muslimerna & obduktionen
“Jag tror att de flesta blir väldigt upprörda över att sådant här material sprids” säger justitieministern Beatrice Ask (m) om obduktionsbilderna på de mördade barnen som man kan ladda ner lagligt från internet. Vidare hävdar hon att:
[materialet] kan utgöra en kränkning mot familjen /../ Det här handlar om ett hemskt mord på två små barn. Jag tycker att vi måste fundera över var gränsen går.
Det intressantaste med offentliggörandet av obduktionsbilderna är hur allmänheten och staten reagerat på dem – officiellt sett med ett fördömande och avståndstagande. Till och med ett ifrågasättande av lagstiftningen, för gränsen verkar gå vid två mördade barn och en familj. Sätt detta i relation till Mohamedbilderna: De rörde något heligt och var troligtvis långt än mer kränkande för muslimer runt om i världen, för åtminstone tusen gånger fler individer än de som återfinns i den mördade barnens familj.
Det är uppenbart att vi mäter kränkningar med en dubbelstandard. Två mördade barn är ett kaos vi måste reagera på och kan relatera till. Tusentals skäggiga gubbar är inte det. Inte heller de 30 000 barn som dör dagligen av sjukdomar och svält p.g.a fattigdom. Briljanta Beatrice är något på spåret – var går gränsen, och vem drar den bortom vår egen inskränkthet?
Heja Sverige.
Jag har svårt att se poängen med jämförelsen måste jag säga, jag menar det råder inget som helst tvivel om att Muhammedbilderna var respektlösa, det ifrågasätter jag inte. Däremot ser jag en stor skillnad mellan dem- och obduktionsbilderna. Vad de hånar är en religös symbol. Det är en väldigt stor skillnad mot att publicera obduktionsbilder, framför allt för att det finns ett (visserligen underförstått) förtroende för obducenten. Jag förstår inte varför det skulle vara en mänsklig rättighet att inte få sina heliga figurer hånade; jag har inget problem med att någon driver med, säg Jesus (dåligt exempel eftersom jag inte är troende) eller Richard Stallman eller någon annan av mina idoler. Och hur blir det med att håna kristna extremister i stil med God Hates Fags-töntarna? Om jag ritar karikatyrbilder av dem, är det lika hemkst då?
Där är en skillnad mellan bilderna, precis som du skriver. Det jag skriver handlar egentligen långt mer om folks reaktion än om bilderna i sig, men reaktionen hör givetvis ihop med dem.
Det jag försökte få uttryckt är att man verkar tillämpa helt olika värderingar och att det ser ut som att de i sin tur också relaterar enbart till bildernas innehåll trots att man i båda fallen uppger i princip samma skäl till varför bilderna är ett problem.
I texten varken försvarar eller fördömer jag publiceringen av en viss bild. Det är resten av all media upptagen med. Däremot pekar jag på en diskrepens i samhällets bedömning av vad som är “kränkande” eller ej. Om staten menar att bilderna av två mördade flickor är ett problem för deras familj torde den, om den vore konsekvent, haft än större anledning att inta en liknande position i Mohamedfrågan. Den positionen intog man inte. Istället gjorde man det i första hand till en yttrandefrihetsfråga.
Man frågade sig varför man i ett sekulärt och upplyst land som Sverige skulle ta någon notis om att man kränkte muslimer genom publiceringen. Svaret torde väl vara “av samma skäl som man tar en notis om flickornas familj”.
Jag skulle emellertid driva saken än längre och ställa samma fråga beträffande flickorna:
Nu när bilderna de facto redan är en offentlig handling kan man undra varför man i ett sekulärt och upplyst land som Sverige skulle ta någon notis om att man kränkte deras familj. Vad är problemet, egentligen, med att visa bilder på döda barn? Det är väl uppenbart nog att barnen inte kan ta skada av det, och i och med att de inte kan ta skada av det borde väl inte en rationell vuxen ta skada av det heller. Vad är egentligen kränkande med att kunna visa/se på döda? Och om det nu är kränkande, hur kommer man fram till det och enligt vems mått, och framförallt varför just deras och ingen annans? Är det inte så att i princip vem som helst kan säga sig (och faktiskt vara) kränkt över precis vad som helst? Bör vi bry oss om detta i ett organ som lagstiftningen i en rationell värld?
Jag tror det är frågor som är centrala och intressanta, men väljer att inte driva dem vidare. Tror det räcker med att peka på hur olika man reagerat, helt enkelt för att man hela tiden utgått från sitt eget perspektiv och sin egen (o)förståelse. Vi dömer tydligen andra utifrån den, och inte från en konsekvent mall.
Personligen tycker jag dessutom det är väldigt märkligt att man kan visa döende eller döda barn stup i kvarten på tv på bästa sändningstid via t.ex. nyheterna men inte detta fallet (oavsett varför an visar dem). Vartenda ett barn som visats på tv och annan media ha väl en familj som kan vara potentiellt kränkt. Varför skulle vi helt plötsligt bry oss? Enda skillnaden jag kan se är hur barnet/barnen dog samt att de är “svenskar”. Två faktorer som är totalt irrelevanta för diskussionen.
mycket bra skrivit!
*niger*