Vill du förtydliga vad som är osakligt? Siffrorna kommer från SCB och är ett axplock som jämför olika yrkeskategorier. Att varje människa bara har 24 timmar på ett dygn verkar också sakligt. Att lönerna innebär att vissas liv (timlönen = värdet av en timme av ens liv) verkar det heller inte råda tvivel om.

Tycker dock det är intressant att du tycker att 74 000 dkr/månaden är en “normal” och rimlig lön med tanke på att man har det “stressigt” och “jobbar många timmar” – dessa två faktorer kan väl sägas om tusen andra jobb, rent av både mer fysiskt och/eller psykiskt krävande sådana, utan att man kommer fram till den lönesättningen.

Detsamma gäller om man misslyckas med sitt jobb: I många yrken kan det bli dyrt för en själv eller arbetsgivaren.. men hur fungerar det egentligen? Menar du att jurister skulle få betala ur egen ficka om det skiter sig? Kan du ge ett konkret exempel på det? (Låter märkligt såvida man givetvis inte försummat sitt arbete helt genom att t.ex. aldrig dyka upp där etc)

Jag tror inte du bör haka upp dig på just juristerna som kategori. Det är blott ett exempel av många, och jag ahde skrivit detsamma om t.ex. städare tjänade 100 000 kr/månaden och juristerna fickut 5 000 kr/månaden.

Textens poäng är att det vad man gör eller t.ex. vilken allmännytta det gör kvittar helt för lönesättningen – lönen sätts på marknadens vilkor och inte förnuftets.

Myten om den nationella kulturen, svensk eller annan, är väl i direkt relation till den, Kärntanken, att en viss klick på något sätt utmärker sig och har en identitet, är äldre än så dock och finns återkommande historiskt i allehanda andra former. Det är vi-mot-dem-tänkande i all sin primitivitet, och de flesta får en angenäm känsla av att känna tillhörighet, känna sig speciell, och det gör man givetvis på bekostnad av andra – de som är “dem” – de som inte platsar i den egna gruppen for whatever reason…

Du tar upp en sak som är återkommande när man lyssnar på debatten om vad invandringen och de kulturer som invandrarna tagit med sig tillfört Sverige. Ofta, allt för ofta faktiskt, nämns kebab, pizza och hamburgare som exempel på varför det är bra med invandring. Det är svårt att ta en person på allvar om förståelsen inte sträcker sig längre än så. (Omvänt: Skulle det enda som en svensk skulle kunna tillföra USA eller Chile vara receptet på lingonsylt och svenska köttbullar?)

Många gånger verkar invandring reduceras till väldigt märkliga konkreter som just kebab vs omskärelse, slöja vs temperament, kryddstarkt mat vs janssons. Eller som en tonåring uttryckte det en gång i en debatt – “det är bra att det finns invandrare för vem skulle annars vilja ha skitjobben?” (Lägg märke till att den dessutom tror att alla invandrare vill ha dem frivilligt)

Själv vill jag gärna använda det du skriver om halmen och havren till att probelmatisera kulturbegreppet: Vad är kultur? Hur kan man tala om en svensk kultur om vi inte ens reder ut kulturbegreppet? Och efter att man fastställt det blir nästa steget att givetvis vad detta “svenska” består av som vissa så gärna talar om.

Det är problematiseringen och svårigheterna i att hänga med i “patrioters” och “nationellas” resonemang och svar på dessa frågor som gör dem så underhållande och som föranledde min nationlaistparodi ovan.

Jag tror till skillnad från opolitikerna i riksdagen inte att man kan eller bör tiga ihjäl något som sakta men säkert vuxit sig till ett samhällsproblem och som på olika sätt kommer kulminera i valet 2010. Låt oss alltid vara beredda att ta diskussionen, helst av allt genom att inleda den med klara definitioner så att folk förstår vad man egentligen talar om. På den punkten tror jag faktiskt att SD har en hel del att jobba på fortfarande, för det står inte riktigt klart vilka deras riktlinjer är, och än mindre varför man valt dem före andra, eller hur man avgränsar sig.

