentation och visa på vilka möjligheter och fördelar”

Detta är verkligen en nyckelsten i det hela. Nu har ju Ubuntu redan börjat med imigrationsassistenten under installationen och det är ett steg som verkligen uppsakattas. Jag har själv tänkt mycket på just en guid, dock efter installationen. Min tanke har varit följande. Efter installationen är klar och man bootar om så möts man av en guide där man får svara på en del frågor och göra en del val.
En guide där man får välja utseende till systemet, allt visat med bilder och videos. Man bara klickar och väljer.
Men som du säger, skulle man kunna få detta redan under installationen hade det varit än bättre.

“Problemet med Ubuntu är att, trots att det är långt bättre än någon annan distro jag kört för mig med mina kunskpar, så är det fortfarande inte helt legitimt att säga att Ubuntu är enklare eller ens kanske lika enkelt som Windows eller OS X.”

Med den utvecklingshastigheten som just nu pågår så kommer det inte dröja länge innan det faktiskt blir på många områden enklare. OS-X blir dock svårslaget tror jag.

“Berätta mer om dina tankar kring just kvinnosatsningen.. vad har du tänkt dig? Varför, hur?”

Jag är av tron att kvinnor har mest att vinna av att använda Ubuntu. Framförallt för att frågor kring säkerhet inte kommer att vara ett problem.
Jag tror att 95% av alla kvinnor använder sin dator i stort sett endast till följande.
1. Internet
2. E-post
3. Skriva och läsa olika dokument (word, excel m.m.)
4. Chatta med kompisar via MSN/ICQ/Jabber m.m.
5. Se på filmer (DVD/avi,mpeg m.m.)
6. Lyssna på mp3/Flac/m.m.
7. Google Earth
8. Bränna musik/film/DVD filmer

Om kvinnor till större grad visste om att ovanstående punkter erbjuds av ett annat OS än Windows och att det är gratis och at tde samtidigt inte behöver oroa sig för Virus m.m. så skulle fler kvinnor välja Ubuntu. De flesta killar vet om ovanstående men behåller Windows då de spelar massor. För kvinnor som inte spelar i samma grad som män så har de än mer att vinna på att överge Windows.

Vi kan nå ut till fler kvinnor genom att helt enkelt fokusera på medier som kvinnor berörs av. Amelia som jag nämnde tidigare är ett exempel. En väl skriven artikel där skulle kunna göra stor skillnad.

Angående resten av ditt inlägg angående anarkist vs liberatism.

Jag tror jag behöver omvärdera en hel del av mina värderingar kring min politiska ståndpunkt.
Det var det svåraste valet någonsin i höstas. Inget parti kändes som om det stämde in på vad jag ansåg.
Jag bor i Göteborg och har under de senaste 10 åren sett en utveckling som är helt sjuk. Göteborgs stad går med vinster en bra bit över 300 miljoner per år. Trots detta så har vi fler hemlösa här än någonsin. Varje dag jag går på stan så möts jag av hemlösa. Detta är Sverige!! Hur f*n har det kunna bli så här när vi går så mycket i vinst? Inget av de styrande partierna kunde ge en vettig förklaring till detta. Den blåa sidan erbjöd ju inget annat än att rösten föll på Reinfeldt oavsett och de hemlösa var ju sossarnas och vänsterns ansvar.

Jag kan långt mindre politik än du så jag presenterar här några påståenden som jag anser. Utifrån dessa påståenden, vad står jag rent politiskt och filosofiskt? Utan inbördes rankning.

1. Om jag vill, ska jag kunna gå ut i skogen och plocka vilka svampar jag vill och även ha rätten att äta och bereda dem så som det passar mig själv.

2. Jag ansvarar inte bara över mina egna barn utan även för andras barn.

3. En 19-årig kille som dödat sin far och det framkommer i rättegången att denne blivit sexuellt utnyttjad från 2-års åldern fram till 15-årsåldern kan frikännas och tilldelas skadestånd från staten. Om det finns bevis för att andra människor kände till detta (lärare, släktingar m.m.) ska kunna fällas i domstol.

4. Obligatoriskt faderskapstest på alla nyfödda barn.

5. PKU-registret ska endast användas till det, det var skapt för. Polisen eller annan myndighet har ingen rätt till det.

6. Företag ska eftersträva samma könsfördelning bland de anställda som det utexamineras och finns tillgängliga. Om det utexamineras 60% kvinnor så ska företaget i sin rekrytering anställa så att denna siffra återspeglas bland de anställda.

7. Den obligatoriska värnplikten för män avskaffas. Ett könsneutralt system införs.

8. En människa i nöd har du skyldighet att hjälpa, detta gäller såväl hemlösa som drunknande människor.

9. Det införs obligaroriska kurser i matematik, data, engelska samt filosofi för alla från årskurs 1.

10. En avgift införs på bredbandsuppkoplingen som tilldelas artisterna i proportion till popoularitet bland fildelarna.

Några av de saker jag anser. Stämmer säkerligen inte med vad du anser. Det är kanske för lite information för dig för att göra en vettig bedömning av vad jag står men det vore kul att få en “diagnos”.

