företagen är onda i sci-fi

I en övervägande del av all sci-fi som produceras och som har ett stort företag i en huvudroll framställs företaget som ren och skär ondska. Detta gäller i både utopiska såväl som dystopiska verk oavsett om det är i film eller bokform. Det har funderats på hur det kommer sig och svaren är inte särskilt många.

röd konspiration
Man skulle kunna tänka sig att merparten av alla som blir sci-fi författare är vänsterfolk. Profilen verkar stämma – inte kunna få ett riktigt arbete samt vara en drömmare är väl ungefär vad som krävs. På ett sätt verkar det rätt lätt att tänka sig att det skulle kunna vara så. Hur många kapitalistas skriver sci-fi? På ett annat sätt är det en aningen långsökt kanske. Skulle lika gärna kunna bero på att alla de som läser sci-fi är vänster och att man därför måste skriva saker som de vill läsa om man ska överleva som en författare i en kapitalistisk västdemokratur.

makt & konflikt
Ett annat bud är att varje bra story behöver någon slags konflikt, så även en sci-fi berättelse. Det är därför inte svårt att tänka sig att ett företag är tacksam institution för berättelsen. Det erbjuder ett lättbegripligt paket där konflikten lätt är att finna genom den makt företagen i regel har

fiktion vs. verklighet
Här kan man återknyta valet av företaget som det onda till vår egen samtid. Även om man skriver en sci-fi novell måste författaren hålla den inom ett begripligt och bekant paradigm för läsarna. Den kan aldrig avvika för mycket från den värld vi lever i för tillfället hur långt in i framtiden verkert än utspelar sig. Sådana avvikelser gör verket mindre begripligt för varje tillförd storhet. P.g.a. det brukar därför sci-fi litteratur i själva verket vara som vilken annan litteratur som helst i grund och botten. Man tillför inte speciellt mycket. Man leker främst med tanken att “tänk om detta och detta hade hänt och detta hade funnits” samtidigt som den tanken hela tiden har ett direkt fotfäste i författarens värld, både som uttryckta referenser i verket men även subtilt genom att hela författarens vara finns i vår samtid.

Att företag är mäktiga i sci-fi är inte ett sci-fi element. Det är snarare just den samtida länken till läsarnas värld som gör aktören i verket begriplig. Det rimliga i påståendet framgår om man istället hade föreställt sig att majoriteten av alla företag sci-fi hade varit goda – det rimmar inte väl med deras vinstintresse som alltid på ett enkelt sätt förklarar för publiken varför företaget är ondskefullt samt har makten. Sci-fi som genre strävar, kanske märkligt för de mindre insatta i den, efter trovärdighet och realism. Att t.ex. flyga i rymden, slåss med utomjordingar eller bli kidnappa av dem eller ha ett multinationellt företag i hälarna är något man skapar inom en ram där man värdesätter realismen. Man vill ge sken av att låstasvärlden finns, skapa en lögn som är så trovärdig att läsaren glömmer bort sig. För att lyckas behöver man en utgångspunkt i det verkliga och man får heller inte avvika för långt för att illusionen ska fortsätta fängsla.

Det verkar därför vara befogat att utpeka företagen i sci-fi som ett koncept som ligger närmare vår egen värld än ett fantasifoster i klassisk sci-fi mening. Som sådana är de onda för att de fått verka obehindrat i berättelsen. De är allsmäktiga likt gudar. Företagen inom sci-fi är en spegelbild av författarens lek med tanken där den ställer sig frågan “vad är de kapabla till om ingen stoppar dem och kommer läsarna köpa detta?”. Svaren är att företagen är kapabla till så gott som allt, att de dessutom är onda och att läsarna köper det. Den viktiga fråga som måste ställas är då varför läsarna köper skildringen. Svaret är för att den stämmer med deras uppfattning om de samtida företagen och vad ett företags enda natur innebär när man inte tämjer dess demoner. Dessa är självfallet i det fria inom verken, men kärnan till dem finns troligtvis i vår egen värld.

Skulle man inte tänka sig ovanstående delförklaring kvarstår den ursprungliga frågan i vilket fall som: Varör skildras merparten av alla storföretag inom sci-fi som onda? Eller, kanske intressantare, varför skildras de i princip aldrig som goda?