Inlägget är precis som du skriver 100% fjant, trots att allt som står i det verkar stämma rent faktuellt.

Det är publicerat i en kategori av texter som återkommer rätt sällan på sidan och som kallas “MVG” och som oftast är något drivs i absurdum.

I detta fallet var det en “idiotisk text” med ett “idiotiskt upplägg”. Den finns som en demonstration av hur det många gånger låter inne på vit makt forum/bloggar etc och argumentationenstekniken, med förlöjliganden, personangrepp, oklara samband och påståenden m.m. är en travesti.

Risken med det är att man givetvis själv kan framstå som en förespråkare av hela det paketet, men jag litar blint på att ingen frekvent besökare här inne faller för det och att man nog ser igenom det.

Målet var att visa just på den löjlighet som är frekvent inom en viss politisk rörelse (och säkert fler). I framtiden kommer jag nog göra en liknande men mer seriös övning med hjälp av statistik, gärna sådan som SD själva anför.

(Oh. Sist men inte minst finns det förresten en trevlig poäng med texten trots allt – det om den “kulturella renligheten” och problematiseringen kring hur sådana gränser bör dras. Ett rätt spännande ämne om man själv skulle förespråka någon form av nationalism och kulturbevarande eller lägger värderingar i kulturella yttringar. Varför är t.ex. julafton och julgranen mer svenskt än ramadan? Etc etc… och här användes partiledarens namn som ett sådant exempel…)

Förhoppningsvis kommer det falla alla mer i smaken

Nej, det är inte den enda argumentationen jag lyckas producera. Faktum är att det inte ens är något jag skulle kalla argument alls.

Att diskutera sakfrågorna och vederlägga SD:s politik är, helt riktigt, inget jag gör här eller ämnat att göra. Personligen tror jag inte att det är någon idé att ens försöka sig på det eftersom det på sin höjd kan fånga de som inte redan har en bestämd uppfattning om SD (att en anhängare av parti x skulle byta åsikt pga en text oavsett vad som presenteras i den är nog ovanligt, man tolkar oftast sin verklighet utifrån ideologisk övertygelse).

Att jag skulle förlöjliga personer, t.ex. Jimban ovan, är kanske möjligt även om det nog inte sker särskilt uttalat. Skulle det vara fallet tror jag det är i linje med SD:s egen politik, och därmed legitimt. Håller dock helt med dig att det knappast är fruktbart eller seriöst. Förklaringen finns i nedanstående svar Leif.

Jag tror vi är av olika uppfattning vad beträffar “desperat givande”. Jag ser inte på vilket sätt något är desperat när t.ex. MTV kör en stödgala och drar in 400 miljoner eller vad det nu kan röra sig om. De som skänker pengarna under ett sådant evenemang verkar inte desperata alls – de har tv, ser uppenbarligen på MTV, har en bostad o.s.v. och de pengar de skänker anser de uppenbarligen själv att de kan avstå ifrån utan att sänka sin egen levnadsstandard.

Om de kan göra det den månaden, skulle de då inte kunna göra det varje månad? Eller åtminstone fler? I de flesta fallet torde svaret vara jakande. Om så, innebär det att det förhåller sig som jag skrev – vi ger mindre bistånd om det inte är något spektakulärt som händer trots att vi kunde gett mer en helt vanlig dag när ingen katastrof hänt. Det är det som är huvudintresset i texten. Varför folk sedan skänker kan man givetvis diskutera, men oavsett skäl är det föregående ett matematiskt faktum… och det säger i sin tur något om vår sk. empati, eventuellt vår etik och/eller rationalitet.

Det är förresten kul att du nämner hållbar utveckling, (något som vi i väst visat världen hur man verkligen inte ska uppnå): Peter Singer refererar till en ekonomi som menar att vi kan avstå ca 20% från vår månadslön i normala fall och samtidigt bibehålla ungefär samma höga levnadsstandard som vi har idag.

Går det? Är tunn-tv:n en del av den? Och resan till Rio? Och lagrad Whiskey? Och de många middagrna & fikorna ute? Inte vet jag.. kanske det låter som desperat att avstå från dessa livsnödvändigheter