Som du vet har vi en väldigt låg andel tjejer på ubuntu.se, om du orkar/vill så vore det väldigt intressant att utveckla ett projekt tillsammans där syftet är att vi rekryterar mer tjejer till Ubuntu.

Jag är för konceptet, men frågan är om det inte är missriktat arbete om man har så begränsade resurser som oss. Vi har trots allt inga pengar, och kommer bli max en handfull personer där de flesta kommer kunna bidra lite. Det är vi själva som är resurserna, den tid vi har över att lägga ner på det samt den kunskap och erfarenhet vi har bakom oss. Det kommer man långt på, men det finns uppenbara begränsningar.

Om det är så att det stämmer måste man fråga sig om arbetet ska riktas in på att få in så många gnu/linux-användare som möjligt, oavsett kön, eller om man ska satsa på t.ex. kvinnor.

I bästa fall kan man göra båda, om resurserna finns. Nu finns de som sagt inte, antar jag. Så, vilket ger störst utdelning, med samma summa arbete? Vad är det optimala? Hur motiverar man att man ska få fler kvinnor att använda det, när man vet att samma arbete förmodligen hade fått över fler män, vilket i slutändan är fler användare?

Det finns ett feministisk skäl till varför man köra gnu/linux, oavsett kön. Det är dessvärre inte helt uppenbart, ens för de flesta feminister. Som feminist får man också större utdelning för sin möda på andra fronter, och att lägga ner allt för mycket arbete på spridandet av gnu/linux är svårt att försvara från ett renodlat feministitskt perspektiv. Inte för att det inte har med feminism att göra, utan för att det inte ger tillräckligt tillbaka jmf. med marginalförlusten, vad du hade fått av att göra annat istället.

Jag tror också att det enda man borde rikta in sig på egentligen är att helt enkelt få så många som möjligt över till gnu/linux. Låt oss för argumentets skull låtsas att inga kvinnor gick över. Det är dessutom nästan i överensstämmelse med verklighetenm, för precis som vi sagt tidigare är andelen skrämmande låg.

Vad spelar det för roll, för det stora hela? Den frågan behöver besvaras. Jag tror, utan att ha tänkt igenom det här mer än nu medan jag skriver, att ett system som används av väldigt många kommer leda till att kvinnor senare halkar in på det systemet, precis som nästan alla halkar in på Windows eller OS X idag.

Ska vi upp på ett fjäll täckt av snö och sätta en liten snöboll i rullning, som av sig själv och i farten så småningom växer och tar med sig fler, kvinnor som män i längden, eller ska vi i upp på den lilla kullen där barnen åker, och försöka rulla en boll där? Återigen, har man resurser ska man inte ens välja utan göra båda och, men nu? Jag är inte säker, och nyfiken på hur du tänker. För mig är inte könet relevant helt enkelt.

Samtidigt som jag inte kan motivera det än för att rättfärdiga att jag skulle ta tid från andra projekt, om det nu sänker min totala inverkan på världen, så har jag kanske ändå lite tid över till detta i någon mån.

Vad har du tänkt dig, rent konkret? En del av mina egna tankar har framgått i kommentarerna innan. Exempelvis ser jag en “femme-fatale distro” / WoBuntu som ett givet steg. Det är så för att, som du skriver, kvinnor i allmänhet tyvärr fortfarande har mindre erfarenhet av allt vad datorer heter. Att då göra ett system som utgår från det, som jag antar att Ubuntu till stor del redan gör, blir genast ett starkt argument. Vet t.ex. att de få kvinnor som nu faktiskt väljer system väljer OS X när de väljer mellan Windows och Mac. Det, plus att de tycker att en Macintosh ser mer tilltalande ut, hur löjligt och sorgligt det än verkar, är det ett faktum att de delvis väljer estetiskt (inte märkligt om man inte kan något om datorer iofs).

Att skapa ett system som är så enkelt som möjligt, mer eller mindre idiotsäker, osv, och som ser tilltalande ut. Det, på ett sätt och från ett perspektiv som kvinnor kan relatera till, med mjukvara som kvinnor och en helt datornybörjare kan antas vilja använda. Att t.ex. rensa den startmenyn som dyker upp vid installeringen från en mängd applikationer som ingen medelanvändare begriper sig på eller någonsin lär använda förrän den vet mer, att ge systemet kanske en mjukare look som default, som på OS X, att på olika sätt visa att systemet är till för den som inet är van, och inte bara det – det är snyggt. Inte snyggt enligt snitt-linux-geeken som dig ; ) med grafer på skribordet som eyecandy, eller med themes som ser ut att vara från rymden osv, utan snyggt på ett mer allmänt plan.

Så, en distro där utseende, enkelhet och förinstallade applikationer är riktat till helt nybörjande icke-datorintresserade användare (m.a.o. snittkvinnan, i alla fall ett decennium till). Då jag själv är nykomling kan inte jag göra mer än att vara med och komma med förslag och synpunkter på en sådan, om den någonsin skulle börja skapas alls d.v.s. Hade gärna utgjort ett “feministiskt filter” så att det, som jag sagt tidigare, inte blir ett Barbie OS Risken föreligger nämligen om folk ska börja tänka i termer av “kvinnligt och manligt”.

