strunta i bonusarna

Genom att fokusera på bonusar, fallskärmsavtal och liknande för människor som redan simmar i pengar skapar man en debatt som kan tyckas önskvärd om man är vänster. Det som samtidigt förvånar är att kritiken är kortsiktig och av en logiskt motsägelsefull natur. Eventuellt gör diskussionen mer skada än nytta.

Varför ifrågasätter man elitens bonusar? För att de är höga och för att det går dåligt för ekonomin, för att företag måste sparka folk för att spara pengar. Om det är skälen borde man om man är konsekvent ifrågasätta inte bara deras bonusar som kanske betalas ut till vissa av dem emellanåt, utan hela affärselitens lönenivå.

I diskussionen är det ingen som drivit den viktigare frågan – varför chefers, direktörers och andras liv är värda t.ex. allt i från 50 000 kr till 5 000 000 kr i månaden medan en vanlig arbetares liv är värdelöst om man jämför respektives ersättning. Lönerna är inga bonussystem. De är konstanter som alltid betalas ut och konstant ökande dessutom om man ser på näringslivets löneutveckling.

Vill man spara, fördela rättvisare eller tala om jämlikhet bör man börja med ett av de största problemen – lönesättningen och på vilka grunder den sker.

Komma med frågor som bl.a. ställer sig undrande till vad en människa kan göra som är så invecklat och hårt/svårt att den förtjänar hundratusentals kronor i månaden, och vad det säger om oss som civilisation. Hur man motiverar det när t.ex. en merpart av världen inte ens har rent vatten att tillgå eller då det kommer till värderandet av just människoliv även av medborgare emellan här i Sverige.

När man diskuterar bonusar verkar det finnas en underton som redan accepterats av de som deltar i diskussionen. Den säger oss att om bara bonusarna sänks eller försvinner så kommer allting bli bra och allting kan fortsätta som innan, i en förbättrad och bonusfri version av samma system. Det system som säger att ditt liv är värt 100 – 200 kr timmen medan någon annans är värt tio eller hundra gånger mer. Det är denna acceptans som affärsmännen vill att vi ska ha. De vill se oss nöjda och tysta för att de istället för att tjäna 5 miljoner om året och en bonus på 1 miljon nu bara får 5 miljoner. Vi ska applådera åt deras ömsinthet och givmilda blygsamma natur. Bocka och niga. Eller?

Det är av det skälet en bonusdiskussion är vansklig. Den skymmer de reella frågorna. Att ta bort bonusarna är att slänga ett ben till pöbeln och hoppas att den ska hålla käft. Och det gör vi. För det är det vi alltid blivit så väl tränade att göra.

Snart är debatten över. Och topparna kommer fortsätta casha in i oskäliga löner vanlig ordning. Folket är nöjt för att de upplevde att de tog deras miljoner ifrån dem eftersom vissa avstod från en bonus här och där. Och vi fortsätter knega och bli exploaterade, eller så är vi arbetslösa och föraktade av våra arbetande grannar och det pekande finger som gör att vi slåss inbördes istället för att förena oss mot överklassen.