the cove

Det är uppenbart varför The Cove har vunnit fullt av priser och hyllats av kritikerna. Den fångar och engagerar även de som fullkomligt skiter i djur för övrigt och enbart kommer i kontakt med dem när de är halvvägs ner i halsen. Att den handlar om något så sött och rart som delfiner är nog en bidragande orsak, troligtvis hade folk inte varit lika engagerade i ett djur med lite eller ingen söthetsfaktor. Som bekant är vi människor så rationella att vi bestämmer oss för djurs etiska relevans beroende på hur snygga vi tycker de är. Panda, koala och delfin är djur vi ska rädda, medan grisar och det mesta andra är något vi kan ta livet av eller utrota.

Det spektakulära med The Cove är främst två saker:

a) Det är en radikal djurrättsfilm som når ut till en bred massa. Utan att nämna ordet djurrätt en enda gång. Man kan fundera på om det är ett medvetet drag. Troligtvis är det så, och ett helt rätt sådant om man vill nå en stor publik. Filosofin har fått stå tillbaka och bara förutsättas, för att istället ge utrymme till det folk finner mer spännande än teori – agentaction i högformat med hi-tech.

b) Aktivisterna i den är vuxna. Det är alltid uppfriskande att se att det finns människor över 25 som fortfarande inte sålt ut och faktiskt har värderingar de är beredda att slåss för. I synnerhet djurrättare med tanke på att nästan alla blir systemhoror när deras karriär infinner sig. Projektet de driver i filmen sköts professionellt och är väldigt kostsamt. Det är uppenbart att de är bemedlade upp till tänderna mätt med gräsrotsmåttstocken.

I The Cove faller alla dessa pusselbitar på plats. Det händer sällan och än mindre när det ska dokumenteras. Av de skälen är filmen, tillsammans med McLibel, en av de bättre aktivistfilmerna som finns att tillgå.

Se den.