En idé som också är värd att utforska för samtliga versioner av U är att visa upp en informationsvideo eller någon slags guidad tur medan man installerar. Istället för att sitta och glo på en mätare som inte är så spännande kan man göra de där 20 min till en snygg presentation och visa på vilka möjligheter och fördelar

Problemet med Ubuntu är att, trots att det är långt bättre än någon annan distro jag kört för mig med mina kunskpar, så är det fortfarande inte helt legitimt att säga att Ubuntu är enklare eller ens kanske lika enkelt som Windows eller OS X.

Jag tror att Ubuntu, för den totala nybörjaren som inte har någon som helst erfarenhet av något av systemen, kommer säga att de är ungefär detsamma beträffande svårigheten. I flera andra avseende vinner emellertid gnu/linux, så man får väl framhålla dem på ett sätt som man antar kommer spela roll för målgruppen. Om det har vi iofs redan diskuterat flitigt ovan, det är ingen lätt uppgift.

Berätta mer om dina tankar kring just kvinnosatsningen.. vad har du tänkt dig? Varför, hur?

, jag håller med om det du säger och det känns som vi står ganska nära varan värderingsmässigt trots att du är anarkist och jag liberal. Intressant…..

Det är för att anarkismen är en hard-core version av det som mest libertarianer men till stor del även liberaler gör anspråk på: Tankar om frihet. Skillnaden är väl den att libertarianer är hyperkapitalister som tror på en anarki där kapitalet är enda lagen, och att liberlarna tror på en lightversion av det.

Gapet mellan lib-folk och anarkister utgörs bl.a. av synen på marknadens och statens nödvändighet och legitimitet. De flesta klassiska anarkister köper inte marknaden och vill demontera kapitalet, av goda skäl dessutom, eftersom dagens system samt det som förespråkas av WTO, EU, USA m.fl. med en tilltagande renodlad kapitalism inte leder till “mer frihet” till folken emedan det självfallet leder till “mer frihet” till dem som förespråkar idéerna – de redan besuttna som kommer bli än mäktigare.

Om du verkligen är liberal så röstar du t.ex. blått. Gör du det menar jag att du ger den synen ditt stöd och gör det möjligt för en sådan politk att sakta men säkert förvandla klimatet både här och utrikes. Även om du inte röstar blått och kallar dig liberal menar jag att tankar om frihet & liberalism inte går väl i hand så länge liberalismen hyllar och erkänner marknaden, vilket den dagligen gör.

För anarkisten kommer friheten genom självstyre. För liberalen kommer den genom i huvudsak styret från marknaden. Marknaden löser allt, så enkelt är det. Fråga herr Reinfeldt Och det stämmer. För honom. *ler* Han är på rätt sida om piskan. Ju minde du vill tillåta på marknaden, desto mindre liberal blir du, och i USA kommer du t.ex. då helt plötsligt att kallas för “kommunist”, fast det finns ju också en historisk förklaring till varför de inte kan sina begrepp…

Jag tror att man som liberal förr eller senare måste välja åtminstone i teorin vad man står för mest: Marknaden som vägen till den där utopiska världen, eller friheten. För marknadens existens skapar bevisligen inte mer frihet. De liberaler som hävdar att den gör det tar upp idiotiska exempel som Kina, Sovjet, Cuba o.s.v. De kontrasterar, och tar självfallet exempel som (till vis mån) är sanna, men som inte visar hela verkligheten.

För hela verkligheten är att det kan finnas ett land utan en marknad och utan diktator. Det är något man av oförklariga skäl aldrig nämner. Trots det är det uppenbart nog. Så uppenbart att man blir blind av den blå – röda skalan som den sedvanliga politiken bygger på av traditionella skäl.

Jag som anarkist tror inte att alla på jorden kommer få maximal frihet när vi har en renodlad kapitalism. Ett styre under kapitalismen är, i praktiken såväl som i teorin, exakt samma sak som vilken hobbydiktatur som helst.

I Iran har du t.ex. en religiös diktatur, en teokrati mer eller mindre. I östblocket hade du sk. socialister, galningar som måste torkat sig i arslet med det Marx skrev, för de visade i alla fall inga tecken på att de begrep något av det… I USA, land of the free, har du kaptalister. Det är de som styr landet. Inte presidenten, den “folkvalda”.

Den liberala demokratin som vi är bekanta med, det nuvarande systemet, är en vacker kosntruktion i teorin. Men inte ens där fungerar den. Det kan väl alla förstå, att när pengar är mer värda än ideal, och vi lever i en kapitalism, att det är de som har mest pengar som styr i realiteten, och inte folket.

Vad är då skillnaden? Från mitt perspektiv är samtliga diktaturer. Jag ser inget liberalt med liberalismen. Den bygger ju på skenföreställningen att marknaden är en magisk kraft som gör allt och alla lyckliga och tar hand om alla möjliga problem. Man talar om frihet men har valt fel metod. Marknadens aktörer har bara ett intresse, och jag kan lova dig att det inte är ditt väl

Det finns en sak som alltid förvånat mig. Det är att talet om frihet får en vändning när man påpekar följande:

Som anarkist kan jag acceptera olikheterna mellan mig och kapitalisten. Jag kan gå med på att den tar del av en marknadsekonomi någonstans och att folk vill komma till fabrikerna där för att arbeta, att återigen annat ska fås till att konsumera, så att kapitalisten kan bli rikare.

