Wikipedia har en intressant om än inte särskilt välskriven artikel om “Post scarcity”.

Återkommer imorgon!

1. Att affärerna ljuger kunderna rakt i ansiktet, och även verkar ha inbillat sina anställda att besparingarna inte sker på deras bekostnad.

2. Att ett yrke är i delvis reformation och att det är intressant, på samma sätt man kan se på vad som händer när skomakare, mjölkpigor o.s.v. försvinner.

Jag var rädd att du skulle dra slutsatsen att det enda rätta vore att strunta i maskinerna för att rädda jobben, men det gjorde du ju inte. Men du verkade ju inte dra någon annan slutsats heller…

Nej, som jag skriver mot slutet ställer jag mig inte helt okritisk till primitivismen och tanken om att man skulle leva som t.ex. amishfolket rent teknologimässigt.

Du har rätt i att jag inte drar några större slutsatser. Det beror på att texten, till skillnad från många andra jag skrivit, är i kategorin “noterat” och att den inte innehåller några sofistikerade argument. Den är mest ett pekfinger på ett samtida fenomen som torde intressera de som är vänster, om än av olika skäl.

en ökad konsumtionsnivå leder ju till ökad levnadsstandard för arbetaren

Det kan det göra. Ibland för arbetaren här hemma, ibland för den på andra sidan jorden. Det intressanta är kanske inte att någons materiella levnadsstandard höjs om det nu sker på bekostnad av någon annans – att kapitalet ständigt exploaterar folk är ingen hemlighet.

Vi kan för enkelhetens skull tänka oss att ingen blir exploaterad enligt den rådande diskursen: Alla har “rimliga löner” och barnarbete osv är ett minne blott. Exploateringen i en vänstermening kommer ändå kvarstå, liksom klyftorna mellan kapitalisten och folket.

Sist måste man kanske även bredda på begreppet levnadsstandard: En ökad konsumtion, så som den ser ut idag, leder t.ex. egentligen bara till en större förödelse av jorden. Det innebär att den kommande levnadsstandarden – den utan fisk i have, utan rent vatten, utan träd och luft osv – kommer vara av en helt annan karaktär. Det blir därför missvisande att tala om samband mellan konsumtion och levnadsstandard, för att inte tala om levnadsstandard och lycka, som jag tror du egentligen vill komma till i förlängningen…

Jag är helt med dig på den punkten, liksom följande:

Jag föreställer mig, precis som dig, ett samhälle där människan gjort tillräckliga framsteg för att vi ska slippa slava 8 timmar om dagen. Själv ser jag det som högst realistiskt och troligt att en majoritet av jordens befolkning inte kommer behöva arbeta i framtiden. Denna tankegång har emellertid en del problem, inte socialistiska, utan praktiska och anknutna till den kapitalistiska värld vi nu redan lever i.

Till att börja med finns det redan ett överflöde av mycket. Exempelvis mat , kläder och diverse elektronik. Att detta överflöde finns har emellertid ingen betydelse eftersom man inte delar ut det till de behövande. Systemet bygger snarare på den motsatta tanken: Vad som än finns så ska det köpas. Kan det inte köpas så förstör man det, så som man exempelvis gör med säd för att inte dumpa kurserna på börsen. (I vissa fall håller man bara i det fram till att det uppstår en efterfrågan och folk kan betala för sig, men detta är inte alltid önskvärt eller möjligt för kapitalisten.)

Det är redan idag ett faktum att mycket ersatts av eller kan ersättas med automatisering. I takt med att 1) världsbefolkningen förökar sig och 2) automatiseringen tilltar kommer man oundvikligen skapa ett samhälle där 3) mänsklig arbetskrat blir billigare p.g.a. en 4) motsvarande ökande arbetslöshet.

Det intressanta här är alltså inte vad som är möjligt och vad vi hoppas på. Det intressanta är att det är främst kapitalet som sitter på resurserna och som fördelar dem (till betalande konsumenter). Det är m.a.o. bara en distributionsfråga.

Det kommer ta tid innan en majoritet av alla i samhället är arbetslösa och människan inser att man måste omforma samhället därefter. Fram till dess är man fast med ett kapitalistiskt system där den arbetslösa är en individ som i praktiken mist ett existensberättigande och som är en individ som i huvudsak betraktas som en börda för samhällsekonomin och i förlängningen även för kapitalismen eftersom den är köpsvag.

De som sparkas i vår samtid blir inte hjälpta av våra utopier och drömmar om den framtid där vi är tillräckligt utvecklade för att 70-90% av befolkningen bara kan slacka hemma och läsa, måla, ha trevligt o.s.v.

Det vore kul att göra en text av det här dock, just på temat “en automagisk värld där arbetarna inte finns”. Vi kan samskriva om du vill.

Alltså, missförstå mig rätt efter vad som följer. Kapitalismen är dålig. Däremot går det ju inte att förneka att kapitalistens intressen ibland går hand i hand med arbetarens – en ökad konsumtionsnivå leder ju till ökad levnadsstandard för arbetaren och ökad profitkvot för kapitalisten, alltså ligger det i kapitalistens intresse att öka konsumtionsnivån för arbetaren – fast inte genom att minska profitkvoten. Lösningen: mera maskiner! Det är dåligt för de arbetare som ersätts av maskinerna, men det kanske är positivt för arbetarklassen i stort?

Jag tror att kapitalismen en dag kommer att ta slut och ersättas med något vi kan kalla socialism. Dock är jag inte säker på hur detta skall ske. Så som jag ser det finns det två möjliga utgångar: revolution, eller teknologisk utveckling så till den milda grad att vi får ett överflödssamhälle i bokstavlig mening. Endera duger för mig bara kapitalismen försvinner, och automatisering av produktionsprocessen är ett steg i åtminstone den ena riktningen.

Tål att funderas på!