Jag kan acceptera det, för att jag är anarkist. Om kapitalisten och arbetarna känner sig så fria i sin symbios, och så lyckliga, vill inte jag förändra deras liv det minsta: Jag låter dem sköta sitt.

Frågan är, om jag som anarkist, får sköta mitt?

Jag låter ju trots allt kapitalet vara, jag låter alla som vill tjäna det. Låter kapitalisten växa sig stor om det nu finns människor som vill slita för honom. Jag har inga problem med dem, så länge de inte har problem med sig själv. Klagar ingen, så ler jag.

Men, varför ler inte kapitalisten då tillbaka mot mig, när jag och mina medsystrar och bröder säger “Låt oss vara”?

Och häri ligger skillnaden, som en liten obekväm sten i skon, inlindad väl under foten där man inte riktigt vet hur man ska pilla loss den: Kapitalisten accepterar ingen och inget förutom sig själv och sin egen ideologi. Kapitalisten gör anspråk på världen. Anarksiten gör anspråk på sig själv. Kapitalisten gör anspråk på mig, men jag gör inte anspråk på honom.

Och vart är kapitalistens anspråk undrar du kanske nu. Svaret är att du sitter mitt i det. Allt av betydelse runt omkring dig regleras av kapitalet. Trotsar du det går du under. Lagen garanterar det. Alla människors dyrkan av pappersbitar garanterar det. Du blir arbetslös, hemlös och utsvulten. Det är vad en liberal frihet är. Frihet att göra vad du vill, så länge du gör som dem. För med kapitalet muckat man inte. Man fogar sig. Från att man föds tills man dör. Man gör inget motstånd, för som ensam kan man aldrig vinna. Och ensam är man så länge de flesta inte förstår skillnaden mellan artificiell frihet, en intern inom ett enda system, och frihet i ordets mest grundläggande betydelse – friheten till val av var du vill leva.

Eller, åtminstone friheten att få slippa vara del av en diktatur. Som anarkist spelar det föga roll om jag tvingas se på en enda statsägd kanal eller få välja mellan familjen Bonniers 7000 medier. Kontrollen är densamma. Fast i en liberal demokrati är den kanske rent utav långt mycket bättre och mer sofiistikerad. Alla är i matrixet Det var de inte i Sovjet eller Irak. I Sverige tror vi att vi är fria, och tror vi matas med fihet när vi zappar och “väljer” mellan olika kanaler. Det är det som är den största faran med demokraturen – den är mardröm, som tar sig skepnaden av en helt vanlig dag för den vanliga medborgaren.

Var är den där friheten, som man talar om? Vart ska jag som anarkist resa till, för att få slippa vara del av en diktatur? Om demokraturen idag kallas för liberal demokrati, och den förespråkar folkets frihet, och den bedyrar att vi är fria, varför är vi inte det då? Hur kan man säga att vi lever i ett fritt land, när vi i princip blir tvingade till det mesta och framförallt, hur kan vi vara fria, om det ej finns ett val? Det finns för helvete inga alternativ! Det är det som gör demokraturen till en dockteatervariant av diktaturen: Vi är fria, men det är en definition av frihet som är bra märklig om man börjar ifrågasätta den. Hur motiverar t.ex. en liberal att man är fri i den liberala demokratin/demokraturen? Hur kan den motivera det, då det ej finns alternativ. Det finns inte ens en möjlighet att skapa reella alternativ. All mark i världen är “ägd”. Deras “lagar” gäller. Det blir nackskott. Prova så får du se konsekvenserna

Vi är “fria” med ett tillägg “inom ramen för kapitalet”. Jag är därför fri efter samma logik som den svarta slaven på bomullsplantagen: Vi slavar kan röra oss, men bara inom domänerna för vad den härskande klassen satt upp. Avviker vi är det piskan först, livet sist. Ty varje död slav är en som inte längre kan exploateras.

Av de skälen är det inte sunt att försvara frihet genom liberalism eller libertarianism. Marknaden och friheten går ej ihop. Såvida man inte talar om enbart frihet för vissa, ett litet fåtal. Då är det mitt i prick.

En av de största fördelarna just med Ubuntu är själva konceptet, filosofin och gemenskapen runt det hela. När jag började med Ubuntu så märkte jag fort hur många det var som ständigt hjälpte till och tipsade och guidade mig igenom problemen jag stötte på. Nåt jag aldrig stötte på i de andra distrona som fanns.

Men så som läget är nu ser jag ett annalkande mörkt moln komma. De är återigen det som rör kvinnor och dess låga deltagandegrad i GNU/Linux världen som oroar mig.
Så som det utvecklas just nu så är det många killar som byter OS, inte bara pga av Ubuntu och dess utvecklig. Många byter för att de helt enkelt inte har missat debatterna om DRM och dess konsekvenser. Detta pga av att deras bokmärkesfält ser helt olikt ut många tjejers.
Sen så är min erfarenhet att killarna visar större intresse för sin dator än vad tjejer gör, vilket leder in killarna på supportforum m.m. där GNU/Linux nämns och de får en chans att ta ställning.

Som du vet har vi en väldigt låg andel tjejer på ubuntu.se, om du orkar/vill så vore det väldigt intressant att utveckla ett projekt tillsammans där syftet är att vi rekryterar mer tjejer till Ubuntu.

Jag kommenterar inte något på ditt tidigare inlägg, jag håller med om det du säger och det känns som vi står ganska nära varan värderingsmässigt trots att du är anarkist och jag liberal. Intressant…..

“1) allt är piratat och 2) det antingen är för helt internt bruk eller ej skapar relevanta referenser till den programvaran.”

Jag kan gå med på ovanstående om personen i fråga inte heller pratar med andra människor om Windows. Men jag antar att det är underförstått i de två punkterna.

Helt rätt, det ingår i delen om referenser. Det är omöjligt att tala om ett specifikt OS utan att referera till det, jämfört med att tala om det i neutrala ordalag som “os:et”.

Varken du eller jag eller någon annan tror att dessa användare existerar i verkligheten, de är teoretiska konstruktioner, (vilket iofs är helt ok) men av försumbar betydelse för användare av piratad mjukvara.

De saknar nog betydelse i verkligheten. Tog upp det för att konkretisera att problemet inte är piratad mjukvara per se, att det snarare är användarna som är problemet och hur och vilken man väljer att använda.

“I Word sparar den i ett standardfilformat som inte är proprietärt […]”

Hur gör man det?

Om Open Office kan öppna txt, rtf eller något annat format, och om open office är fritt, antar jag att även de format som open office kan öppna är mer eller mindre fria. Word kan spara som en uppsjö av format. Vet inte om något av dem är fritt, men txt och rtf verkar vara två standarder . Om man tycker att *.txt är en referens till windows kan man välja ett eget filtillägg – kommer gå att öppna i alla fall. Man skulle också kunna spara som HTML, XML eller vad som helst i princip om de är fria. Om Word inte tillåter dig att göra det och du verkligen är mån om att vara en duktig pirat kan man du alltid köra en annan ordbehandlare piratad, eller, Open Office “opiratat”. Trots allt är det näst intill inga vanliga användare som ser själva piratandet som ett självändamål. För dem är det viktigaste att de får ett program de trivs med, vilket framgår om man låter en pirat välja mellan piratat x och fritt y: Skälen till att x väljs är inte att det är piratat, utan att x uppenbarligten antas skilja sig från y så pass mycket att man föredrar det framför y. M.a.o. väljer man inte piratad dålig mjukvara framför fri bra.

Jag har än inte stött på någon som visat ånger eller annat som skulle kunna ge mig en annan bild än att pirat-människor saknar förståelse till vilket system de håller uppe och stödjer.

lol. Du har stött på mig Det är ett rätt intressant ämne och det vore kul att t.ex. kontakta alla större warezgrupperna för att fråga dem om deras position och funderingar kring ämnet. Tror nästan jag ska göra det så fort en lucka ges och skriva om det om det inte redan finns någon som hunnit före(?)

Dessa pirat-människor har oftast (saknar referens) större kunskap om datorer än normalanvändaren. Detta leder till att det i normalfallet kommer att vara dessa människor som hjälper de ärliga människorna med deras datorproblem genom att t.ex. installera ett piratat Norton eller Nero. Det blir en ond cirkel.

Precis, supporten och deras val av programvara upprätthåller monopolen. Att de trots sin kunskap inte tar nästa logiska steg och överger proprietär mjukvara är rätt intressant. Förmodar att det i huvudsak beror på bekvämlighet, att slippa behöva lära sig något nytt, kombinerat med fördomarna om GNU/Linux som du skrev om. Trots allt verkar en minoritet av alla pirater vara fullfjädrade ideologer: De flesta vill värna för deras rätt att använda mjukvara och musik m.m. fritt men av något skäl så för de en kamp som verkar aningen missriktad om det nu är deras mål att verka för en friare värld. Inte för att piratscenen inte bidrar till det, utan för att den snarare borde ses som en kompletterande del av kampen, som ett av fälten, snarare än huvudfronten. Piratpartiets principprogram är, förutom att det är slafsigt skrivet och saknar en del konkretiseringar (politik är trots allt implementering av, i bästa fall, filosofi), intressant i sammanhanget. Friheterna som uppstår till följd av det är i många fall inte tillräckligt uttalade, ej heller ges ett öppet stöd för t.ex. utvecklingen av fri mjukvara genom stöd från staten.

Det finns inget val idagsläget för normalanvändaren. Det finns inte en endaste dator på Siba/ON-OFF/Mediamarkt o.s.v. som går att köpa utan förinstallerat OS.

Microsoft insåg snabbt fördelen med att utnyttja det och systematiserade tidigt införandet av Windows på nya maskiner i handeln. Precis som du påpekar lämnas det färre valmöjligheter åt användaren. Behovet att välja uppstår inte ens en gång, man köper sin dator och kommer hem med den. Man startar den och allt är redan fixat. Bekvämt och bra. I synnerhet för MS som vinner marknad för varje sådan dator såld.

Datortillverkarna är svårövertygade och går sällan emot mainstreamen när de väljer vilket OS / företag de kommer ingå avtal med om förinstallationerna. Därför är det av allra största vikt att gnu/linux vinner tillräckligt mycket mark. Det är förmodligen här som den stora massans första kontakt med ett OS ö.h.t. avgörs, just genom det förinstallerade OS:et. Vore av värde med en undersökning som visade på siffror kring detta, måste finnas någon…

men dessa används till största delen av företag och väl insatta privatpersoner. Den stora massan köper sina datorer efter att öppnat upp sin morgontidning och sett en jätteannons om “Årets största REA på SIBA”.

Man får nog driva båda linjerna för att komma någonstans. Man bör fokusera på den föregående där man försöker få tillverkarna att lägga in GNU/Linux, och samtidigt behöver man ha kampanjer där man går ut och informerar folk om att det finns val och vad det valet kan innebära. Att arrangera happenings, flygbladsutdelningar, försöka få in sådana broschyrer vid kassan inne hos datoraffärerna o.s.v. Det behövs ett långdraget arbete och aktivister villiga att ta sig an den biten för att informationen ska kunna nå ut. Om man driver sådana kampanjer några år kommer resultaten att synas. Att välja GNU/Linux är inte lika invecklat eller tungt för de flesta som att t.ex. ta ställning i abortfrågan eller något annat. Även om det finns mycket bakom konceptet kan och bör man i huvudsak profilera det på ett sätt som är relevant och begripligt för snittanvändarna. Att tala om filosofin bakom är i min mening misslyckat om man ska nå ut till dessa människor. Det kan man ta efter att de har GNU/Linux installerat och är nöjda med det.

Ett sätt att göra det på är att anta en mindre teoretisk profil och helt enkelt gång på gång framhålla och presenteraen distro av GNU/Linux som t.ex. Ubuntu som bättre än windows på precis allting och även visa hur det kommer sig. Att vara kaxiga och påpeka att man är användarvänligare, säkrare, (snyggare ; ) och erbjuder allt totalt gratis och fritt. Att ha slogans som “free is better” och utamana både MS, Windows som system, och användarna av Windows med konkreta frågor men enkla ja/nej svar. Finns tusen sätt att arbeta på. Handlar bara om organisering. GNU/Linxu är trots att många är medvetna om allt detta, fortfarande en liten klubb som inte är alltför insatt i marknadsföringen. Man får inte vara naiv – goda idéer marknadsför inte sig själva. Inte i en kapitalistisk värld där man har kommersiella konkurrenter som på olika sätt försöker göra allt i sin makt för att sätta stopp för ens projekt. GNU/Linux rörelsen måste förstå att det inte räcker med att vara “smart geek” som har all teori i världen på sin sida. Den spelar ingen roll om rörelsen inte utgörs av fullfjädrade aktivister. Om man inte drar lärdom av andra rörelser. Den måste göra det som en helhet och ha en enad front, möjligen även arbeta gränsöverskridande mellan distrosen om möjligt, för att inte skicka ut många olika budskap och förvirra användarna än mer.

Jag menar på att valet av OS inte existerar för normalanvändaren. De väljer det som står till buds i butikerna och detta är Windows.

Eniga där. Valet existerar oftast inte för snittanvändaren, och när den väljer så kommer den med största sannolikhet välja Windows p.g.a. infon och avsaknaden av erfarenhet samt annat som du tar upp i ditt resonemang kring:

“Bruket av Windows, piratat eller ej, är i sig självt ett utomordentligt tecken på att personen föredrog det systemet före andra”

Jag håller verkligen inte med om detta, bruket av Windows ger tecken på att personen ifråga

Köper alla punkterna. En GNU/Linux-rörelse måste ta itu med samtliga. Den om spelen kan nog heller inte underskattas. Det låter kanske som en löjlig punkt men med tanke på att alla nya generationer kommer i kontakt med sitt första OS redan som små och oftast spelar är det givet att det måste ske mer spelutveckling till GNU/Linux. Att vara enstöringen på dagis eller i skolan vars föräldrar kör annat än Windows gör så klart att barnet hoppas på ett Windows om det nu har kompisar som har ett och som spelar vad man nu spelar den perioden. Detta är något av stor vikt då minst hälften av många viktiga inköp i familjer sker i samrådan med barnen, något som påtalats av flera marknadsförare och verkar vara accepterat som en riktlinje inom branscherna.

Som arbetsstation är GNU/Linux mer än tillräckligt för de flesta. Som spelmaskin bleknar OS:et p.g.a. få högkvalitativa titlar inom respektive spelgenre. Man har fortfarande för stort glapp till den kommersiella industrins resultat på den fronten där spelen sprutas ut ur pressarna.

Det är just valet som jag tror vi ser olika på. Jag får en bild av att du överlåter ansvaret i slutändan på användaren.

Hehe.. jag är trots allt anarkist Ansvaret är, ytterst, användarnas. Alla kan informera sig om de vill, redan idag. Du behöver inte känna till OS-X eller GNU/Linux för att kunna ställa frågor som: “Finns det annat än Windows? Måste jag betala för det här? Existerar bättre alternativ?”. Om man klarar av att tänka ut sådana frågor har man ett visst ansvar som är svårt att avsäga sig som användare. Problemet är återigen att det jag menar är av mer logisk teoretisk karaktär. I verkligheten struntar folk i sitt ansvar. De kör efter bekvämlighet och den uppsjö av faktorer vi varit inne på i den här diskussionen. Folk kör Windows av samma skäl de inte blir veganer, feminister o.s.v. – det är lättare att låta bli eller slippa sätta sig in i det hela, för man vet/antar att man kommer få behöva offra tid och möda.

Användarnas ansvar är samtidigt inget som jag vill göra en allt för stor deal av för nuvarande. De bristfälliga kunskaperna om GNU/Linux och allt annat som vi talat om gör ju att valsituationen sällan uppstår till att börja med. Därför har de inget ansvar för valet, hur kan de ha det om de inte väljer? De har däremot ansvar för ett annat val – det som de gör när de väljer att inte välja, som Sartre tar upp på ett bra sätt i någon av sina böcker. Där har de sitt ansvar. Att de väljer att inte ställa sig frågorna, att inte undersöka dem när de ställer dem, i de fallen menar jag att de är så ansvariga som de nu kan bli för något alls.

Rörelsen har dock inte råd att tala om etik med användarna. Den diskussionen skymmer målet, inte minst då folk don’t give a damn. Man får tala med bönder på bönders språk som den svenska kungen sa Man får behålla den här diskussionen intern och konstatera att det krävs ett arbete från rörelsen, ett arbete som inte förutsätter idealmänniskor som gladeligen tar etiskt ansvar.

För tillfället känns det som punkt 2 ovan är den viktigaste. Detta p.g.a. att vi saknar kvinnor inom GNU/Linux. Det är långt mer vanligt att kvinnor väljer Windows framför GNU/Linux än män. Tror säkert utan att överdriva att det går 100 män på varje kvinna inom rörelsen.
Detta måste förändras, men hur vet jag inte.

Att det är vanligare att en man och inte en kvinna väljer GNU/Linux beror enbart på att det främst verkar vara riktigt datorintresserade som väljer att ens undersöka GNU/Linux ö.h.t. Rent statistiskt är de flesta datorgeeksen män. Så, om det t.ex. är som så att endast 5% av alla datorgeeks är kvinnor, och att bara en del av geeksen kommer byta till GNU/Linux, så är det givet att man kommer få en låg andel kvinnor inom GNU/Linux världen.

Jag tror inte på att det beror på GNU/Linux som koncept utan på inherenta “demografiska” faktorer som dem ovan. Är övertygad om att exakt samma sak gäller t.ex. bytet av MSN Messenger till en annan IM klient: Av alla som kommer kör en annan klient på sitt Win så är en bråkdel av dem kvinnor av samma skäl.

I och med att män tenderar att vara mer tekniskt intresserade av socikulturella skäl, och trots att kvinnorna lyckligtvis knappar in, är det min mening att lanseringen av GNU/Linux distros som “enklare” är ett spår som kanske kan tillföra fler kvinnor. Man skulle också kunna lansera speciella WoBunto distros, ett OS för Women med t.ex. applikationer som har koll på allt från menscyklar till gud vet vad, spel och program som verkar tilltala främst kvinnliga användare. Är själv emot en sådan lösning om den utgör ett feministiskt problem, är lätt att man faller i nu-skapar-vi-ett-rosa-sött-barbie-system-fällan, men det finns inget som hindrar från att man gör det hela rätt om man har ett gäng feminister som synar varje release. Heck, finns det religiösa ubuntus är det märkligt att detta inte redan skapats. Tycker du ska propsa på för det

Jag kan gå med på ovanstående om personen i fråga inte heller pratar med andra människor om Windows. Men jag antar att det är underförstått i de två punkterna.

Varken du eller jag eller någon annan tror att dessa användare existerar i verkligheten, de är teoretiska konstruktioner, (vilket iofs är helt ok) men av försumbar betydelse för användare av piratad mjukvara.

“I Word sparar den i ett standardfilformat som inte är proprietärt [...]”

Hur gör man det?

“[...]vad jag nu tror, utgör din huvudsakliga oro, nämligen den om att folk som kör piratat inte tar bort referenserna.”

Precis, det görs inga sådana val och det finns inte ens med i medvetandet hos personerna i fråga. I Sverige idag så ser väldigt många mellan fingrarna när det kommer till att använda piratad mjukvara. Jag har än inte stött på någon som visat ånger eller annat som skulle kunna ge mig en annan bild än att pirat-människor saknar förståelse till vilket system de håller uppe och stödjer.
Dessa pirat-människor har oftast (saknar referens) större kunskap om datorer än normalanvändaren. Detta leder till att det i normalfallet kommer att vara dessa människor som hjälper de ärliga människorna med deras datorproblem genom att t.ex. installera ett piratat Norton eller Nero. Det blir en ond cirkel.

“Kostnadsfrågan är också knivig om man börjar nästla i den: Hade verkligen så många fler köpt/valt ett annat OS om de skulle få behöva betala för sitt Win.”

Förmodligen hade siffran höjts men det viktiga här är att människor får ett val. Det finns inget val idagsläget för normalanvändaren. Det finns inte en endaste dator på Siba/ON-OFF/Mediamarkt o.s.v. som går att köpa utan förinstallerat OS. 95-96% av dessa har Windows och de resterande OS-X.
Människor måste få ett val att köpa en dator idag utan att behöva ge pengar till Microsoft (jag försummar OS-X). Visst går det att köpa datorer via specialbutiker och via nätet som inte har ett förinstallerat OS men dessa används till största delen av företag och väl insatta privatpersoner. Den stora massan köper sina datorer efter att öppnat upp sin morgontidning och sett en jätteannons om “Årets största REA på SIBA”.

“Alla andra” kan helt enkelt inte ha fel. Tror man”

Jag tror ärligt inte att man ens tror det, jag tror dom ser Windows + hårdvara=dator. Ska de köpa en dator så är det för dem underförstått att Windows ska finnas med.

“Om kostnadens betydelse inte är så stor i valet mellan OS och många hade valt Windows i vilket fall som, i synnerhet eftersom det sällan är fattiga människor som köper en dator och att några hundralappar får en avtagande betydelse ju högre totalsumman blir, kommer tanken om att ett piratat Win skulle utgöra ett hot mot GNU/Linux att bli svårbegriplig”

Jag menar på att valet av OS inte existerar för normalanvändaren. De väljer det som står till buds i butikerna och detta är Windows.

“Bruket av Windows, piratat eller ej, är i sig självt ett utomordentligt tecken på att personen föredrog det systemet före andra”

Jag håller verkligen inte med om detta, bruket av Windows ger tecken på att personen ifråga
1. Inte fått chansen/möjligheten att prova på alternativ –> Hård marknadsföring av Microsoft m.fl.
2. Saknar intresse/kunskap om datorer –> Bristande intresse/kunskaper från det svenska skolsystemet/föräldrar i frågor kring datorer.
3. Spelar mycket datorspel –> Spelen ska ta in så mycket pengar som möjligt vilket då resulterar i att de utvecklas för den plattform med störst användarbas.
4. Avsaknaden av möjlighet att inhandla en dator utan OS –> Microsofts avtal med datortillverkarna.
5. Stämpeln av att GNU/Linux är för nördar. –> GNU/Linux användare har under många år varit just nördar.

Av de ovanstående fem punkter så framgår det för mig tydligt att valet inte existerar för en normalanvändare. Det är just valet som jag tror vi ser olika på. Jag får en bild av att du överlåter ansvaret i slutändan på användaren.

“Det faktum att MS besvärar sig med DRM, kopieringsskydd, authenticatons och what not i den mån de gör (även om de kunde driva upp det än mer) vittnar också om att MS har en uppfattning som ligger nära den jag själv vidhåller. Den om att Windows redan är etablerat och därför kommer användas/sälja i vilket fall som.”

Denna inställning hade Microsoft när det gällde deras webläsare Internet explorer (exploder?!). Efter flera år utan att ägna sig åt att släppa en ny version av IE så gick Firefox och tog gigantiska marknadsandelar från IE. Microsoft ser hur andelarna användare börjar välja alternativ till Windows och de oroar dem. I synnerhet när företag byter ut sina system. Detta bäddar nämligen för att de anställda tvingas på punkt 1,2 och 5.
Microsoft vill inte låta tiden bara gå och riskera en IE/Firefox katastrof för dem.
Microsft har nyligen ‘hotat’ Canonical (företaget bakom Ubuntu) med att stämma dem. “Intrång på ospecifierade patent” kallar Microsoft det hela (http://www.idg.se/2.1085/1.112369). Det är helt klart anser jag att Microsoft känner att det är dags att ingripa långt innan Ubuntu blir ett reelt hot.

“Hittills är jag väldigt imponerad, så pass att jag är extremt uppmuntrad till att använda det som huvudsystem.”

Detta glädjer mig att höra. Tar du med i beräkningarna att du endast använt systemet sporadiskt och under väldigt kort tid av ditt datorliv så är resultatet än mer imponerande. Låter du systemet få tid att växa för dig och att du inte ger upp när du stötter på problem så har du ett fantastisk operativsystem i slutändan. Ju fler vi är destu större makt får vi gentemot de proprietära mjukvarorna. Nu senast var det Adobe som förmodligen kommer släppa sin kod fri för flash. Det finns helt enkelt för många användare idag för att Adobe ska kunna bortse från alla dessa användare. Intel som länge kört med öppen källkod har fullständigt perfekt funktionalitet av dess hårdvara i GNU/Linux. Nästa år ska Intel lansera sina egna 3d-kort och både Nvidia och ATI kommer framöver att tvingas släppa sina koder fria för att kunna konkurrera med Intel på GNU/Linux sidan.

För mig så är hela den här rörelsen viktig. Jag kan ibland känna mig lite sorgsen när jag läser och hjälper Windowsmänniskor med deras problem. De finns alternativ men de får aldrig något val.
För tillfället känns det som punkt 2 ovan är den viktigaste. Detta p.g.a. att vi saknar kvinnor inom GNU/Linux. Det är långt mer vanligt att kvinnor väljer Windows framför GNU/Linux än män. Tror säkert utan att överdriva att det går 100 män på varje kvinna inom rörelsen.
Detta måste förändras, men hur vet jag inte.